På nyårsdagen trädde Islands nya jämställdhetslag i kraft. Lagen innebär att företag som inte kan bevisa att de ger samma lön till kvinnor och män med samma arbetssysslor kommer åläggas böter. De företag som har minst 25 anställda och som klarar kriteriet får en jämställdhetscertifiering. De nya reglerna ser lite olika ut beroende på hur stort företaget är men målet är detsamma. Att motverka de strukturella löneskillnaderna så att kvinnor ska få samma lön som sina manliga kollegor.
Enligt The Global Gender Gap Index är Island, Norge, Finland och Rwanda följt av Sverige de mest jämställda länderna i världen. Om lagen får önskad effekt kan man nog förvänta sig att Island fortsatt kommer ligga i topp. Kan Sverige utmana världens mest jämställda land med samma medicin? Viljan att minska löneskillnaderna verkar finnas, men frågan är om Sverige är villigt att lagstifta om det.
Det främsta motargumentet är att en sådan lagstiftning skulle vara ett statligt ingrepp i den svenska tvåpartsmodellen. Modellen bygger på att facken tillsammans med arbetsgivarna ska förhandla på arbetsmarknaden utan att staten lägger sig i. Det är en modell som skapat världens mest jämlika och jämställda länder. Men mycket återstår innan jämställdheten är helt uppnådd. Enligt många olika källor kommer det dröja minst 30 år innan lönerna mellan kvinnor och män blir jämställda i Sverige. Värt att poängtera att det enligt andra prognoser skulle ta ännu längre tid. Oberoende av vilka källor man väljer att luta sig emot talar de sitt tydliga språk. Det könade lönegapet minskar, men det går långsamt.
Samma skepticism mot statliga ingrepp som finns här fanns och finns fortfarande på Island. Även de har sin partsmodell med fackföreningar och arbetsgivare som förhandlar. Det intressanta är att den isländska lagen är en överenskommelse mellan stat, arbetsgivare och fackförbund. Därmed är den en uppgörelse som kan fungera inom ramen för den nordiska modellen och den sortens lösningar vi valt för arbetsmarknaden. Island och Sverige matchar på väldigt många punkter. Om lagen är möjlig där, så kanske den också är möjlig här?
Däremot löser en sådan lag inte alla problem på arbetsmarknaden. Som enstaka lagar eller reformer sällan gör. Skillnad i lön mellan kvinno- och mansdominerade yrken kommer att bestå. Den här delen av problemet är upp till parterna att tvista om. Om man inte från politiskt håll, som med lärarlönerna, väljer att skjuta till medel i en specifik bransch, men den metoden ifrågasätts ofta av parterna.
Självklart måste en sådan lag anpassas efter Sveriges förutsättningar om det ska bli aktuellt. Vilka företag ska beröras? Under hur lång tid? Finns det andra möjliga lösningar? I Island förväntar man sig att löneskillnaderna ska vara utrotade 2020. Blir projektet lyckat har man fått till stånd en stor förändring på kort tid. Om det blir så borde det vara aktuellt att inspireras av den isländska jämnlönelagen, men bara om det går i linje med överenskommelser mellan parterna. Politiken ska inte undergräva parterna, men den kan komplettera dem.
