Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Artikel publicerad i Expressen, den 1 juli 2018.

Med drygt tre månader kvar till valet ser Moderaterna ut att ha tappat det momentum som de hade tidigare. Partiet dras med flera olösta problem, som kan stjälpa moderatledaren Ulf Kristerssons förhoppningar om att bli statsminister; De åtta olösta problemen.

1. Den otydliga ideologiska grunden: Är Moderaterna idag liberala, konservativa eller både och?

Efter Reinfeldts tydligt liberala omorientering står Ulf Kristersson nu och velar. Partiet har gjort en konservativ högergir i frågor som försvaret, polisen, invandringen och samarbete med SD. Men går man för långt tappar Moderaterna ännu fler urbana och högutbildade väljare. Partiet utmanas dessutom av två ideologiskt mer tydliga alternativ: C och SD.

2. Den motsägelsefulla politiken:Moderaterna upprepar den gamla devisen att det ska löna sig bättre att gå från bidrag till arbete.

Men dels är det så kallade bidragsberoendet efter flera års rödgrönt styre det lägsta sedan 1981. Dels driver Moderaterna själva ett förslag om lagstadgade låglönejobb. Problemet är att sänkta lönerna ju verkligen bidrar till att det inte lönar sig att gå från bidrag till arbete. Det enda som framstår som tydligt är att Moderaternas politik leder till att de som redan har det sämst i samhället får det ännu sämre.

3. Den spretiga kommunikationen: Partiet fullföljer trianguleringstraditionen och försöker genom nya devisen ”Lika för alla” något otippat att slå ett slag för jämlikheten.

Samtidigt talar partisekreteraren Gunnar Strömmer direkt om att man inte menar att alla ska fådet mer lika. Partiet för inte heller en politik som kompenserar för det sociala arvet och föräldrars utbildningsbakgrund – eller som ger barn i låginkomsttagarhushåll samma förutsättningar som barn i mer välbärgade hem.

Därmed skapar man inte ens jämlika möjligheter. Kvar står ett klassbevarande synsätt som går ut på att alla möjligtvis är lika inför lagen – men inte socialt eller ekonomiskt. Oavsett vad man menar, så har man förvirrat väljarna, utan att entusiasmera de egna.

4. Osynligheten i media: Partiet halkar efter och blir förbisprungna av SD

Enligt SVT/Novus färska mätning av partiernas synlighet i media ligger Moderaterna en bra bit efter Socialdemokraterna, och är förbisprungna av Sverigedemokraterna. Ulf Kristersson är bara den sjätte mest omtalade partiledaren på Twitter.

5. Det svaga opinionsstödet. I mätning efter mätning ligger Moderaterna under det svaga resultatet i katastrofvalet 2014.

Då förlorade partiet regeringsmakten och Reinfeldt tvingades avgå.Även andra partier har tappat, men knappast på ett sätt som underlättar för Kristersson. Ett försvagat väljarstöd underlättar knappast ambitionen att bli regeringsbildare.

6. De otillräckliga samarbetsalternativen: Vems stöd ska Moderaterna bygga ett tänkt regeringsinnehav på?

Kristdemokraterna ser ut att åka ut. Centerpartiet och Liberalerna vägrar att samarbeta med Moderaterna om dessa gör sig beroende av Sverigedemokraterna för att bilda regering. Allt fler talar nu klarspråk om att Alliansen är död.

Sverigedemokraterna har i sin tur lovat sina väljare att endast stödja en regering som driver en politik som man har haft inflytande över.

”Oförhandlat” stöd i fyra år är högst osannolikt, och skulle antingen väcka en svekdebatt mot SD-ledningen eller bygga på hemliga förhandlingar som innebär att man lurar väljarna.

7. Det interna missnöjet: Hanteringen av frågan om att ge SD inflytande i riksdagen via utskottsordförandeposterna har väckt stark intern kritik.

Agerandet bidrog tvärtom till att tvinga Annie Lööf och Jan Björklund att bli än mer tydliga i avståndstagandet mot SD – och mot Moderaternas förhållningssätt till Åkessons parti. Det har undergrävt Kristerssons auktoritet som statsministerkandidat.

8. Den misslyckade strategin: Även om de borgerliga partierna mot förmodan skulle bli större än de rödgröna, så har Moderaterna själva förstört möjligheterna att regera i egenskap av största block.

Genom att svika Decemberöverenskommelsen har man saboterat möjligheterna att regera i minoritetsställning.

Det skulle räcka med att SD sabotageröstar på Socialdemokraternas skuggbudget för att en borgerlig budgetproposition ska falla – och därmed grunden för en sådan regerings politik.
Valutgången ser ut att förändra det svenska politiska landskapet rejält. Den följande regeringsbildningen är därför mycket svår att förutse. Men mitt i allt detta finns ett beständigt: i grund och botten handlar valet om ett vägval mellan en höger- och en vänsterbetonad syn på människan och samhället.

Här är Moderaterna och Socialdemokraterna fortfarande de två huvudalternativen. Något av de två partierna lär direkt eller indirekt behöva ingå i en regeringsbildning. Oddsen för att det blir Moderaterna är dock inte så goda som bettingsajterna tycks tro.

Daniel Färm
Chef Tankesmedjan Tiden