Klockan 09:00 i morse läste Stefan Löfven upp regeringsförklaringen för riksdagen och avslutade som brukligt är med att presentera de nya ministrarna. Regeringsförklaringen var en imponerande genomgång av Sveriges framtida utmaningar och innehöll framförallt en del klargörande om var fokus kommer att ligga de närmaste åren. Ibland framhålls det i debatten att politiker inte talar sanning eller att de överdriver men faktum är att enligt statsvetenskaplig forskning genomför svenska politiker i de allra flesta fall just det som de går till val på. Trots att vi har ett svårt parlamentariskt läge är regeringsdeklarationen därför viktig eftersom det som sägs här kommer att bli landets riktning de kommande åren. Orden spelar helt enkelt roll.
Även om talet var långt och borde vara obligatorisk läsning i sin helhet så fanns ett par stycken som jag gärna lyfter fram lite extra:
”Vi ska verka för en global ordning mellan arbete och kapital som säkrar en internationell ekonomi som gynnar alla och kuvar ingen.”
En tydlig markering för den export av den svenska modellen som Stefan Löfven ofta talar om. Konflikten mellan arbete och kapital lyfts fram och här är det klassiskt socialdemokratiskt att argumentera för en balans eller ordning dessa emellan. En väldigt ideologiskt laddad mening.
”Som ett steg mot ett jämlikt uttag av föräldraförsäkringen ska en tredje månad reserveras för vardera föräldern. Föräldraförsäkringen ses även över för att underlätta för de familjer som identifierar sig som stjärnfamiljer.”
Feminismen fick en central del i såväl den jämställda regeringen liksom i regeringsförklaringen. Att ordet ’stjärnfamilj’ dessutom nämndes är en klar bonus, eller kanske till och med flört med de progressiva storstadsväljarna i Feministiskt initiativ?
”Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina.”
Ett av dagens viktigaste budskap var att Sverige återigen ska bli en central aktör inom FN, en paradgren som Carl Bildt försummat under sina år som utrikesminister. Att inom detta aktivt arbeta för en erkänd palestinsk stat är viktigt både för att lösa den infekterade och långa konflikten mellan Israel och Palestina men även inom den Socialdemokratiska gräsrotsrörelsen liksom för den svenska självbilden av ett Sverige som står på de små staternas sida.
”Skattesubventionen för dem som har råd att köpa privat läxhjälp avskaffas. Läxhjälp ska ges till alla elever, oavsett betalningsförmåga.”
RUT-avdraget blir kvar men läxrut försvinner. Att privat läxhjälp stöttats med statliga subventioner har irriterat många inom arbetarrörelsen och att omedelbart avskaffa detta är en viktig ideologisk markering för att systemskiftet är här.
”Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i. Regeringen påbörjar arbetet att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.”
Detta är en återkommande fråga där Sverige länge släpat efter och där människorättsorganisationer som Rädda Barnen och Unga Örnar varit pådrivande för förändring. För alla förkämpar för de mänskliga rättigheterna är detta en viktig markering om att Sverige nu vill ta ledartröjan i kampen för FN och dess konventioner.
”Det som nu ankommer oss är att i ett svårt parlamentariskt läge finna en väg framåt för Sverige.”
Här avslutar Stefan Löfven sitt anförande och sträcker återigen ut en hand till de borgerliga partierna i en förhoppning om ett framtida samarbete. Omedelbar respons kom från Annie Lööf som efter regeringsförklaringen smällde igen denna dörr genom att kalla nedläggningen av landsbygdsdepartementet ”En krigsförklaring mot landsbygden”.
Men om orden spelar roll i politiken så är också personerna en viktig ingrediens i ett regeringsbygge, och det mest spännande kom också sist. Ministerposterna! Istället för att gå in och recensera enskilda val kan man helt enkelt konstatera att det är en modig samling ministrar som valts ut. 24 stycken sammanlagt, vilket gör det till en lika stor regering som den avgående. Fyra personer är under 35 år (två under 30år!), exakt hälften är män/kvinnor, den geografiska spridningen är imponerande med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht från Haparanda i norr till Morgan Johansson från Lund i syd, det finns såväl socialdemokrater och miljöpartister i nästan samtliga departement (till skillnad från Alliansen som delade upp departementen mellan sig), åldergenomsnittet är 46 år och den yngsta i regeringen blir Aida Hadzialic med sina 27 år och äldst är Kristina Persson med sina 69 år. Avslutningsvis har dessutom var femte minister utländsk bakgrund.
Givetvis säger inte siffror någonting om ministrarnas kompetenser eller åsikter men klart är att en bredd av erfarenheter också ger en god förutsättning att förstå Sverige såsom vi ser ut idag och därmed även driva på en utveckling som går i takt med tiden. Allt som allt är det en modig regering med en imponerande att-göra lista som nu går in i en stentuff tid av skyhöga förhoppningar. Oavsett vad utfallet blir så är det knappast fyra lugna år som ligger framför oss.
Magnus Nilsson, utredare Tankesmedjan Tiden
Här är hela ministerlistan:
Statsrådsberedningen
Statsminister
Stefan Löfven
Minister för strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete
Kristina Persson
Justitiedepartementet
Justitie- och migrationsminister
Morgan Johansson
Inrikesminister
Anders Ygeman
Utrikesdepartementet
Utrikesminister
Margot Wallström
Biståndsminister
Isabella Lövin
Försvarsdepartementet
Försvarsminister
Peter Hultqvist
Socialdepartementet
Socialförsäkringsminister
Annika Strandhäll
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister
Gabriel Wikström
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister
Åsa Regnér
Finansdepartementet
Finansminister
Magdalena Andersson
Finansmarknads- och konsumentminister (tillika biträdande finansminister)
Per Bolund
Civilminister
Ardalan Shekarabi
Utbildningsdepartementet
Utbildningsminister
Gustav Fridolin
Gymnasie- och kunskapslyftsminister
Aida Hadzialic
Minister för högre utbildning och forskning
Helene Hellmark Knutsson
Miljödepartementet
Klimat- och miljöminister (tillika vice statsminister)
Åsa Romson
Energiminister
Ibrahim Baylan
Näringsdepartementet
Närings- och innovationsminister
Mikael Damberg
Bostads- och stadsutvecklingsminister
Mehmet Kaplan
Infrastrukturminister
Anna Johansson
Landsbygdsminister
Sven-Erik Bucht
Kulturdepartementet
Kultur- och demokratiminister
Alice Bah Kuhnke
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsminister
Ylva Johansson
