Nu har snart två veckor gått sedan riksdagsvalet och den heta valtempen vi kände av i veckor och månader innan den 14 september har gått över i en slags avvaktande ljummen dvala. En väntan på att en ny regering ska ta tag i de politiska sakfrågor som det så hett talades om inför valet.
Den här väntan gäller i alla fall för de flesta av oss. Politiken är ju i full gång i de överläggningar som just nu sker mellan partierna i den tillkommande regeringen. Bakom lykta dörrar manglar företrädare för S och Mp politiska idéer för att kunna presentera en regering inom kort.
Hemliga samtal pågår om regeringsposter, om prioriteringar och kompromisser som vi utanför bara kan gissa oss till.
Därför blir också de politiska analyser som görs just nu per definition spekulativa. Media rapporterar utifrån lösa gissningar om kohandel som pågår, om vilka regeringsposter och därmed respektive ansvarsområden, som slaget mellan partierna står emellan.
Men en del vet vi redan. Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att ingå i en regering och kommer att på något sätt dela på ansvar och regeringsposter. Då S fick mer än fyra gånger fler riksdagsmandat kommer de ha majoriteten av ministerposterna. Det är inte klart vilka ministerposter de två partierna kommer lägga beslag på, men tydligt är att utbildningsfrågan, miljöfrågan, migrations-, energi- närings- och infrastrukturfrågan på Miljöpartiets önskelista över sakområden att leda. I en förhandling kommer dock inga av dessa frågor att ges bort ”gratis” av Löfven, det är ett som är säkert.
Oavsett utgången i förhandlingarna partierna emellan kan det vara intressant att titta på hur politiken kan väntas bli i en Mp-S koalition. Vad kan vi vänta oss av miljöpartistiskt ledda departement i ovan nämnda sakfrågor ifall uppdelning sker därefter? Och ja, detta är såklart spekulationer.
På ett övergripande plan blir det kanske inte så stor skillnad i politiken, vare sig i stort eller exempelvis med en miljöpartistisk miljöminister jämfört med en socialdemokratisk dito. Miljömålen kommer att skärpas, mer resurser kommer att läggas på miljö och klimat än under alliansstyret. Men med Mp i förarsätet blir sakfrågan förmodligen än mer prioriterad. Det är ju trots allt partiets absoluta huvudspår.
Infrastruktur hänger tätt ihop med miljöfrågan och delar av det politikområdet (satsningar på järnväg, tåg mm) är prioriterade bland båda partierna. Får Miljöpartiet området blir det naturligt nog mer fokus på klimatvänlig trafik och infrastruktur än annars. Knappast något som går i absolut klinch med S, men ändå en tydlig förskjutning i en viss riktning.
Vad gäller skola och utbildning blir kanske inte skillnaden heller särskilt stor. Båda partierna har gått till val på mindre klasser, högre lön till lärare osv. Möjligtvis kan mer nytänkande förändringar inom området bli lättare att genomdriva för ett Mp-lett styre, då partiet är mindre, ”yngre” och potentiellt mer snabbmanövrerat. Å andra sidan är detta ett område som S sannolikt inte kommer att ge ifrån sig helt och hållet. Vi kan nog vänta oss ett utbildningsdepartement tydligt byggt på överenskommelser och kompromisser.
De största skillnaderna kan nog väntas inom migration och energi där de båda partierna har olika utgångspunkter. ”Arbetskraftsinvandring med bra villkor ” eller ”öppna fler dörrar till Sverige” är inte helt väsensskilda inriktningar, men utgår ändå ifrån olika perspektiv vilka redan tidigare har krockat.
Frågan om kärnkraft eller inte kärnkraft gör energiområdet särskilt intressant, men oavsett vilket parti som leder energidepartementet kommer frågan som sådan att vara en grundläggande, närmast symbolisk del i överenskommelsen dem emellan. Vad gäller övriga energifrågor är det nog samma sak som med infrastrukturen. En tydligare förskjutning mot mer miljö- och klimatvänliga energimetoder kan vara väntat.
Som sagt, spekulationerna flyger högt och inom inte alltför lång tid har vi svaret. Men viktigt att komma ihåg är att detta bara är början, att komma överens internt. Sedan väntar diskussioner med Vänsterpartiet, budgetförhandlingar, ett godkännande av budgeten i riksdagen, sedemera följt av överenskommelser med andra partier i enskilda sakfrågor i riksdagarbetet. Om det inte blir nyval istället.
För trots en lovande ny regering finns det många hinder på vägen.
Lina Stenberg, Kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
