I helgen hölls det val i både Nya Zeeland och Tyskland. I Tyskland tog Angela Merkels högercenter parti CDU hem vinsten med 32 procent av rösterna. I Nya Zeeland vann högercenter partiet National med drygt 46 procent. Ländernas socialdemokratiska partier SDP och Labour Party fick ett stöd på 20 respektive 36 procent. De socialdemokratiska partierna lyckades alltså inte fälla högerpartierna.
Detta var inte helt oväntat. Arbetarpartierna har haft det tufft. Men hur kommer det sig att tyska SDP, som är världens äldsta socialdemokratiska parti, dalat i väljarstöd. Och varför håller Nya Zeelands äldsta parti inte riktigt hela vägen? Varför lyckas de anrika partierna inte nå ut ordentligt?
Efter valet 2013 valde det tyska arbetarpartiet att ingå i en koalitionsregering med Merkels CDU. Arbetarpartiet avstod sig då rollen som oppositionsparti. Detta fick konsekvenser.
Med tanke på att partiet tillsammans med CDU har fattat beslut i bland annat migrations- och hälsofrågor, har det varit svårt för partiledare Martin Schulz att kritisera koalitionskamraten. Koalitionspositionen kan vara en av anledningarna till att närmare en miljon SDP-anhängare valde att lägga sin röst på annat parti. Socialdemokraterna kommer inte att ingå koalition med CDU denna gång.
I Nya Zeeland, däremot, har arbetarpartiet Labour Party varit ledare för oppositionen sedan 2008. Det var då National övertog regeringsställning efter Labours dåvarande ledare Helen Clark. Sedan augusti i år är Jacinda Ardern partiledare för Labour. Hon kan ha bidragit till arbetarpartiets ökade stöd. När Ardern klev på låg partiet på ett historiskt lågt väljarstöd, 24 procent. Under helgens val fick de 36 procent. Helt klart en förbättring men förväntningarna var högre. I vissa prognoser före valet förutspådde man vinst för arbetarpartiet. Ardern har varit väldigt rak under valkampanjen. Många nya zeeländare var dock osäkra på hur ledaren ställde sig till det bilaterala avtal landet har med Korea. Det rådde också delade meningar om partiets skattepolitiska mål. Labour låg på defensiven under slutspurten, något ett revanschsuget parti inte har råd med.
De socialdemokratiska partierna behöver uppdatera sin taktik om de ska utmana de stora centerhöger partierna. Och inte bara det. Flera små partier strider om ledarpositionen. Bland annat högerextrema partier så som AfD i Tyskland. Det gäller att inte förlora röster till uppstickarpartierna.
Inför nästa val behöver tyska arbetarpartiet särskilja sig från CDU och visa att de är självständiga. Förhoppningsvis blir det lättare i den oppositionsställning de nu befinner sig i. Förmodligen kan Schulz och framtida ledare för SDP satsa på arbetslinjen och fokusera på sin egen ideologi då de inte längre behöver kompromissa med CDU.
I Nya Zeeland gick det visserligen rätt bra för det nya zeeländska arbetarpartiet. Men för att kunna fortsätta utmana gäller det för Labour att återetablera sig. De socialdemokratiska partierna behöver inte bara göra en comeback utan också slå rot och bygga upp väljarbasen på nytt. En stabil väljarbas lojala till partilinjen. Det är nödvändigt för dem att locka väljare både från de stora ledande partierna och de mindre som drar missnöjesröster. Med en stark profil som attraherar medelklassen och som får arbetarna att återvända.
