Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen föreslår att den bortre gränsen i försäkringen ska tas bort.
Det är ett viktigt steg. Den bortre gränsen har inte fungerat. Tvärtom har den varit kontraproduktiv och ökat osäkerheten och otryggheten i systemet.
Sedan alliansregeringen 2008 gjorde sina omtalade så kallade reformer av sjukförsäkringssystemet har det nya systemets brister blivit mer och mer tydliga.
Dels för att många som uppenbart är sjuka på grund av den bortre gränsen har kastats ut ur systemet, hänvisats till vaga arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och sedan återvänt till sjukförsäkringen igen efter tre månader.
Dels för den så kallade rehabiliteringskedjan. Den innebar att du som sjuk skulle prövas mot arbetsmarknaden efter 180 dagar. Och efter ett år skulle du inte längre kunna få sjukersättning. Inte utan intyg på att du är mycket allvarligt sjuk, i princip på väg att dö.
Två gånger försökte alliansregeringen justera i regelverket för att mildra effekterna. Men grundproblemen fanns kvar: sjuka människor tvingades in i arbetsförmedlingens program. De som jobbade deltid på sin gamla arbetsplats måste säga upp sig för att de inte längre får sjukersättning på deltid. Och Försäkringskassan krävde att svårt sjuka skulle intyga att de är på väg att dö för att de ska slippa utförsäkring efter ett år.
Och den bortre tidsgränsen var absolut. Förra våren hade enligt Försäkringskassan minst 75 000 personer utförsäkrats sedan 2010. 70 procent av dem är kvinnor. Mer än hälften av dem som utförsäkrades visade sig i vara så sjuka att de hade återvänt till sjukförsäkringen.
Många av dem som återvänt har oftast dragit på sig ytterligare en diagnos. Försäkringskassan har rapporterat att de har en högre grad av komplexa diagnoser med både somatisk och psykisk problematik än tidigare.
Mot den bakgrunden är det märkligt att moderaten Gunnar Axén, ordförande för kommittén, hävdar att den nya försäkringen trots allt ”fyllt sin funktion”. Att han leder en kommitté som, tack vare de rödgröna partierna i gruppen, föreslår att den bortre gränsen slopas är mer logiskt.
Regeringen, och kommittén, talar också om behovet av en bättre fungerande rehabilitering. Det var alliansregeringens kanske största misstag på området. Att de drog ned pengarna till företagshälsovård och minskade arbetsgivarnas ansvar samtidigt som de hävdade att de infört en rehabiliteringskedja. I princip lade de över hela ansvaret för att återkomma till jobbet på den enskilde.
Där återstår det hårt arbete från den röd-gröna regeringens sida innan vi åter har en sjukförsäkring som fungerar, och ett system som på allvar arbetar för att människor ska återvända till arbetsmarknaden.
Men några steg är nu ändå tagna på den vägen.
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden
