Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Överenskommelsen mellan de fyra progressiva och frihetliga vänster-mittenpartierna har trots ett antal högst problematiska förslag goda förutsättningar att möta en mängd viktiga samhällsutmaningar. Det är helt fel att hävda att överenskommelsen i sin helhet enbart består av förslag som ökar klyftorna och minskar tryggheten. 131 av sammanlagt 172 förslag är utifrån jämlikhets-, hållbarhets- eller löntagarperspektiv i grunden positiva, och ytterligare tio är intressanta. Men effekterna av vissa av de förslag som riskerar att dra i fel riktning kan behöva bemötas genom delvis andra åtgärder. Det visar en färsk genomgång som Tankesmedjan Tiden har gjort av överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. 

Efter ett valresultat som har skapat det mest komplexa parlamentariska läget någonsin i Sverige har fyra partier nu bestämt sig för att ta ansvar för landet i en svår brytningstid. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är inte en plattform som Socialdemokraterna själva – eller de rödgröna partierna gemensamt – hade lagt fram. På ett antal viktiga områden finns reformer och förslag som utifrån arbetarrörelsens perspektiv drar i fel riktning. Vart och ett av de förslagen är problematiska, vilket inte ska förringas.

Men detta är en kompromiss, som bygger på att samtliga partier har fått ge och ta. En seriös bedömning av vad denna överenskommelse faktiskt innebär ger en betydligt mer nyanserad bild av inriktningen för en regering baserad på en progressiv och frihetlig mittensamverkan. Tankesmedjan Tiden har gjort en självständig genomgång och analys av förslagen i överenskommelsen. Den visar att överenskommelsen i själva verket innehåller 172 konkreta förslag. (Beroende på hur man väljer att kategorisera överenskommelsens delar kan man identifiera allt ifrån 73 till över 200 separata förslag.)

Av dessa 172 har alltså 131 god potential att stärka jobb, utveckling, jämlikhet, frihet för den enskilde eller hållbarhet. Ytterligare tio är att betrakta som acceptabla eller intressanta för att stärka tillväxt, integration och likvärdighet. Endast åtta av förslagen är utifrån ett progressivt löntagar- och jämlikhetsperspektiv direkt dåliga, i bemärkelsen att det finns en risk att de bidrar till ökade sociala och ekonomiska skillnader, ineffektivt användande av skattemedel eller ökad otrygghet i arbetslivet. Det finns dessutom betydande problem med ytterligare tolv punkter. Cirka elva förslag kräver ytterligare analys eller förtydligande för att man ska kunna göra en seriös bedömning av dem. Olika frågor har olika tyngd och betydelse – men det finns förslag av både större och mindre betydelse bland såväl de positiva som de mer problematiska förslagen.

Direkt efter överenskommelsen började några märkliga tolkningar att spridas. Ett antal mer vänsterradikala debattörer hävdade att hela överenskommelsen endast bestod av oacceptabla förslag som skulle öka klyftorna och minska tryggheten i samhället. Andra mer mittenorienterade socialdemokrater såg knappt några problem alls med förslagen. Samtidigt påstod ett antal högerdebattörer att de liberala mittenpartierna hade blivit lurade, och att överenskommelsen i själva verket endast innebar ett stort antal utredningar som kanske aldrig skulle förverkligas. Samtliga dessa påståenden är felaktiga och oseriösa.

Istället för att drivas av ideologiska skygglappar eller spelteoretiska resonemang är det viktigt att göra en seriös samlad bedömning av överenskommelsen. En sådan ger vid handen att det trots flera högst bekymmersamma förslag ändå är en överenskommelse som i sin helhet har stor potential att svara upp mot många av de samhällsproblem som vi möter.

Problematiska förslag – och hur de kan hanteras

För att det ska lyckas behöver dock effekterna av ett antal av förslagen som annars riskerar att dra i fel riktning hanteras:

  1. Vinster i välfärden. Det finns inte – och har inte heller under de senaste åren funnits – parlamentariska förutsättningar att införa vinstbegränsningar i välfärden. Det är olyckligt. För i grund och botten behövs sådana steg bort från den överdrivna marknadsstyrningen av välfärdstjänsterna. Med en socialdemokratiskt ledd regering kan vi dock på andra sätt dämpa effekterna av dessa olika system. Ett exempel är att justera skolvalssystemet så att det blir mindre segregerande, vilket Tankesmedjan Tiden redan före valet visade exempel på hur det kan göras.
  2. Arbetsrätten. Det var viktigt att parterna i första hand får förhandla fram en förändring av arbetsrätten. Om det till slut blir fler undantag från turordningsreglerna, så är det viktigt att betona andra delar av överenskommelsen: ökade omställningsmöjligheter genom exempelvis mer och bättre utbildningsvägar samt höjd a-kassa. En utfasning av a-kassan för långtidsarbetslösa är också djupt problematisk för den enskildes ekonomiska trygghet, och behöver i så fall mötas av andra stödinsatser som ger goda möjligheter att komma tillbaka i arbete och en god levnadsnivå.
  3. Skattereformen. Det behövs en skattereform. Formuleringarna i överenskommelsen är dock motstridiga. Dels står det att en sådan ska innehålla sänkta marginalskatter och sänkt skatt på jobb och företagande. Samtidigt står det att en sådan reform ska bidra till att utjämna de ekonomiska klyftorna och långsiktigt trygga välfärden. Rätt utformat kan det gå att dämpa de negativa effekterna av sänkta företags- och inkomstskatter genom att kraftigt höja kapitalbeskattningen och miljöskatterna – vilket också uttrycks i överenskommelsen.
  4. Utfrysningen av Vänsterpartiet. Det är olyckligt att peka ut och uttryckligen exkludera Vänsterpartiet från ett ansvarsfullt progressivt samarbete. Partiet har en mörk historia, men är idag ett parti som det går att samarbeta med – om än inte ha med i själva regeringen. Det vore inte fel om Liberalerna och Centerpartiet under mandatperioden började samtala med Vänsterpartiet – för att se att de inte är så farliga att ha att göra med. Det förutsätter givetvis även att Vänsterpartiet fortsätter att visa på en ansvarsfull och pragmatisk inställning, och driver sina frågor på ett seriöst sätt.
  5. Fler privata utförare inom jobbmatchning. Erfarenheterna från Reinfeldtåren förskräcker när det gäller privata jobbcoacher o dyl. Här är det viktigt att säkerställa att de aktörer som ger arbetssökande stöd verkligen gör det på ett kvalitativt sätt. Ingen vill se fler exempel på stöd genom healing eller att ett nytt eldorado öppnas upp för hel- eller halvkriminella element medan de arbetssökande inte får rätt stöd och utbildning.
  6. Gårdsförsäljning av alkohol. Här är det viktigt att poängtera att överenskommelsen bygger på att gårdsförsäljning förutsätter att Systembolagets monopol inte hotas.
  7. På bostadssidan är det viktigaste att få igång bostadsbyggandet. Förslagen om ”friare” hyressättning riskerar dock att öka segregationen. Det behöver motverkas, exempelvis genom investeringsstödet till nya hyresrätter som finns med i överenskommelsen. Det kan utformas så att det bidrar till att vi över huvud taget får fler hyresrätter och mer blandade boendeformer i fler bostadsområden.
  8. Betyg från årskurs fyra skulle öka betygshetsen och potentiellt förvärra den psykiska ohälsan bland fler barn. Det är dock viktigt att betona att det enligt överenskommelsen ska vara frivilligt för skolor att införa detta, och vid det hittillsvarande försöket har intresset för att delta varit begränsat. Här blir det viktigt att såväl lärare som föräldrar är med och påverkar sina rektorer om man inte vill ha detta på sin skola.

Bland andra problematiska eller tveksamma förslag finns utökade RUT-avdrag och att etablerings- och nystartsjobb även ska kunna gå till företag utan kollektivavtal. Här behövs närmare dialog med de liberala partierna för att öka förståelsen för varför detta har motverkar en mer jämlik fördelningspolitik respektive undergräver den svenska modellen som både arbetsgivare och fackföreningar står bakom. RUT-avdragen är tveksamma både fördelnings- och finanspolitiskt, men inte lika allvarliga som förslag som signalerar att det är acceptabelt att inte teckna kollektivavtal.

Förslag som ökar jämlikheten, hållbarheten och tryggheten

Flera av förslagen är direkt positiva för att stärka jämlikheten i samhället, en hållbar utveckling och den enskildes frihet:

  1. Ökade resurser till välfärden blir helt avgörande för att klara av att stärka tillgängligheten inom sjukvården, likvärdigheten inom skolan och tryggheten inom äldreomsorgen.
  2. Ökad tillgänglighet inom sjukvården och kvalitet i omsorgen: kortare köer, särskilda satsningar på cancer- respektive förlossningsvården, ambulansvården samt primärvården.
  3. Kraftfulla satsningar på infrastruktur: från höghastighetsbanor och förbättrat järnvägsunderhåll till bredbandsutbyggnad.
  4. Familjeveckan – ett av Socialdemokraternas viktigaste vallöften – börjar införas.
  5. Kraftfulla miljö- och klimatsatsningar, vilket blir viktigt i en tid då andra ägnar sig åt klimatförnekelse.
  6. Slopad pensionärsskatt och höjda pensioner kan äntligen skapa rättvisa för våra äldre.
  7. Stopp för nya religiösa friskolor blir ett viktigt första steg till att stoppa ensidig religiös påverkan på barn och skapa en skola där elever med olika bakgrunder kan mötas.
  8. Krafttag mot hedersförtryck är helt nödvändigt för att öka friheten också för flickor och kvinnor som idag lider under patriarkala och traditionella förtryck.

  9. Förändrade regler för bosättning för nyanlända genom s k EBO, för att minska segregationen och att många utlandsfödda bosätter sig i socialt utsatta områden.

  10. Steg för ett statligt huvudansvar för skolan. Detta är ett liberalt förslag, men kan rätt utformat stärka jämlikheten i skolor i olika delar av landet. Det blir visserligen på bekostnad av det kommunala självstyret i dessa frågor. Men i ett sådant vägval bör linjen att alla elever – oavsett var de bor – ska ha samma chans att lyckas i skolan prioriteras.

  11. Stärkt kompetens för att ge barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rätt stöd och förutsättningar inte minst i skolan.

  12. Att alla människor med funktionsnedsättning som har behov av personlig assistans ska få det – och att LSS ska ses över i en ny utredning, med nya direktiv – är en viktig signal om att alla har rätt till ett värdigt liv.

Detta är ett axplock av ett som sagt var mycket stort antal förslag som förtjänar ett annat omdöme än ”katastrofalt”. 

Det är även viktigt att poängtera sådant som inte står med i överenskommelsen. Där finns ingen stupstock i sjukförsäkringen. Inte heller några sänkta ersättningsnivåer eller andra försämringar för den som blir sjuk. Tvärtom finns det med flera satsningar på stärk tillgång till vård. Där finns inte heller några ensidiga jobbskatteavdrag som dränerar välfärden på resurser och samtidigt ökar klyftor mellan förvärvsarbetande och pensionärer. De inkomstskattesänkningar som finns med i mittenöverenskommelsen kan kompenseras genom höjda miljö- och kapitalbeskattningar – vilket kan få bra hållbarhets- och fördelningseffekter.

Och där finns inga förslag som pekar ut invandrare som problem, som vill minska pluralism och mångfald eller som undergräver fristående medias roll för en levande demokrati. Tvärtom finns det i överenskommelsen mellan de fyra progressiva mittenpartierna tydliga ställningstaganden och satsningar på att stärka demokrati, mångfald och rättigheter.

Trots ett antal högst problematiska förslag får Sverige med denna överenskommelse en socialdemokratiskt ledd regering som på många sätt utöver dessa punkter kan driva en bra, hållbar och ansvarsfull politik för ökad jämlikhet. Regeringsmakten är mer än sådant som ryms i utredningar, lagförslag och budgetsatsningar. Men framför allt får Sverige en regering som håller nationalism, främlingsfientlighet samt antidemokratiska och jämställdhetsfientliga krafter borta från inflytande. Detta är utifrån ett arbetarrörelseperspektiv inte en perfekt lösning på regeringsfrågan. Och en Löfven II-regering behöver verkligen hantera effekterna av de förslag som riskerar att minska trygghet och jämlikhet. Men detta regeringsunderlag är betydligt bättre än alternativet. I mittenöverenskommelsen finns ändå en potential för progressiv politik på många områden.

Nu hänger mycket på hur Vänsterpartiet agerar. Det är ändå värt att notera att LO – trots den hårda kritik som med rätta har riktats mot ett antal förslag i överenskommelsen – har landat i att alternativet vore betydligt värre, och att flera förslag ändå är positiva utifrån ett fackligt perspektiv. Ska nu Vänsterpartiet agera på ett sätt som de facto släpper fram Sverigedemokraterna till inflytande över regeringsmakten? LO har under flera år granskat detta radikalkonservativa och främlingsfientliga högerparti – och visat att de driver en rent antifacklig politik som är tydligt anpassad till Moderaternas. Även Vänsterpartiet måste vara medvetna om att en regering med en sådan politik vore riktigt illa för arbetarrörelsen.

Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden