Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

”Vårt mål är frihet, så långt möjligt, från de yttre förhållandenas tryck, frihet för den enskilda människan att utveckla sin egenart, valfrihet för individen att forma sin tillvaro efter egna önskningar.”

Dessa ord uttalades av Olof Palme 1964, och trygghet och frihet är onekligen två av politikens mest centrala begrepp.

Många är de politiska reformer somgett människor större möjligheter ochstörre frihet. Barnomsorgsreformernasom gett oss bättre jämställdhet och möjlighet att välja yrkesliv. Rätten att gifta sig med vem man vill, oavsett kön. Möjligheterna till kostnadsfri högre utbildning.

Men i vardagen ges vi också både trygghet och frihet genom den teknik vi använder. Vi släpper iväg våra barnnär de har en mobiltelefon så att vi kankontakta dem. Hövdinghjälmen gör att man vågar cykla lite snabbare. Eller bara att känna sig trygg med vattnet man dricker eftersom man litar på vattenreningen.

Socialdemokratin är en teknikoptimistisk rörelse; vi tror på framsteg och vi strävar hela tiden efter samhällets förbättrande. Men vi får heller inte bli determinister. Teknisk utveckling är inte förutbestämd; tvärtom behöver den underkastas demokratins principer. Tekniken är inte neutral och opolitisk. Den kommer med inbyggda värderingar och avvägningar – ibland medvetna, ibland omedvetna. Politikens uppgift är att synliggöra och motverkade inneboende strukturer som riskerar påverka enskilda och grupper av människor negativt.

Samhällets uppgift är också att göra val. Vi kan välja vilken teknik vi införlivar i våra liv och i vårt samhälle. Vi skriver in teknik i en social kontext genom att omgärda den med lagstiftning om så behövs.

Vår datadrivna omvärld styrs alltmer av algoritmer. Algoritmer är skrivna av människor och innehåller upphovspersonernas avgränsningar och definitioner på framgång – och bygger dessutom på historiska data vilket tenderar att göra dem fördomsfulla. En öppen granskning av algoritmerna som styr våra liv torde vara ett minimikrav på en digitaliserad vardag.

Teknik är makt! Den tekniska sektorn är i de flesta samhällen kopplad till ekonomiskt inflytande. Tekniska utbildningsinstitutioner har traditionellt varit inflytelserika när framtiden formas. Därför måste också tekniska processer vara kopplade till demokrati.Med inflytande från dem som ska använda tekniken blir samhället bättre – och faktiskt också tekniken bättre.

Teknik är makt – och det är därför heller inte en slump att kvinnodominerade sektorer har automatiserats och digitaliserats i betydligt lägre utsträckning. I den mansdominerade industrin har en process pågått i 200 år som ersatt tunga, farliga arbeten med maskiner. I dagens kvinnodominerade sektorer – hemtjänst, förskola – finns tunga lyft och manuella moment kvar.

Teknikens och digitaliseringens frukter har inte fördelats jämlikt, ur många perspektiv. Alla har inte tillgång till internet, till teknik eller kunskap. Teknikskiften kräver politiska beslut för att uppnå rättvisa.

En progressiv teknikpolitik kräver ett bemötande och ifrågasättande av tekniken, en aktiv fördelningspolitik med ambitionen att sprida teknik merdemokratiskt och en tydlig politisk riktning. Bara då kan vi på riktigt känna både trygghet och frihet när vi pluggar in airpodsen, knäpper på hövdinghjälmen och låter elcykeln rulla ut i världen.

Maja Fjaestad
är docent i teknopolitik, socialdemokrat