Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Publicerad den 1 oktober 2018 på Dagens Arena.

Det borde vara svårt för Centerpartiet och Liberalerna att regera tillsammans med eller att ge inflytande åt partier vars politik skulle innebära en backlash för jämställdheten, skriver Elin Ylvasdotter, Tankesmedjan Tiden.

Jämställdhetsfrågorna steg upp till tredje plats bland väljarnas viktigaste frågor, enligt SVT:s stora vallokalsundersökning. Samtidigt står Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för en politisk linje som drastiskt skulle minska jämställdheten mellan kvinnor och män i Sverige och globalt.

Detta är ljusår från den progressiva och feministiska grundsynen som liberaler och socialdemokrater har gemensamt. Jämställdhetsfrågorna kan därför bli avgörande också i regeringsfrågan.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor deklarerade under valrörelsen att Sverige behöver en »ny feminism». Kristdemokraterna har också signalerat att partiet vill ha posten som jämställdhetsminister i en eventuell alliansregering.

Nu har Busch Thor också sagt att hon kan tänka sig att ta makten med både aktivt och passivt stöd från SD. Detta är allvarligt ur flera hänseenden, inte minst ur jämställdhetssynpunkt. Busch Thors ”nya feminism” i samarbete med SD:s kvinnosyn skulle innebära en backlash för jämställdheten i Sverige.

Sverigedemokraterna är ett kvinnofientligt och rasistiskt parti med nazistiska rötter.

Att läsa och höra de grovt kvinnokränkande uttalanden som flera ledande sverigedemokratiska företrädare har gjort borde få vilket anständigt parti som helst att ta tydligt avstånd.

Sverigedemokraterna vill även inskränka aborträtten, har motionerat om att återinföra sambeskattningen och förbjuda samkönade äktenskap. Samtidigt har Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna en del gemensamt: de vill vrida tillbaka klockan till en tid då kvinnors frihet på arbetsmarknaden, i hemmen och rätten att bestämma över sina kroppar var mycket begränsad och utsattheten större än idag.

Kristdemokraterna pratar om vikten av kvinnors valfrihet, som om kvinnor existerar i ett vakuum utan påverkan av samhällsstrukturer.

Ett fritt val förutsätter nämligen frihet från förtryckande strukturer och ett fritt val förutsätter även en ekonomisk självständighet. Utan en egen ekonomi är det svårt att göra egna val.

Kristdemokraternas politik skulle slå hårt på kvinnors möjligheter att försörja sig.

Partiet vill tillsammans med Sverigedemokraterna slopa de öronmärkta månaderna i föräldraförsäkringen, trots att en mer jämställd föräldraförsäkring är en av de enskilt viktigaste frågorna för att öka den ekonomiska jämställdheten,

De så kallade »pappamånaderna« har medfört en viktig framgång för att få fler män att ta ut föräldraledighet och har även ökat kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Föräldraförsäkringen påverkar inte bara kvinnors möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Minst lika viktigt är att den utformas så att vi får in män i hemmet.

Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget. Det är ett djupt ojämställt bidrag som de facto bygger på grundsynen att kvinnans plats är att ta hand om barn och hem – och vara beroende av mannens försörjning.

Både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är även kritiska till att förskolor arbetar pedagogiskt för att ersätta stereotypa könsroller med självständigt tänkande.

Båda partierna har hånat den viktiga genuspedagogik som de facto kan utgöra grunden till att bryta den destruktivt manliga könsrollen också senare i livet.

Att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har en liknande syn på könsroller och jämställdhet är inte konstigt. Båda partierna har en i grunden konservativ idégrund, och motsätter sig progressiva försök att ändra patriarkala könsroller och maktordningar.

Ett bra mått på hur jämställt ett samhälle är om kvinnor har råd att separera, för att man vill eller måste. Många kvinnor har idag inte råd att lämna sin relation. Det beror i hög utsträckning på att kvinnor tjänar betydligt mindre än sin manliga partner.

Det är i sin tur en följd av att kvinnor oftast tar större ansvar för det obetalda hemarbetet.

Detta betyder att vi behöver fortsätta att driva kraftfulla jämställdhetsreformer. Kristdemokraternas politik, liksom Sverigedemokraternas, skulle istället innebära en stor tillbakagång för kvinnors möjlighet att slå sig fria från relationer de inte längre vill eller kan vara kvar i. Det är vad Kristdemokraternas »nya« feminism skulle innebära.

Jämställdhet är kanske den politiska fråga där skiljelinjerna just nu är som störst. De stora skillnaderna mellan de konservativa partiernas jämställdhetspolitik och de  feministiska partierna gör att jämställdhetsfrågorna kan få betydelse också i regeringsfrågan

Det borde vara svårt för Centerpartiet och Liberalerna att regera tillsammans med eller att ge inflytande åt partier vars politik skulle innebära en backlash för jämställdheten.

Jämställdhetsområdet är däremot ett av de områden där de liberala och de rödgröna partierna har flera gemensamma utgångspunkter. Regeringsfrågan kommer därmed att vara av avgörande betydelse för kvinnors rättigheter i Sverige de närmaste åren.

Elin Ylvasdotter är kommunikationsansvarig på Tankesmedjan Tiden