De nordiska samhällsmodellerna är inte desamma som förr. De är fortfarande relativt effektiva men senare års utveckling har inneburit en försämrad välfärdsprestation inte minst i Sverige. Otryggheten har ökat, vilket är en viktig variabel för medborgarnas välmående och som påverkar den samhällsekonomiska effektiviteten.
Konkurrenstrycket från omvärlden, maktförskjutning mellan fack och arbetsgivarorganisationer och ändrade politiska majoriteter, har enligt en rapport från norska Fafo radikalt förändrat förutsättningarna för ekonomin och prövat samarbetsandan i de nordiska modellerna. Det finns faktorer som har påverkat samtliga modeller: en demografisk utveckling med minskad arbetskraft relativt antalet äldre, större möjligheter för oseriösa arbetsgivare att via migrationssystem konkurrera genom lägre löner än de kollektivavtalade, ökad kostnadspress från en starkare internationell konkurrens, perioder av hög arbetslöshet, minskad facklig medlemsanslutning och inkomstklyftor som rubbar balansen mellan arbetsmarknadens parter.
Sverige har i relation till våra grannländer, utvecklingspotential på områdena skolresultat, inkomstjämlikhet och arbetslöshetsförsäkring. Alla tre har bäring på situationen på arbetsmarknaden. Senaste PISA-rapporten visade glädjande nog på förbättringar sedan traumat tre år tidigare. Men delvis berodde framryckningen på att andra presterade sämre än tidigare, och tyvärr ökar skillnader i kunskap mellan elever. Gällande inkomster, slog OECD förra året fast att Sverige var det land där skillnaderna ökar snabbast i världen. Ökade skillnader i kunskap är en grund för kommande skillnader i inkomst, eftersom skolresultat till viss del avgör vilket jobb man får.
Otrygghet i inkomst och underförsäkring är ett problem på svensk arbetsmarknad. Tillfälliga anställningar kan vara en bra inkörsport till arbetsmarknaden. Men många blir kvar i vikariat, tim- och behovsanställningar och då blir tillfällig anställning synonymt med en otrygg vardag och framtid. Av dem som var tillfälligt anställda 2014 hade bara drygt 11 procent en fast anställning påföljande kvartal. Denna typ av anställning har successivt ökat i Sverige sedan 1990-talet, och utgjorde cirka 17 procent av anställningarna år 2014. Därtill är arbetslöshetsförsäkringen allvarligt urholkad och även om en rejäl höjning av taket gjordes för ett år sedan, är inkomstskyddet vid arbetslöshet fortsatt svagt. De flesta löntagare på svensk arbetsmarknad är underförsäkrade. Bara 37 procent av de arbetslösa får ut 80 procent av sin tidigare lön de 100 första dagarna.
Många förutsättningar för fungerande välfärdsmodeller har förändrats under 1-1,5 decennier. På många punkter har politiska beslut inneburit en försvagad position för facket. Företagens möjligheter att sänka kostnader genom att kringgå lokala kollektivavtal, ifrågasatt strejkrätt och sänkta löner för offentligt anställda är några exempel. I Sverige innebar den borgerliga regeringsperioden sänkt a-kassa, differentiering av a-kasseavgiften, borttagen avdragsrätt för arbetstagare (men inte för arbetsgivare), lag om allmän visstidsanställning och lönekostnadspress via en av världens mest liberala system för arbetskraftsinvandring. Den samlade konsekvensen var en försvagning av arbetstagarkollektivet.
Vi har också sett en period av försvagning av partsmodellen i de nordiska länderna, och även inom EU:s så kallade sociala dialog. Nu pågår ett arbete på både nationell och internationell nivå för att blåsa liv i denna process, som tidigare har varit en viktig förklaring till att få saker och ting att hända. För Norden har funnit en metod som levererar genom ett pragmatiskt samarbete mellan politiken och arbetsmarknadens parter. Inom näringsliv och fackföreningsrörelsen har det länge funnits en samsyn om att båda sidor vinner mer på samarbete än konflikt. Legitimitet och genomförande blir bättre med välorganiserade och starka parter, därför kan man hoppas att alla inblandade även framöver vill vårda samarbetsandan.
Det går att hitta strategier för att behålla den effektivitet som de nordiska modellerna hittills har burit med sig. Fafo-forskarna konstaterade att de modeller som vi känner idag behöver uppdateras för att även i framtiden kunna leverera de goda resultat som vi har vant oss vid. Modellens verktyg måste inte bytas ut – men väl slipas nu och då för att anpassas till nya omständigheter. Vi kan alltså inte förvänta oss gratis framgång, utan måste aktivt jobba på att utveckla den svenska modellen. Balans mellan hög individuell trygghet och produktionens möjlighet till snabb omställning, är typiskt för de nordiska modellerna. Utbildning, trygghet på arbetsmarknaden och inkomstjämlikhet är väsentliga ingredienser i receptet för framtida framgång.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.
