Min första dator var en Amiga 500, en dator som med dagens mått är helt obrukbar men som för mig var ingången till den värld av data- och TV-spel som sedan följde mig igenom hela min uppväxt. Strategispelet Civilization lärde mig läsa engelska, Backpacker blev grunden för att kunna huvudstäderna i världen medan Diablo och Quake resulterade i ambitiösa spelkvällar som vi planerade veckor i förväg. För mig vara dataspelandet under många år hela min värld och även om det var länge sedan jag själv slutade spela aktivt så kan jag se hur mina brorsöner nu fortsätter med samma entusiasm som jag själv kände.
Vanligtvis är spelvärlden en väldigt stängd värld och nyhetsrapporteringen bryr sig sällan om vad dessa hundratusentals svenska ungdomar (för det är mest unga) egentligen sysslar med. Men de senaste veckornas skandaler i vad som kallas #Gamergate har plötsligt förflyttat spelandet till medias rampljus.
#Gamergate inleddes med att den amerikanska spelutvecklaren Zoe Quinn påstods ha haft sex med en spelrecensent bara för att han skulle ge hennes spel fina recensioner. Att recensenten i fråga aldrig hade recenserat hennes spel var inget som hindrade den flod av hatbrev och hot som snabbt gav henne den osmickrande titeln ”Internets mest hatade person”. Den näthatande mobb som skickade såväl våldtäkts- som mordhot till Quinn startade då hashtagen #Gamergate där de påstod sig stå upp för en objektiv journalistisk inom spelvärlden, en täckmantel många istället använde för att fortsätta hota feministister som vågade protestera. Samma grupp har även angripit kanadensaren Anita Sarkeesian då hon startade en studie av kvinnobilden inom datorspel. På Sakeesians blogg Feminist Frequency visar hon i en serie mycket sevärda Youtube-klipp hur kvinnor i de flesta spel framställs som offer eller sexobjekt men sällan som hjältar eller aktiva karaktärer. Den gemensamma nämnaren för såväl Quinn som Sakeesian är givetvis att de båda är kvinnor som vågat stå upp mot en spelvärld som nästan uteslutande befolkas av män och manliga spelkaraktärer.
Jämställdhet och feminism är kraftigt eftersatt inom spelvärlden men på sina håll har det trots allt så smått börjat röra på sig. Exempelvis har riksorganisationen Sverok som är Sveriges samlingsplats för alla former av data- och bordsspel nyligen startat ett treårigt projekt för att motarbeta sexismen i spelvärlden.
Att kvinnliga spelrecensenter blir hackade och får sina privatliv uthängda på internet för att de ifrågasätter ett dataspel ur genussynvinkel eller att universitet blir hotade med massmord om de bjuder in feministiska speldebattörer är lika ofattbart som det är horribelt. Att många försvarare av sådant beteende dessutom menar att den uppeggade stämningen beror på kulturmarxismen, feministerna själva eller journalistisk PK-elitism visar också på den skrämmande kopplingen till de högerextrema sidor där hatet mot allt som sticker ut florerar dagligen.
Dataspelsvärlden är en plats för eskapism och många spelare är rättmätigt förbannade över att deras älskade spelvärld nu hängs ut som en plats av hat och hot. Jag har förståelse för den känslan och för de allra flesta är dataspelandet en kul verklighetsflykt som kan lära oss språk, samarbete och strategiskt tänkande. Men tyvärr är det också en oerhört normativ arena där homofobi och kvinnohat existerar. När jag själv spelade aktivt fanns inga tjejer med i vårt gäng och stämningen på spelkvällarna var nog milt uttryckt ”grabbig”. För här börjar det egentliga ansvaret, vi som är lite äldre och som spelar eller har spelat måste våga prata med framförallt de unga killar som nu känner sin värld hotad. För feminismen är inte ett hot mot varken dem eller deras spelvärld, feminismen är en möjlighet för alla oavsett könstillhörighet och sexualitet att njuta av en spelvärld som bara blir bättre för var dag som går (tro mig, spelen var INTE bättre förr). Men för att det ska bli verklighet så måste vi våga ta ansvar för varandra och låta feminismen få genomsyra alla delar av vårt samhälle, oavsett om det är fysiska eller interaktiva platser. Det är ett ansvar jag tänker ta i jul när jag snackar World of warcraft med mina brorsöner.
