Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Publicerad den 8/9 2018 i ETC.

Ibland får vi höra att ”skolan inte ska vara ett slagträ” i den politiska debatten, och att ”skolan behöver lugn och ro, inte fler reformer”.

Vad man ofta menar är dock att förändringar och satsningar är välkomna – men inte den ryckighet, detaljreglering och inskränkning i lärarnas professionella frihet som har präglat många av de både borgerliga och tidigare socialdemokratiska skolreformer. Vi behöver nu ha tre tankar i huvudet samtidigt:

  • Inför valet idag är det angeläget att visa på de ideologiska skiljelinjerna i synen på skolan. Nedan följer ett antal sådana konfliktytor.
  • Efter ett val är det viktigt att agera i linje med sin ideologiska grund och sitt röstetal när man strävar efter breda och hållbara överenskommelser för att stärka skolan.
  • Sådana reformer behöver involvera professionen, forskningen och eleverna – för att förändringar ska vara förankrade i och utgå från den vardag som skolan är för över en miljon människor i detta land.

För en kunskapsnation som Sverige rymmer skolfrågorna en mängd viktiga ideologiska vägval:

1. Konkurrera med kunskap, inte låga löner. Svensk ekonomi bygger sin styrka på att de jobb som växer fram på morgondagens arbetsmarknad har ett högre kunskapsinnehåll än tidigare. Det ställer högre krav på utbildning både för LO-yrken och tjänstemanna-/akademikerjobb. Men beroende på vilka politiska beslut som fattas, så kan svensk ekonomi styras in mer mot låglönejobb. Då behöver Sverige delta i ett race to the bottom med låglöneländer snarare än att ingå i en uppåtgående spiral tillsammans med de mer avancerade ekonomierna. Här går en viktig skiljelinje mellan de som vill investera kraftfullt i att stärka kunskapsfokus i förskola, grundskola, gymnasieskola, högskola och olika former av vuxenutbildning – och de som fokuserar på sänkta löner, otryggare anställningar och ökad arbetskraftsinvandring som pressar lönerna.

2. Investeringar i skolan före skattesänkningar. Nedskärningar på skolan drabbar på sikt i princip alla andra samhällsområden, med brist på allt ifrån ingenjörer och byggnadsarbetare till sjuksköterskor, poliser och kockar. Därför behöver skolan istället prioriteras framför stora skattesänkningar. Skolan behöver ökade resurser för att möta de ökade behov som finns, och sänkt skatt skapar inte på några sätt bättre förutsättningar för dagens lärare och elever. Skattesänkningar får inte gå före investeringar i lärare, lokaler, läromedel och annan personal i skolan.

3. En likvärdig skola som motverkar segregation är möjlig. För att stärka likvärdigheten i den svenska skolan behöver delar av skolsystemen förändras:

  • Förändra skolvalssystemet och friskolesystemet så att det inte ensidigt fokuserar på just högpresterande elever och elever från studievana hem. Vi behöver ta hänsyn till såväl elevers/föräldrars intresse att få påverka sin skolgång som samhällets intresse av blandade elevgrupper. Genom gemensam ansökan och antagning för alla skolor, att slopa strategiska incitament, ändrad skolpeng och att ha tydliga urvalsgrunder: till exempel relativ kötid, omritade upptagningsområden eller mjuka kvoter kan skolvalssystemet bli mer likvärdigt, minska segregationen och göra valfriheten mer jämlik.
  • Gör finansieringen mer jämlik, så att den verkligen kompenserar för elevers skilda socioekonomiska förutsättningar – framför allt när det gäller föräldrarnas utbildningsbakgrund. Finansieringen bör ge elever i olika skolor och olika kommuner mer jämlika förutsättningar – utifrån deras behov.
  • Skolan ska även fostra demokratiska medborgare. Det gör man bland annat genom att vara en mötesplats för elever med olika bakgrunder. Genom att möta den som är annorlunda ökar förståelse och respekt för ett pluralistiskt samhälle. Såväl skolvalssystemet som religiösa friskolor motverkar direkt möjligheterna till blandade elevgrupper, och bidrar därmed till segregation.

4. Tilltro till lärare och rektorer. Hur skolan ska styras är också ett politiskt vägval. Sverige har världens mest marknadsanpassade skolsystem. Det får långtgående effekter. Som OECDs PISA-chef Andreas Schleicher sa: ”Valfrihet i blir som ett gift i ett skolsystem som det svenska.” Detta kommersialiserade förhållningssättet skapar fel drivkrafter. Många friskolor anställer exempelvis till exempel inte tillräckligt många behöriga lärare. Och många arbetar utifrån färdiga koncept, som de obehöriga lärarna ska leverera utifrån. Utrymmet för självständigt och professionellt initiativtagande är begränsat. Nu behövs tydlig styrning, mer jämlik finansiering samt en tilltro till professionen. Lärarna behöver få ordentliga förutsättningar och bättre villkor: från lärarassistenter till ökade fortbildningsmöjligheter samt ökad frihet och stöd att utforma själva lektionerna.

5. Minskad psykisk ohälsa bland elever. Antalet barn och unga som mår psykiskt dåligt har mer än fördubblats de senaste 30 åren. Idag lider fler än varannan 15-årig flicka av psykisk ohälsa: sömnproblem, ångest och depression. De ökade kraven i skolan är en av flera orsaker till ökningen. Betygen har exempelvis skapat en orimlig press på många barn och ungdomar som leder till psykisk ohälsa. Ett vägval står därför mellan att minska onödig press och stress i skolan – och att kräva tidigare betyg, betyg i uppförande, eller att underfinansiera elevhälsan.

Det här är bara några av de ideologiska skiljelinjerna inom skolpolitiken. De är inte oviktiga. För skolan är en central del av vårt samhälles framtid. Den förtjänar att spela en större roll i valet.