Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Publicerad på Dagens samhälle den 28/11 2018.

 

Centerledaren Annie Lööfs öppning för att släppa fram en S-ledd regering riktar nu strålkastarljuset på – henne själv. Menar hon allvar med att bidra till en regering som Sverigedemokraterna inte får inflytande över? Eller var detta skambud ett spel för galleriet för att i nästa läge kunna hävda att hon har gjort ”allt vad hon har kunnat”, men ändå ”tvingas” släppa fram en blåbrun högerpaktsregering?

För Socialdemokraterna är det viktigt att ha is i magen. För första gången sedan alliansen bildades kan man nu diskutera politikens innehåll. Nu finns det en acceptans för en S-ledd regering över blockgränsen. Centerledarens lista var trots allt ett utgångsbud – om än med osedvanligt kompromisslöst tonläge.

Socialdemokraterna fick endast 28 procents väljarstöd i valet. Om partiet i någon mån ändå kan påverka enskilda människors liv och samhällsutvecklingen i rätt riktning på många områden så borde det vara värt mer än att släppa fram en blåbrun högerregering. En sådan högerregering skulle försämra för vanligt folk, öka klyftorna ännu mer, polarisera och spä på konflikter i vårt samhälle samt öka utsattheten för många. Att förhindra en sådan regering är historiskt viktigt.

Det innebär inte att Socialdemokraterna bör lägga sig platt för alla Centerpartiets förslag. Tvärtom. Men alla frågor går givetvis att diskutera. Låt oss ta två exempel:

  • Arbetsrätten. Det går att ändra eller slopa varenda turordningsregel som finns – om arbetsmarknadens parter går med på det. Inget fackförbund vill förhandla bort turordningsreglerna. De är helt centrala för att skapa trygga anställningar. Men om arbetsgivarna vill diskutera det, så får man lyfta upp det på förhandlingsbordet. Då kommer även fackliga krav på rätt till heltid, slopade otrygga allmänna visstidsanställningar, a-kassa på 90 procent, rejäla omställnings-, utbildnings- och kompetensutvecklingssatsningar, stärkta arbetsmiljöinsatser och annat att komma upp. Sedan får man förhandla – vilket hela den svenska modellen bygger på.
  • Skatterna. Sverige behöver en gedigen skattereform. Inom ramen för en större skatteöversyn kan man också sänka inkomstskatten – om man samtidigt höjer andra skatter. Man kan exempelvis tänka sig en ny form av ”grön” skatteväxling – men denna gång ”grön” som i ”the color of money”: till exempel höjd förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt och återinförd fastighetsskatt.

Socialdemokraterna är beredda att ta ansvar och kompromissa. Det viktiga är att resultatet blir bättre än alternativen. Samtidigt är det helt nödvändigt att partiet vet var gränsen går för vad som utifrån socialdemokratiska värderingar är en acceptabel kompromiss.

Nu är det upp till bevis för Annie Lööf: menade hon allvar med att vilja bidra till att Sverige går emot strömmen och ser till att vi får en regering som ett radikalkonservativt, högernationalistiskt och främlingsfientligt parti inte har inflytande över?

Eller kommer Centerpartiet ändå att släppa fram en M+KD-regering som har aktivt stöd av Sverigedemokraterna? I så fall har vi ett helt annat politiskt läge, där Centerpartiet och Sverigedemokraterna skulle ingå i en grupp om fem (!) högerpartier. Det skulle gynna Socialdemokraterna.

Vi skulle då även kunna hamna i ett läge då nyval är det enda realistiska alternativet. Det är utifrån en demokratisk synvinkel mindre önskvärt. Men Socialdemokraterna behöver inte rädas att möta väljarna i ett extra val. Partiet har agerat klokt, stått upp för viktiga värderingar och tycks ha stärkt opinionsstöd. För andra partier skulle det dock bli tuffare.

Daniel Färm
chef, Tankesmedjan Tiden