Ingen har väl undgått att vårbudgeten presenterats i dag. Den som inte bara är ett tillägg till höstens budget, utan som är helt avgörande för hur den kommande politiken ska se ut. För till skillnad från i höstas då vi senast hörde de rödgröna ministrarna prata budget, kan vi nu vara säkra på att den faktiskt kommer att gälla. Inget SD eller enat Alliansen kommer sätta käppar i hjulet.
Eftersom chansen inte gavs i oktober är det med den här budgeten regeringen äntligen får möjlighet att visa vägen. Och som väntat är det väldigt tydligt hur pass skilda värderingar och prioriteringar den här regeringen har jämfört med den förra. För första gången på många år är det en budget som till större del prioriterar människor i lägre inkomstgrupper liksom kvinnor, snarare än motsatta grupper, vilket varit fallet med Alliansens alla budgetar.
Vårbudgeten innebär stora förändringar som att a-kassan kommer att höjas, Fas 3 ska avvecklas och mer pengar ska gå till förlossningsvården. En helt ny satsning på traineejobb kommer att införas, förbättringar inom järnvägen prioriteras, mer resurser ska gå till miljön och fler jobb skapas inom välfärden.
Positiva röster har höjts om att detta kommer leda till större jämlikhet. Negativa röster har hörts om höjda skatter och svikna löften. Alla kan inte vara nöjda, men regeringspartierna har i alla fall varit tydliga och konsekventa. De har ända sedan valrörelsens början pratat om skola, jobb och välfärd, och här är de riktlinjer som gäller för att genomföra en sådan politik.
Jämlikhet och minskade klyftor är regeringens överordnade målsättningar, men dessvärre väldigt svåra att genomföra i praktiken. Att höja a-kassan och ta bort fas 3 är lovvärda satsningar för att ta bort den yttersta misären. Ett generösare skyddssystem ger både ekonomiska förbättringar för de hushåll som har det väldigt knapert, men även hälsomässiga och andra positiva, långsiktiga konsekvenser. Sannolikt kommer vi inom några år se statistik för något färre barn i barnfattigdom, en minskad andel vuxna i relativ fattigdom och lägre arbetslöshetssiffror. Men det här räcker inte. Långt därifrån. Det kommer fortsatt vara stora skillnader mellan dem som har det bra och dem som har det dåligt ställt i vårt samhälle.
En annan förändring som presenterats i dag är en höjning av underhållsstödet, det vill säga den summa som Försäkringskassan betalar ut till ensamstående föräldrar med barn. Den summa som sedan 2006 har legat på 1273 kronor per månad och barn, kommer från september att höjas med 300 kronor. Visst, en höjning är bra. Men frågan är om det kommer att göra en stor skillnad för den här ekonomiskt väldigt sårbara gruppen. Samma sak gäller för pensionärerna som får möjlighet till 100 kronor mer i bostadstillägg. Mer resurser till utsatta grupper är bra, men det är väldigt små summor vi talar om. Några chipspåsar i månaden som Stockholms finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl uttryckte det för några år sedan.
Vårbudgeten är ändå en bra start för regeringen. Det visar på den riktning landet ska styras mot. Särskilt med tanke på de förhållanden som råder med minoritetsregering och snävt reformutrymme. Men – om tre år när landet åter är i valrörelse – är det resultat inom jämlikhet och minskade klyftor som regeringen ska svara upp mot. Om resultaten är alltför otydliga blir det svårt att övertyga de som röstar att en rödgrön politik gör skillnad. Att väljarna ändå ska lägga sin röst på just de här partierna.
Det är verkligen inte enkelt, men att hålla fokus på de här målen måste prioriteras ännu mer framåt. Annars kan den här mandatperioden bli en historiskt parantes i en borgerligt styrd epok.
Lina Stenberg, kommunikationschef
