En brokig samling partikamrater har tagit sig före att skriva en lång inlaga där de något blandar äpplen och päron. De ansätter Socialdemokrater för tro och solidaritet och har samtidigt synpunkter på partiets deltagande i kyrkovalen. Kontentan, som vi förstår den, är att slå in en vidöppen dörr: Socialdemokraterna ska vara ett parti som står för socialdemokratiska värderingar.
Socialdemokratiska värderingar, ja, det delar vi allesammans. I övrigt har vi en något annan uppfattning, som vi här vill uttrycka. Vi tänker däremot inte bemöta resonemanget om kyrkovalen, eftersom det inte direkt berör Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS).
För snart 90 år sedan bildades STS, då som Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund. Ett skäl var att andra socialdemokrater tyckte de troende var för konstiga, samtidigt som kyrkan tyckte socialdemokrati var för konstigt. Märkligt att vi i dag åter hamnar på denna ruta ett.
Att utgå från att alla troende ska vara konservativa, eller att alla socialdemokrater ska vara ateister leder fel. Så är det nämligen inte.
Sverige är ett av världens mest sekulära länder, kanske det allra mest sekulariserade. Trots det anser i dag nära 20 procent av svenskarna att gud, tron, är viktig. Antalet som anser att religion är viktigt ökar dessutom stadigt. Det innebär att för en dryg miljon svenskar är den religiösa identiteten sannolikt väsentlig också vid politiskt ställningstagande. Inte för att troende nödvändigtvis vill driva särskilda trosfrågor, utan för att tron är en del av ens person. Något som genomsyrar identitet och världsuppfattning.
Hur troende grupper landar politiskt varierar, men identiteten påverkar. Den muslimska gruppen sympatiserar till exempel till närmare 70 procent med socialdemokraterna. Det finns många skäl till detta. Ett är att STS sedan mer än 20 år fört en systematisk dialog med olika muslimska organisationer för att lyssna in politiska problem och bidra till ökat politiskt deltagande i grupper där det politiska engagemanget ibland varit svalt. Viktigt att fastslå är dock att STS aldrig – som debattörerna påstår – har ”drivit kandidater just för att de är aktiva muslimer”. Däremot ser vi en styrka i att partiet kan bredda sig och representera och representeras av fler.
Den frikyrkliga gruppen har historiskt varit alienerad från socialdemokraterna, bland annat för att de mött den oförståelse som debattörerna ger uttryck för. Medan svensken i gemen till uppåt 40 procent röstat på S, har vi i den frikyrkliga gruppen tidigare bara nått cirka 20 procent. Men i de två senaste valen har denna grupp ökat till 25 procent – den enda grupp som gått emot en i övrigt sviktande trend för Socialdemokraterna. Det finns flera skäl också till detta, men STS kontaktyta och kommunikation mot dessa väljare har även här sannolikt spelat stor roll.
STS har helt enkelt bidragit till att öka partiets legitimitet hos olika troende grupper. STS har också genom bred dialog kunnat föra upp frågor på den socialdemokratiska agendan, som i ett tidigare homogent samhälle kanske inte alls hade tagits upp. Vi ser detta som en viktig uppgift.
Sverige är i dag ett mångkulturellt, mångreligiöst och mångsekulärt samhälle: Många definierar sig utifrån olika minoritetsbegrepp som handlar om den egna individens förutsättningar. Att i detta läge slåss för mer homogenitet, stängda dörrar och minskande tolerans för olikheter, det är att söka en politik som lätt blir mångfaldens motsats – enfald.
Vi som är medlemmar i STS värnar liksom debattörerna med självklarhet en sekulär stat. En sekulär stat är det enda som kan garantera likhet för alla – och också religionsfrihet för alla. Det innebär frihet till, frihet från och frihet att välja religion. Många fastnar i resonemang om frihet från religion. Det blir inte frihet för alla. Inte ens sekularism, utan en missionerande ateism.
Debattörerna påstår att vi motarbetar ateister och är ”religionsfrämjande”. Det stämmer självklart inte. Missionerande är inget som STS håller på med. Vi är en politisk, socialdemokratisk organisation som använder den progressiva, befriande kraft religion kan vara i vårt arbete för jämlikhet och jämställdhet, mot alla typer av förtryck. Det gör vi inte minst som motkraft till dem som använder religionen för att rättfärdiga patriarkala, konservativa och reaktionära tankespår och strukturer.
Debattörerna har väldigt fel när de menar att STS inte som de andra sidoorganisationerna skulle vara ett öppet förbund (det är ju tvärtom andra sidoorganisationer som har tydliga kriterier för att få vara fullgod medlem). Du behöver självklart inte ha en gudstro för att vara medlem hos oss. Vi har många medlemmar som inte definierar sig som troende. Alla våra medlemmar delar däremot våra värderingar, om allas lika rätt och möjligheter, och våra ambitioner för ett samhälle för alla. Och för ett socialdemokratiskt parti för alla. Med den ambitionen stöder vi med självklarhet aktivt även att HBT-s ges ökat inflytande som en av sidoorganisationerna inom socialdemokratin.
I STS enda manifest klargörs för övrigt, i motsats till vad debattörerna påstår, att all kärlek är bra kärlek.
Vi noterar med lätt höjda ögonbryn att STS sällan eller aldrig blev ifrågasatt, annat än i sakfrågor, när vi var en ensidigt kristen organisation. Sedan vi för några år sedan blev ett förbund öppet för alla har det plötsligt dykt upp frågetecken som vi inte sett sedan förbundet bildades, på 1920-talet. Det gör att vi inte kan låta bli att fråga oss vad det är för bild av partiet vi socialdemokrater gemensamt vill stå för – knappast att större bredd och öppenhet ger problem år 2015? För oss låter det inte som ett Framtidsparti.
Jämlikhet är inte detsamma som likriktning. Så står det i de politiska riktlinjer som ännu gäller för partiet. Debattörerna tycks nästan ha missat den frasen.
Är det förresten inte dags att vi socialdemokrater slutar angripa varandra och istället ser vilka som är våra riktiga motståndare? När vi sossar börjar slåss för smalare grindar och mer slutenhet, då är det de som gynnas.
Peter Weiderud, förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, styrelseledamot STS
Sven Britton, Professor Infektionsjukdomar, kongressombud Stockholm
Cecilia Dalman Eek, ledamot kommunfullmäktige Göteborg, vice ordförande STS
Kerstin Engle, fd riksdagsledamot och gruppledare för (S) i Lunds stift
Aurora Pirraku Eriksson, ordförande S-kvinnor Västerås, styrelseledamot STS
Eva-Lena Gustavsson, ordförande kommunfullmäktige Torsby, styrelseledamot STS
Anna Hedh, ledamot Europaparlamentet
Ester Nilsson, kongressombud för Värmlands partidistrikt och ordförande för SSU Arvika
Thomas Strand, riksdagsledamot, styrelseledamot STS
