Mats Hellström skriver intressant i förra numret av Tiden om TTIP, handelsavtalet mellan EU och USA. Men hans svar, att säga ja till avtalet, skulle leda till sämre miljöarbete och sämre innovationsförmåga för grön teknik, skriver Mats Engström i ett svar till Hellström.
Mats Hellström skriver läsvärt i Tiden Magasin om TTIP-avtalet. Det är bra att den tidigare handelsministern beskriver den nya globala karta där länderna i Asien har fått större betydelse. Hur ska Sverige och EU bäst kunna påverka framtidens miljökrav och andra regler i detta nya landskap?
Enligt Hellström finns svaret i ett ja till TTIP. Han jämför med Sveriges relation till EU och skriver på tidenmagasin.se: ”I detta sammanhang kan det finnas skäl att påminna om att Sveriges medlemsförhandling med EG – tvärtemot vad vedersakarna trodde – ledde till en ambitionshöjning i miljöpolitiken för alla. Vi fick behålla våra högre krav i ljuset av att detta blev ett mål för hela EG/EU.”
Jämförelsen leder fel. Mats Hellström spelade en viktig roll när Sverige förhandlade med EU om våra högre miljökrav. Socialdemokraterna drev på den borgerliga regeringen att inte sänka ambitionerna. Resultatet blev en dynamisk ansats, där EU skulle pröva om de gemensamma reglerna för bland annat bilavgaser och kemikalier kunde höjas till svensk nivå. Så blev också fallet på flera områden, inte minst genom ett ambitiöst arbete från den dåvarande (S)-regeringen.
TTIP saknar en sådan dynamisk modell. EU:s position om regelsamverkan går ut på harmonisering, men innehåller ingen text om att förbättra skyddsnivån. Effekterna av nya regler på handeln ska analyseras, men inte miljökonsekvenserna. EU har ett demokratiskt underskott, men regelsamverkan i TTIP är på den punkten betydligt värre. Det är EU:s miljöministrar som förhandlar nya regler, politiker som är ansvariga inför sina nationella parlament för sina områden. Det folkvalda EU-parlamentet deltar i beslutsfattandet. Det ökar öppenheten och den demokratiska legitimiten för besluten.
TTIP:s regelråd saknar dessa inslag. Där ska tjänstemän på handelsområdet diskutera regler för miljö och hälsa bakom stängda dörrar. Avståndet till de nationella parlamenten ökar. Det finns inte heller något transatlantiskt parlament som kan debattera och ifrågasätta den harmonisering som handelstjänstemännen ska arbeta med. Som avtalsförslaget nu ser ut kommer det att bli en broms på miljöpolitiken, och därmed också på Europas innovationsförmåga när det gäller grön teknik. Kina och andra länder i Asien med stora egna marknader kan gå om Europa i utvecklingen av nya miljöanpassade produkter och tjänster. Tvärt-emot det som svensk socialdemokrati önskar.
Det bästa sättet för Mats Hellström och andra TTIP-vänner att övertyga motståndarna vore att föreslå ändringar till EU-position om regelsamverkan, som ännu inte är slutligt fastställd. Till exempel genom att ställa sig bakom den tyska miljömyndighetens förslag. Umweltsbundesamt vill se en ”positivlista” av frågor där EU och USA gemensamt kan arbeta för bättre regler.
En annan förbättring skulle vara att låta fackministrar och deras medarbetare diskutera regelförbättringar med sina amerikanska motsvarigheter, i stället för att sådana samtal sker i ett snävt handelsinriktat regelråd utan demokratisk legitimitet.
Med sådana ändringsförslag skulle Mats Hellströms argumentation vara mer trovärdig. Som läget är med TTIP i dag finns det skäl att vara bekymrad över framtiden för svensk och europeisk miljöpolitik.
Mats Engström,
tidigare biträdande statssekreterare (S) på miljödepartementet, och svensk miljöattaché i Bryssel under medlemsförhandlingarna med EU.