Socialdemokraterna går till kongress om några veckor. Partiet ska välja kurs i flera viktiga frågor inför valrörelsen 2018. En central fråga blir den om vinster i välfärden. Röster har höjts om att ta det försiktigt, och driva en linje som kan nå stöd över blockgränsen. Sällan har dock socialdemokratin haft ett så tydligt och tacksamt slagläge i regeringsställning inför en valrörelse. Det bör förvaltas genom att stå upp för socialdemokratiska kärnvärden och tydliggöra skillnaderna gentemot de politiska motståndarna.
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” myntade en gång den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. Och nog kan den nuvarande situationen liknas vid en stöld. Insamlade skattemedel, våra gemensamma resurser, finansierar aktörer inom välfärdssektorn som har som överordnat mål att gå med så stor vinst som möjligt. Vinsten hamnar sedan i enskilda personers plånböcker. En betydande del går i regel till utdelning för bolagets aktieägare. I vissa fall hamnar också en del på konton registrerade i skatteparadis, långt bort från insyn. Hur stor vinsten får vara för en privat välfärdsaktör är helt oreglerat. Tidigare var det endast Sverige och Chile i hela världen som hade ett helt oreglerat vinstuttag. Nu har Chile rättat till resterna av Pinochets gamla Milton Friedman-inspirerade system, och infört regleringar. Det innebär att Sverige kvarstår som det enda landet i hela världen som tillåter detta.
En tydlig majoritet av de svenska väljarna, inklusive delar av den borgerliga väljarkåren, är emot obegränsade vinster för välfärdsföretag. För en socialdemokrat, med Gustav Möllers ord i åtanke, bör sakernas nuvarande tillstånd skapa ett skavande obehag långt in i själen. Men partiet har splittrats i ett läger som har stått upp för socialdemokratiska värderingar och motsatt sig vinsterna, och ett annat som tyckts vara rädd för att stöta sig med näringslivet och i varierande utsträckning vill tillåta vinstuttag. Frågan var ett hett ämne på 2013 års kongress. Då togs ett kompromissbeslut. Det beslutades att vinstintresset inte skulle vara styrande i välfärden, och att vinstuttag ”avsevärt ska begränsas”.
Sedan dess har den statliga utredningen ”Ordning och reda i välfärden”, ledd av Ilmar Reepalu, genomförts. Utredningen, som nu ligger på remiss, kartlade välfärdssektorn och dess privata aktörer. 2014 fanns det 4 600 företag inom välfärdssektorn som fick 70 procent eller mer av sina intäkter från det offentliga. Många av dessa företag går med hög vinst. Kapitalavkastningen inom den privata välfärdssektorn låg 2014 på 13,4 procent att jämföra med tjänstesektorns 7,4 procent. Siffrorna kan ses i ljuset av att vinstsyftande företag i genomsnitt visade sig ha lägre personaltäthet än andra utförare inom välfärdssektorn. Med bakgrund av att alla dessa företag till stor del finansieras av skattemedel, men oreglerat plockar ut höga vinster istället för att återinvestera i verksamheten, föreslog utredningen en begränsning på vinstuttag bestående av statslåneräntan plus 7 procentenheter.
Trots allt detta förespråkar nu flera röster inom socialdemokratin försiktighet. De menar att man bör lägga fram ett förslag som enbart reglerar vinstuttag inom skolan, för att ”det ju är där det är värst”. Andra menar att det inte finns någon poäng med att lägga fram ett förslag om vinstbegränsning eftersom det inte kommer att finnas ett parlamentariskt stöd för det.
De borgerliga partierna har alltid, och kommer alltid att vara, högljudda vinstivrare. SD:s position är, liksom i samtliga frågor som inte rör invandring, vacklande och partiet är därför ett tacksamt föremål för Svenskt Näringslivs påtryckningar att inte införa vinstregleringar. Det finns dock flera skäl för Socialdemokraterna att stå upp för sina ideal och tydliggöra åsiktsskillnaderna gentemot borgerligheten i frågan.
I en tid då kritik allt oftare riktas mot politiken för att vara för likriktad; att det inte spelar någon roll om man röstar vänster eller höger (ofta ett argument från SD-väljare), finns här en god möjlighet att visa vad socialdemokratin står för. Att gå till val på en tydlig vinstbegränsning i hela välfärdssektorn skulle inte bara svara upp mot partiets kärnvärden. Det skulle också göra det politiska landskapet tydligare för väljarna, avväpna SD, och ställa välfärdskvalitet och anständighet mot girighet och skatteflykt. I en sådan konflikt finns redan en stark folklig opinion bakom det förstnämnda. Om valrörelsen 2018 tillåts handla om denna konflikt är det därför upplagt för en lyckad utgång för Socialdemokraterna.
