Den oklara parlamentariska situationen är något som många svenska väljare har vant sig vid. Under flera år har Sverigedemokraterna (SD) varit på stark frammarsch, samtidigt som vare sig de rödgröna eller Alliansen har lyckats nå egen majoritet. Principen att låta det block som blir störst få bilda regering har garanterat ett oberoende av SD. Men tiderna tycks förändras.
Flera undersökningar de senaste månaderna pekar på att en majoritet av moderata företrädare kan tänka sig ett samarbete med SD, och därmed frångå principen om att låta de rödgröna regera efter valet 2018, om de blir större än Alliansen. Detta belyser en spricka inom partiet, och inom hela borgerligheten: den mellan konservativa och liberala värden.
Huruvida den traditionella vänster-högerskalan är relevant och tillräcklig för att förklara politiska skiljelinjer i vår tid är något som har diskuterats flitigt på sistone. Oavsett hur högt man värderar en klassanalys av samhället, så är det svårt att hävda att en vänster-högerkonflikt är tillräcklig för att förklara åsiktsskillnader inom klimat, migration och jämställdhet. Där kommer den alltmer populära GAL-TAN skalan in. Skalan spänner från GAL som står för progressiva, frihetliga värderingar positiva till mångkulturalism, hög invandring och jämställdhet mellan könen, och TAN: konservativa värderingar som värdesätter traditioner, och strävar mot protektionism och nationalism. På denna skala brukar partier som Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ hamna längst åt GAL och Sverigedemokraterna längst åt TAN.
Under Alliansens år vid makten prioriterades det ekonomiska samarbetet (typisk vänster-högerfråga) högst. Frågor såsom skattesänkningar och privatiseringar, där de fyra allianspartierna hade samsyn överordnades GAL-TAN frågor som jämställdhet och migration, där tydliga skillnader återfanns mellan partierna. Sedan 2014, när allianspartierna intagit oppositionsställning så har GAL-TAN frågorna fått ta större plats, och skillnaderna lyser då tydligare igenom. Det har under de senaste två åren exempelvis stått klart att Centerpartiet strävar efter en generös invandringspolitik och medan Kristdemokraterna och Moderaterna förespråkar en restriktiv sådan. Andra exempel är GAL-TAN frågor såsom synen på samkönade äktenskap och åtgärder för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor, där Liberalernas (GAL) och Kristdemokraternas (TAN) åsikter kraftigt går isär. När GAL-TAN frågor nu tycks ta allt större utrymme i svensk politik, uppkommer frågan om alliansbygget kommer förmå att hålla ihop som ett regeringsalternativ, oavsett huruvida man samarbetar med SD eller ej.
Det tycks nog svårt för Moderaterna själva att hålla ihop som ett parti, där GAL-TAN sprickorna tydligt uppenbarar sig. Fredrik Reinfeldt företrädde en liberal flyktingpolitik, och välkomnade öppet en stor invandring (vilket han i sin senaste bok allt jämt gör). Ett samarbete med, eller beroende av, SD var för honom helt uteslutet. En stark avsky mot SD som parti och dess värderingar lyste ofta igenom hos den annars så monotone Reinfeldt, som annars sällan uttryckte några känslor offentligt. I en genomgång av moderata kommunpolitiker, utförd nyligen av SVT, så uppgav 56 % att de vill frångå principen att släppa igenom de rödgröna om de blir större än Alliansen – och istället samarbeta med SD. Visst känns denna totala omsvängning på två år en smula märklig?
Det finns flera förklaringar. Mycket handlar naturligtvis om vittringen på regeringsmakten. I det fall detta utgör det överordnade målet, så negligeras saker som SD:s nazistiska rötter, rasistiska uttalanden och främlingsfientliga politik, så länge man får möjlighet att bilda regering och styra landet. En annan förklaring går att finna i de olika falangerna inom partiet. Precis som inom Alliansen i stort så ger Moderaterna intrycket av att hålla ihop i sin syn på skatter och arbetsmarknad, och andra typiska vänster-högerfrågor. Inom GAL-TAN frågor som invandring och jämställdhet framträder däremot splittringarna i partiet tydligt. Att döma av undersökningar på sistone så är TAN-falangen inom partiet, som förespråkar ett samarbete med SD, tydligt på frammarsch.
Vart placerar sig då Kindberg Batra? Innan hon blev partiledare tillhörde hon tydligt GAL-falangen, samma som Reinfeldt, men väl som ledare för partiet tycks hon vackla. Hon har duckat fråga efter fråga från journalister om hur hon ställer sig till att styra Sverige med stöd från SD. Det är hög tid för Kindberg Batra att lägga korten på bordet för väljarna. Tänker hon stå upp för liberala värden och göra allt i sin makt för att hålla SD borta från inflytande, eller tänker hon vika sig för TAN-falangen i partiet och ingå ett samarbete med ett fascistiskt parti?
Torsten Kjellgren
Utredare, Tankesmedjan Tiden
