Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Våldtäkt är ett av patriarkatets mest avskyvärda uttryck och är ett av våra största samhällsproblem. Me too-rörelsen visade att alla typer av män begår fruktansvärda övergrepp: chefen, kollegan eller kompisen. Det är därför både rimligt och viktigt att göra allt vi kan för att beivra och förebygga våldtäkt. Det är vi skyldiga både offren och alla kvinnor som tvingas leva i oro. Därför är det alltid fel att ursäkta, förringa eller relativisera våldtäkt – oavsett anledning.

Det var i sig inte fel av Uppdrag Granskning att uppmärksamma statistik om orsakerna till att män begår våldtäkter.  Tyvärr förmedlas ett antal felaktiga uppgifter, och vissa tveksamma slutsatser dras. Men det är ändå alltid viktigt att förstå orsakerna till varför en person begår ett brott.

Ett annat exempel på hur kulturellt eller religiöst motiverade normer och strukturer har lett till allvarliga övergrepp är de omfattande övergreppen mot barn i den katolska kyrkan. Men det är få som drar mer långtgående slutsatser när det gäller prästerna. Däremot drar många snabbt generaliserande slutsatser av Uppdrag Gransknings reportage – som påverkar alla utländska män, i synnerhet de från Afghanistan. Båda fallen är i princip lika illa. Men de katolska prästernas övergrepp byggde dessutom på en ojämlik maktsituation och de skyddades av kyrkan.

Vi kan förstå och förklara – men aldrig försvara eller relativisera – orsakerna bakom olika övergrepp.

Problemet med Uppdrag Gransknings sedvanligt hårt vinklade program är att de endast lyfter upp en faktor, en orsak, till en del av de våldtäkter som äger rum. Det ger en grovt förenklad bild, som givetvis kan exploateras av främlingsfientliga krafter. Det finns en mängd fakta och frågor som kan nyansera bilden av våldtäkterna i vårt samhälle, utan att förringa de som har begåtts av utländska män.

Relativt få våldtäkter är överfallsvåldtäkter utomhus där förövaren och offret är helt obekanta med varandra. Oftast är förövaren och offret bekanta, och våldtäkten sker inomhus. Här är mörkertalet stort då få polisanmälningar görs. Under 15 procent av de kvinnor som utsätts för en våldtäkt anmäler det till polisen. Men vilka är det som inte anmäls? Vilka är överrepresenterade när det gäller våldtäkter som äger rum i hemmet? Stämmer det att utländska våldtäktsmän anmäls i högre utsträckning än svenska män? Det är bra att de anmäls, men det vore bra om även svenska våldtäktsmän anmäldes i samma utsträckning.

De som begår dessa fruktansvärda övergrepp finns i alla samhällsskikt och med olika nationaliteter. Men de har en sak gemensamt: de är män. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är 98 procent av de som misstänks för sexualbrott är män (2016). Av de förövare som under 2017 dömdes för våldtäkt eller grov våldtäkt var fler än 99 procent män.

Nyckeln är därför att förändra mansrollen och bekämpa de patriarkala strukturerna. För att lyckas med det behöver vi börja med att diskutera hur könsroller växer fram – redan på förskolan. Då kan det som Kristdemokraterna avfärdar som ”genusflum” på förskolan vara en viktig insats för att förebygga att fler förövare skapas.

De utländska män som begår våldtäkt ska de dömas, straffas och kunna utvisas. Den som kommer till Sverige ska givetvis följa svenska lagar, respektera andra människors fri- och rättigheter och visa respekt för de universella värderingar som vi i Sverige generellt sett har kommit ovanligt långt i, bland annat jämställdhet. Detta gäller emellertid alla män i Sverige. Att vara svenskfödd är uppenbart ingen garant för att följa detta. Vi har sett från både #metoo-uppropen och i rapporteringar kring t ex sexuella trakasserier inom SD att mycket återstår att göra – också inom politiken.

Svenska politiker sätts nu på prov: klarar man av att ha en sansad och seriös diskussion kring olika faktorer bakom våldtäkterna – utan att direkt rusa vidare och kräva stängda gränser eller att alla ”utlänningar” generellt sett ska misstänkliggöras och slängas ut?

Det finns inga ursäkter i världen för våldtäkt. Inte kultur. Inte alkoholhalt. Inte maktposition. Och inte vare sig rikedom eller fattigdom. De som begår våldtäkterna bär ett stort eget ansvar för detta. Men den politiska kraften bör riktas mot alla de strukturer, sammanhang och institutioner som driver och förstärker patriarkala normer och värderingar. Att stå upp för det borde vara det viktigaste vallöftet från samtliga partier.

Elin Ylvasdotter och Daniel Färm, Tankesmedjan Tiden