Varför ska ni kvinnor få ha en egen kvinnodag? Varför ska inte män också få en alldeles särskild dag? Vem blir diskriminerad här egentligen?
Jag tror att vi alla hört dessa frågor ställas i vår närhet, även om vi snabbt viftar bort relevansen av dess innebörd. Dumheter. Struntprat. Nej, vi orkar inte ens bemöta sådana påståenden.
För vi vet ju att det är kvinnor som diskrimineras, kvinnor som är lägre betalda, som utsätts för mer våld, som dubbelarbetar och mår sämst. Det är så väl belagt att vi inte ens behöver förklara.
Men trots den uppenbara underordning kvinnor har både globalt och i Sverige har en särskilt mansdag instiftats. Och det är idag. Grattis alla män!
Faktum är att internationella mansdagen, eller IMD som det internationellt förkortas, firas i flertalet länder över hela världen. Temat på mansdagen 2014 är ”att arbeta tillsammans för pojkar och män”. I flera amerikanska delstater har särskilda IMD-planer tagits fram, som betonar hur mäns bidrag till samhället ska uppmärksammas, och särskilda policies för mäns hälsa, utbildning, företagande mm har tagits fram.
Här i Sverige tas det kollektivt avstånd ifrån innebörden av denna dag. Mansforskare sågar behovet och ingenstans, förutom inom antifemnisistiska rörelser, firas denna dag. IMD görs till åtlöje av Sverige.
Vi är eniga om att ytterligare mer fokus på män som grupp inte behövs än vad som redan görs helt av sig självt i samhället. Vi är överens om att vi istället måste arbeta för jämställdhet genom att stärka kvinnor som grupp och kvinnors rättigheter.
Fast är det verkligen så – bortom ord och floskler – att vi gör allt för ett mer jämställt samhälle? Enligt World Economic Forum kommer det att ta 81 år innan vi i Sverige blir jämställda. Då är min dotter 86 år. Lite för sent om ni frågar mig.
För hur ändrar vi normer? Hur förändrar vi samhället? Det finns ett huvudsakligt svar, och det är genom politiken. Politiken måste visa vägen, jämställdhet måste bli en övergripande politisk prioritering för att ge resultat. Idag tar kvinnor ut 75 procent av föräldraledigheten. En alarmerande stor andel pappor är inte ens hemma de första tio dagarna med sitt nyfödda barn.
Detta tycker vi är problematiskt och vad gör vi åt detta? En – EN – ytterligare ”pappamånad” kommer att införas med den nya regeringen. Detta trots att försiktiga, långsamma steg inte kommer att göra större skillnad, det vet vi sedan tidigare. Forskare och sakkunniga är eniga, är det en politisk åtgärd som måste till för ett mer jämställd samhälle så är det ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Det är ett helt avgörande steg framåt.
Att internationella mansdagen går de flesta svenskar förbi är helt i sin ordning om ni frågar mig. Företeelsen är absurd. Men istället för att klappa oss för bröstet för vår egen förträfflighet vad gäller jämställdhet, vore det bra med lite självrannsakan. Inom vissa områden går det till och med åt fel håll.
Jag uppmanar därför regeringen att gå ännu längre. Att göra en ansats att bli världsledande inom jämställdhetsområdet. Det var modigt att erkänna Palestina. Det är ambitiöst att satsa på EU:s lägsta arbetslöshet. Varför inte visa samma mod och ambition när det kommer till jämställdheten?
Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
