Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Vart är vi på väg? Diskussionen om Socialdemokraternas valrörelse visar på att det finns en längtan efter att höra partiet berätta mer om vilket samhälle man vill se fram till år 2030. Det är därför viktigt att tydliggöra vad de reformer och de politiska vägval som partiet nu går till val på syftar till att åstadkomma på sikt. Låt oss därför visa på ett antal realistiska visioner – provisoriska utopier – på tolv års sikt, baserat på både faktiska vallöften och möjliga reformer; nu och i kommande valrörelser.

  1. Trygga jobb. Om tolv år ska den som jobbar på restaurang ha lika trygga anställningar som den som är tjänsteman inom offentlig förvaltning. Det innebär en arbetsmarknad där oseriösa arbetsgivare inte med lagstöd kan utnyttja människor med hjälp av SMS-anställningar, ständiga allmänna visstidsanställningar, deltid som norm, delade turer, hyvlingar, ändrade turordningsregler eller staplingar av tillfälliga anställningar år ut och år in. Det innebär inte att vi får en oflexibel arbetsmarknad – bara att den är bättre anpassad till både arbetsgivares och arbetstagares behov.

 

  1. Utvecklande jobb. Om tolv år ska det vara lika vanligt att fråga varandra vad man har studerat i år som det idag är att få frågan vad man har gjort på semestern. För en kunskapsdriven ekonomi som den svenska kommer fortlöpande kompetensutveckling att vara en självklar del av arbetslivet för alla anställda – från städare till civilingenjörer och lärare. För att det ska lyckas krävs ett handslag mellan staten, fackförbunden och arbetsgivarna – samt resurser. Det förutsätter en regering som ser värdet av starka parter, och som inte prioriterar stora skattesänkningar som gör att det inte finns resurser till denna typ av viktiga investeringar i vårt lands viktigaste resurs: människors kompetens.

 

  1. Fler vägar till jobb. Om tolv år ska vi ha slutit gapet mellan de som är arbetssökande men som saknar rätt utbildning, och de arbetsgivare som skriker efter arbetskraft med rätt kompetens. Det kräver rejäla satsningar på att utbilda och omskola människor så att de kan ta de jobb som finns – och som växer fram. Vi har fortsatt vägen att vara ledande inom EU och OECD när det gäller sysselsättning, och väldigt få uppbär försörjningsstöd eller ersättning från socialförsäkringarna någon längre tid. Även här är det dock ett vägval. Ska vi med början hösten 2018 börja montera ned en aktiv arbetsmarknadspolitik som faktiskt fungerar – eller ska vi stärka, effektivisera och utveckla de stöd som arbetssökande kan få för att komma i arbete så snart som möjligt? Detta kräver också en fortsatt stark ekonomisk politik och en näringslivs- och välfärdspolitik som skapar fler jobb inom växande företag – men också inom skola, sjukvård och äldreomsorg.

 

  1. Ett inkluderande samhälle som inte diskriminerar eller segregerar. Om tolv år ska vi ha brutit med de fördomar och mentala blockeringar som drabbar människor beroende på deras hudfärg, namn, livsåskådning, kön, ålder eller funktionsvariation. Då ska vi ha blandade arbetsplatser, blandade familjer, blandade föreningar och blandade krogbesökare. Då ska mammor och pappor ta ut nästan lika många föräldradagar, kvinnor ska få lika lön som män för lika arbete, och kvinnor ska känna sig lika trygga på arbetsplatsen som på väg hem från krogen – utan att oroas av sexuella ofredanden eller övergrepp. Sysselsättningen bland utlandsfödda svenskar ska vara nästan lika hög som bland infödda svenskar. Och människor med funktionsnedsättning ska mötas av ett samhälle som är betydligt mer tillgängligt: till arbetsplatser, till bostäder, till vården, till skolan och till offentliga transporter.

 

  1. En skola där varje elev får tillräcklig tid med sin lärare för att kunna nå höjda kunskapsresultat. Om tolv år ska den akuta lärarbristen vara åtgärdad. Allt fler ska söka sig till läraryrket, som återigen är ett mycket attraktivt yrke. Då ska vi ha börjat ta de första stegen mot nästa stora skolreform: tvålärarsystemet. Med två utbildade och legitimerade lärare i varje klassrum får eleverna det pedagogiska stöd de behöver, samtidigt som lärarna kan arbeta bättre i team två och två. Om tolv år ska Sverige också ha börjat klättra på PISA- och TiMMS-rankingarna, både i kunskapsresultat och likvärdighet. Sverige ska då återigen vara en kunskapsnation i världsklass.

 

  1. En skola som gör att barn och ungdomar mår bättre – inte förvärrar psykisk ohälsa. Om tolv år ska våra barn och ungdomar må betydligt bättre. Den explosionsartade ökningen av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar har vänts i en tydlig nedgång. Vi har då effektiva elevhälsoteam på varje skola, och kunskap om och effektiva metoder för att förebygga och hantera psykisk ohälsa har utvecklats och spridits till alla skolor. Det finns en större kompetens kring och förståelse för barn och ungdomar med olika diagnoser – och skolan har blivit bättre på att ge dem stöd och anpassa undervisningen efter varje elevs individuella förutsättningar.

 

  1. En skola där elever med olika bakgrunder möts. Om tolv år ska vi ha en skola som motverkar – inte förstärker – en segregation baserad på utbildnings-, socioekonomisk eller kulturell bakgrund. Då har skolvals-, finansierings- och etableringssystemen ändrats så att det tar hänsyn till både den enskilda elevens eller föräldrarnas önskemål ochsamhällets intresse av blandade elevgrupper. Då ska vi fortfarande friskolor, men inga av dem ägnar sig åt ensidig religiös påverkan på eleverna, och inga av dem drivs av stora multinationella koncerner som skapar stora övervinster genom att dra ned på personal, läromedel eller annat. Då ska vi istället ha en skola där arbetarfamiljernas barn leker med direktörens barn, och där infödda svenska ungdomar gör grupparbeten tillsammans med nyanlända i alla skolor i alla kommuner.

 

  1. En värdig ålderdom. Om tolv år ska vi ha kommit en bra bit på vägen mot att återupprätta en nivå på pensionerna – och beskattningen av dessa – som gör att alla äldre kan leva bättre, mer värdigt och självständigt när de lämnar yrkeslivet. Då har vi även skapat en äldreomsorg i hela landet som ger trygghet och valfrihet åt äldre som drabbas av ohälsa och deras anhöriga. Vi har då samtidigt effektiviserat äldreomsorgen med hjälp av digitalisering, automatisering och robotisering så att vi kan styra resurserna dit de behövs bäst: ökad mänsklig kontakt för de som lider av den hälsofarliga ensamheten. Återigen kommer vi för att lyckas med detta att behöva prioritera resurser till välfärden framför stora skattesänkningar – redan de närmaste åren.

 

  1. Låga avgifter för tandvård. Om tolv år ska tänderna vara en del av kroppen – också i det offentliga ersättningssystemet. Då ska det kosta ungefär lika mycket att gå till tandläkaren som att gå till en vanlig läkare. Systemet ska ha byggts så att det är hållbart och inte skapar felaktiga drivkrafter som gör att tandläkarna kan ta ut hur mycket betalt som helst, men samtidigt ger människor rätt tandvård.

 

  1. Gratis förskola. Om tolv år ska förskolan vara både allmän och avgiftsfri, på samma sätt som resten av skolväsendet redan är det. Då har insikten om förskolans betydelse för resten av skolgången ha sjunkit in, och det ses som en självklarhet att också den skolformen är allmän och avgiftsfri. Samtidigt ska förskoleklassen då ha blivit en integrerad del av grundskolan, men med en pedagogik som är anpassad till sexåringarnas förutsättningar och behov. Grundskolan ska då ha blivit 10-årig.

 

  1. En gymnasieskola för alla utan avhopp. Om tolv år ska alla elever klara gymnasiet. Ingen elev ska få gå vidare utan godkända betyg i åtminstone kärnämnena. Gymnasieskolan ska vara obligatorisk på samma sätt som grundskolan redan är det idag, eftersom man inte klarar sig på morgondagens arbetsmarknad utan minst gymnasieutbildning. Samtidigt ska vi ha stärkt stödet till elever som har svårt att klara kunskapskraven – och ökat möjligheterna till praktik. För att hålla i denna ambitionshöjning ska gymnasieskolan regionaliseras – och finansieras av regionerna/landstingen istället för av kommunerna.

 

  1. Inga fler höjda skatter. Om tolv år ska vi ha nått så långt i effektiviseringar, ökad sysselsättning, minskat utanförskap och förebyggd ohälsa att vi inte behöver höja skatteuttaget ytterligare. Det kan mycket väl behövas skattehöjningar fram till dess, men på tolv år sikt bör de fortsatt ökade behov som kommer att finnas inom välfärden och infrastruktur med mera kunna finansieras med hjälp av de resurser som en stabil tillväxt fortsätter att skapa. För det är lika orimligt att fortsätta att höja skatterna i all evighet som det är att sänka dem när behoven är så stora.

 

Denna lista är givetvis bara ett axplock – inte en fullständig lista över möjliga S-visioner för framtiden. Men de kan fungera som en illustration över hur Socialdemokraterna kan förklara hur dagens vallöften och förslag kan sättas i ett lite större och längre perspektiv. Det är också möjligt att använda det ökade politiska intresset inför valet till en bredare diskussion om framtida vägval. För valet 2018 handlar också om hur dagens vallöften kan leda vidare till andra reformer och en spännande och hoppfull bild av vart vi är på väg – som samhälle och som parti.

Daniel Färm

chef, Tankesmedjan Tiden