Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Publicerad på Dagens Arena den 14/9.

Socialdemokraterna sitter – tvärtom vad många tror – i ett parlamentariskt guldläge, oavsett vad som händer i regeringsfrågan. Även om slutresultatet var en fortsättning på den flera årtionden långa fallande trenden, så var spurten och återhämtningen mot slutet en signal om att partiet har kapacitet att både ta ansvar och växa.Det kommer att behövas ett gediget förnyelsearbete för att verkligen vända utvecklingen.

Men med ett starkare valresultat än vad många trodde kan Socialdemokraterna gå in i den nya mandatperioden med tillförsikt och gott självförtroende.Om det blir en fortsatt rödgrön regering, liknande den vi har haft fram till nu, så är det ett erkännande för en lösning som trots ett mycket svårt parlamentariskt läge har lyckats över all förväntan.

Regeringen Löfven I har slutit 26 blocköverskridande överenskommelser och drivit igenom ett mycket stort antal progressiva reformer: från höjda barnbidrag till kraftigt ökade resurser till skola, sjukvård och äldreomsorg.

Det ska inte uteslutas att löftet att inte återgå till Decemberöverenskommelsens principer är det vallöfte som är enklast för de borgerliga att svika. De får då dessutom behålla sin kära allians intakt. Om Socialdemokraterna medverkar i en bred, progressiv och frihetlig mittensamverkan så kan det – rätt utformat – skapa långsiktigt riktigt betydelsefulla nya sätt att se på svensk politik, som bryter upp den fördummande blockpolitiken.

Det kommer i så fall vara av nödtvång i början, men om C och L »i rätt sällskap« hittar tillbaka till en socialliberal grundsyn, så kan det utvecklas till något som bygger en ny progressiv och frihetlig gemenskap och politisk identitet. I en sådan samverkan skulle S dessutom kunna vara en tydlig vänsterkraft som garanterar att politiken präglas av jämlikhetsperspektiv och progressivitet.

Om de borgerliga försöker sig på att regera själva – antingen som samlad allians eller genom en moderat enpartiregering eller liknande – så går Socialdemokraterna i opposition. En sådan lösning skulle innebära att de borgerliga de facto är beroende av stöd av Sverigedemokraterna. I ett sådant läge skulle Socialdemokraterna kunna inta en mycket kraftfull oppositionsroll som aktivt förstärker höger-vänsterkonflikten i svensk politik, med udden riktad mot de fem (!) högerpartierna. Det skulle synliggöra den grundläggande höger-vänsterkonflikten i svensk politik och skapa tydliga alternativ.

I så fall skulle Socialdemokraterna rikta förödande kritik mot Centerpartiets ochLiberalernas svek. Eftersom en sådan borgerlig regering skulle vara beroende av nyckfulla och parlamentariskt notoriskt opålitliga Sverigedemokraterna, så skulle Centerpartiet och Liberalerna riskera att få möta väljarna i ett nyval just när de är som hårdast kritiserade för att ha valt makten framför avståndstagandet mot SD. Det ska inte uteslutas att ett av de liberala mittenpartierna då inte klarar sig kvar i riksdagen. Är det värt att chansa på en sådan utveckling?

Sammantaget finns det – för att gå emot kommentariatets sedvanliga passimistiska cynism – ingen anledning att tro att det knepigaste parlamentariska läget sedan »lotteririksdagen 1973 – 76« skulle försvaga Socialdemokraterna.

Tvärtom finns goda möjligheter för partiet att stärkas de närmaste åren. Men det kommer att ske på olika sätt beroende på vilka parlamentariska vägval man gör. Och det bör kombineras med ett gediget förnyelsearbete.

Daniel Färm är chef för Tankesmedjan Tiden