Idag har vi ett råare debattklimat i Sverige där konsekvenser blir att människor drar sig undan för att delta i den offentliga debatten.

I förra veckan avslöjade Dagens ETC ett omfattande digitalt påverkansarbete som finansieras och styrs av Sverigedemokraterna[1]. Metoderna som användes inom påverkansarbetet var att skapa falska konton på olika sociala plattformar och använda de för att skapa drev. En av måltavlorna för fejkkontona var Aftonbladets politiske redaktör Anders Lindeberg.

Att Sverigedemokraterna använder internet som plattform att sprida på är ingen nyhet. FOI analyserade efter valet 2018 användandet av så kallade botar på sociala medier och kunde hitta kopplingar till SD[2]. De konstaterade:

• Antalet politiska botar som diskuterar svensk politik och det svenska valet på Twitter har ökat markant under de senaste veckorna.
• Procentuellt sett länkar botar mer till Samhällsnytt och Fria tider än vad de genuina kontona gör.
• Det är 40 procent vanligare att botarna uttrycker stöd för Sverigedemokraterna jämfört med de genuina kontona.
• Majoriteten av de konton som blivit avstängda eller borttagna av Twitter är konton som uttrycker traditionella, auktoritära och nationalistiska åsikter.

Att Sverigedemokraterna och den högerextrema miljön aktivt bidrar till detta torde alltså vara ställt utom allt tvivel. Naturligvits är de inte ensamma om att bidra till det råa debattklimatet men de är överrepresenterande när det kommer till att sprida näthat.

I denna snabbanalys vill vi kunna se om det finns ett mönster gällande vart näthatet kommer ifrån och vem som gör de. För att kunna besvara detta har vi gjort en sammanställning från flera olika källor för att kunna utläsa ett mönster.

Vilka är det som hatar?

År 2016 skrev Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) följande i rapporten ”Mediebranschen”:

 ”I utredningar gjorda av Utgivarna och TU under 2016 framkommer det att av olika grupperingar är det högerextremister som hotar och trakasserar journalister i störst utsträckning.”

[…]

 När journalister blev tillfrågade i en enkät från Göteborgs universitets Journalistpanel 2016 om vilka ämnen som utlöste trakasserier var frågor med koppling till främlingsfientlighet det mest framträdande. Bland de vanligaste ämnena som utlöste trakasserier mot journalister fanns frågor om immigration/flyktingar/integration (vilket nämndes av 34 procent av de tillfrågade journalisterna), bevakningen av Sverigedemokraterna (7 procent) och rasism (4 procent). Runt 8 procent nämnde också ämnena kriminalitet samt genusfrågor och feminism som utlösare av trakasserier.” [3]:

Ett sätt att förstå vilkas krafter det är som hatar är genom att identifiera vilka det är som blir utsatta för hatet. Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, skriver i en rapport om att mönstret tycks gå igen både i Sverige och i andra länder:

”En omfattande norsk studie visar att invandring/minoriteter, politiska konflikter generellt, feminism och jämställdhet samt religion toppar listan[.] Svenska och danska undersökningar visar på ett liknande sätt hur tematiker som invandring/flyktingpolitik/ integration, religion, jämställdhet, politik, brott och kriminalitet, samt rasism väcker hat i högre utsträckning [.] Andra studier visar på att kritik mot vithetsnormen samt queera eller feministiska verk leder till en större utsatthet för hat och hot bland konstnärer och författare[.] [4]

Även BRÅ delar den bilden. De skriver:

”Även på det här området visar forskningen att det finns tydliga mönster av sexism, rasism och främlingsfientlighet kopplade till hatet. Personer som i sin professionella roll är positivt inställda till feminism, invandring och jämställdhet är särskilt utsatta. Akademiker och journalister som skriver om feminism och antirasism drabbas ofta av näthat i organiserad form. Kvinnor och personer med utländsk bakgrund utsätts för hot och hat som är kopplat till deras könstillhörighet och etnicitet[.]

[…]

Det är tydligt att akademiker[,] journalister […] och politiker […] som arbetar med feministiska och antirasistiska frågor kontinuerligt motarbetas genom mer eller mindre organiserat hat.”

[…]

Ett förhållandevis litet antal personer anses stå för en stor majoritet av hotfulla kommentarer riktade mot journalister[.] Samtidigt är det vanligt att förtroendevalda, journalister, opinionsbildare och kulturpersoner utsätts för näthat av personer som tillhör eller sympatiserar med högerextrema grupper[.]

[…]

Yrkesverksamma som lyfter fakta, kunskap, bevakning och debatt på ett sätt som uppfattas som att de bidrar till att stärka vissa perspektiv rörande feminism, invandring och jämställdhet är särskilt utsatta.” [5]

Det finns ett mönster att näthatet främst kommer från de högerextrema och att de som blir måltavlor är de som uttrycker starka motsatta åsikter från de. Vad som tydliggörs är att Sverigedemokraterna är en del av detta näthats-mönster och det visar sig tydligt med deras hat-botar och fejkkonton. Bilden är klar; högerextrema är hatstormen.

 

[1] https://www.etc.se/inrikes/haer-aer-sd-s-hemliga-trollarme-faar-order-av-aakesson

[2] Johan Fernquist, Lisa Kaati, Nazar Akrami, Katie Cohen, Ralph Schroeder. Botar och det svenska valet – Automatiserade konton, deras budskap och omfattning. Totalförsvarets Forskningsinstitut. 2018. Hämtad (2022-08-29) https://www.foi.se/rest-api/report/FOI%20MEMO%206458

[3] Erik Ryd, Johan Turell. Mediebranschen 2016 – hot, risker och sårbarheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 2017. (Hämtad 2022-08-29) https://rib.msb.se/filer/pdf/28258.pdf

[4] Moa Bladini. Hat och hot på nätet – En kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv. Nordiskt Samarbete. 2017. (Hämtad 2022-08-29) https://nikk.no/wp-content/uploads/2019/10/2017-Hat-och-hot-pa-natet.pdf

[5] Måns Svensson, Oscar Björkenfeldt, Fredrik Åström, Karl Dahlstrand. Näthat och demokratiskt deltagande – en kunskapsöversikt. Brottsoffermyndigheten. 2021. (Hämtad 2022-08-29) https://www.brottsoffermyndigheten.se/media/t1dnhnsp/kunskapsoversikt_nathat_2021_webb.pdf