Falska nyheter och lögner på nätet har blivit ett av vår tid största samhällsproblem. De gör det omöjligt att föra några rimliga samtal om verkligheten eftersom alla bilder av verkligheten anses subjektiva.
Dessutom kommer möjligheten att skapa fejkade nyheter bara öka, i takt med den tekniska utvecklingen. Vanity Fair gjorde nyligen en genomgång av olika tekniker som snart finns i var mans dator: till exempel en app för att få en inspelad röst att säga nya ord och meningar, så att kända personer plötsligt kan höras säga de mest hårresande saker fast de aldrig sagt det i verkligheten. Hur ska den genomsnittlige mediekonsumenten då kunna vara säker på vad som är sant?
Men frågan är om inte väldigt selektiva nyheter är ett nästan lika stort hot som fejkade nyheter. Det vill säga nyheter som är sanna, men som bara speglar ett litet segment av verkligheten.
I veckan hölls en debatt på universitetet i Bergen där den ”svenska krisen” krisen efter det stora flyktingmottagandet diskuterades. Genom landets breda massmedier har norrmännen fått bilden att Sverige är på väg att krascha totalt. Att det finns dussintals no-go-zoner dit varken polis, myndigheter eller vanliga medborgare vågar sig. Områden där mord är vardag och befolkningen lever i anarki. Malmö nämndes flera gånger under diskussionerna på universitetet.
Norrmännen har till och med skapat ett eget begrepp för den sortens samhällstillstånd. De kallar det för ”Svenska förhållanden”.
Alla som bor i Sverige inser att det där inte stämmer. Visst, det finns ett antal förorter i Sverige där marginaliseringen och utanförskapet gått väldigt långt, där kriminella ligor styr och ställer och sätter skräck i andra som bor där. Men vi lever ändå i ett fungerande välfärdssamhälle, och även om det är och kommer att förbli en gigantisk utmaning att integrera gruppen asylsökande så fungerar systemen. Det blev ingen kollaps hösten 2015.
Faktum är att antalet våldsbrott totalt sett minskat konstant sedan 1990-talet. Att tilliten till den svenska modellen är fortsatt hög. Att Sverige hamnar överst i en rad (nästan alla) internationella index över medborgarnas välmående och lycka.
Men i Norge sprids en annan bild, och att döma av frågorna och diskussionerna bland studenterna på universitetet i Bergen är det en vanligt spridd bild att Sverige helt enkelt har slutat att fungera.
Det som komplicerar saken är att de rapporter om skottlossningar, om kvinnor som trakasseras för att de inte har huvudduk i vissa förorter eller den höga arbetslösheten bland invandrare också är en del av sanningen. Norrmännen har fått rapporter om detta via etablerad gammelmedia, där utbildade och källkritiska journalister berättar om verkligheten i grannlandet. Det är sant. Men det är bara en liten, smal aspekt av sanningen och den som tror att det är hela bilden får helt enkelt en ganska skruvad version av verkligheten.
Det är något journalistiken, även här hemma i Sverige, måste ta med i beräkningen när listorna över vad som definieras som en nyhet ställs samman på morgonens redaktionsmöte.
Rapporterar vi på ett sätt som befäster en stereotyp bild av tillvaron? Eller letar vi efter en bred bredare sanning?
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden