Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Igår berättade SSU att deras stöd till regeringens samarbete med C och L är villkorat. Jämlikheten ska öka, annars försvinner stödet.

I grunden är kravet rimligt. Främst för Sveriges bästa, men även för S som ett parti för vanligt folk. SSUs klausul har två delar. Budgeten från de fyra partierna måste ha:

  • Minskad eller oförändrad gini-koefficient
  • Och/eller positiva konsekvenser för jämlikheten inom: Utbildning, Bostad, Klimat, Ekonomi, Jämställdhet och Regional utveckling.

SSU kommer framöver att bedöma flera budgetar för att sedan bedöma om klausulen är uppfylld eller inte.

Jag står bakom klausulen även hade jag utformat den annorlunda. När DN granskade januariavtalet visade det sig att alla partier fått igenom ungefär lika mycket. Det finns dock två skrivningar jag anser vara särskilt stora segrar för socialdemokratin.

Punkt nr 4 i avtalet heter ” En omfattande skattereform genomförs” och beskriver vissa skattesänkningar men även att reformen ska ”utjämna dagens växande ekonomiska klyftor” samt ”öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden”.

Dessa skrivningar är avgörande. Den som tittar på ojämlikheten i Sverige ser att de ekonomiska klyftor som växer är de mellan den rikaste procenten och resten av Sverige. Ekonomiska klyftor har alltid existerat, exempelvis mellan de som har jobb och inte samt mellan de som tjänar lika och mycket. Det som hänt på senare tid är dock att den rikaste procenten skjutit iväg.

Sveriges totala kapitalvinster uppgår till runt 300 miljarder. Av dessa är i princip allt fördelat till Sveriges rikaste 10%. Över hälften av de 300 miljarderna går till den rikaste procenten. En fjärdedel går till de rikaste 0,1%.

Att avtalet tänker göra något åt detta orättvisa resursslöseri är bra.

Den andra delen handlar som handlar om att ”öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden” är viktig även den. Det innebär rimligen någon form av bank eller finanskatt samt att välfärden ska få mer resurser.

Min ståndpunkt är att om C och L vägrar genomföra dessa skrivningar i avtalet bör S utlysa extraval. Att bryta mot avtalet bör få konsekvenser.  SSUs krav är liknande, om än annorlunda formulerat.

Förhoppningsvis ökar hela arbetarrörelsen pressen på C och L. De ska veta att vi bevakar skrivningarna om minskade klyftor och välfärdens finansering. Och de ska veta att om de bryter mot avtalet kommer de få ett extraval på köpet. Ett extraval mot en samlad och förbannad arbetarrörelse.

 

Payam Moula
Chefredaktör Tiden