
Per Sundgrens replik på min artikel i det senaste numret av Tiden ger tyvärr en missvisande bild av min ståndpunkt. Exempelvis påstår Sundgren att jag ”vill skrota programskrivningar som antyder att social och ekonomisk ojämlikhet kan vara ett problem”. Han antyder att jag inte begriper att ekonomisk ojämlikhet begränsar människors möjligheter, och låter förstå att mitt jämlikhetsbegrepp ”bortser från ekonomiskt utfall”. Ingen av dessa anklagelser har täckning i min text, och inte heller i min bok En annan socialdemokrati.
I artikeln framhåller jag att saker som följer av en individs socioekonomiska bakgrund inte kan betraktas som förtjänta. Vidare slår jag fast att den princip jag kallar lika mänsklig värdighet ska garantera att de skillnader som uppstår av individers olika val inte blir för stora. Dessutom poängterar jag att det finns materiella och sociala strukturer som begränsar friheten i individens val, och att insatserna för att frigöra henne från dessa strukturer inte ska begränsas till ungdomen (även om deras tonvikt ska ligga där).
Dessa formuleringar är inte identiska med den formulering om att ”bristen på ekonomisk jämlikhet också innebär brist på jämlikhet i utbildning och uppfostran”, som Sundgren verkar gilla. Men den skillnad som finns handlar om grad och inte art.
Formuleringarna visar också ett medvetande om och en vilja att bekämpa just strukturer. Detta är helt främmande för den liberalism Sundgren gärna vill sortera mig till. Samma sak kan sägas om synen på samhället som en främjare av individens möjligheter snarare än som ett hot mot individens frihet, vilket följer av strukturanalysen och utvecklas mer i min bok.
Min ambition har varit att formulera ett tydligt, rimligt och realistiskt jämlikhetsbegrepp, och till det hör att förklara både i vilket avseende och i vilken utsträckning människor ska göras jämlika. Jag skulle gärna se att Sundgren försökte precisera sig på motsvarande sätt. Vilken jämlikhet vill han se? Kan ekonomisk ojämlikhet aldrig vara förtjänad? Hur ska exempelvis fördelningen se ut mellan två individer som är identiska så när som på ambitionsnivå? Har individen inget eget ansvar alls – ens i dagens samhälle? Och hur ser Sundgren på möjligheterna att leverera en mer fullständig jämlikhet i vår tids globaliserade värld? Kan ett samhälle utan över- och underordning och klasskillnader skapas? Hur? Vad är hans förklaring till att ojämlikheten i Sverige vuxit även under socialdemokratiska regeringar?
Det är både roligt och välkommet att en före detta vänsterpartist vill göra mig sällskap i diskussionen om Socialdemokraternas jämlikhetsbegrepp. Men socialdemokratin är en smalare ideologisk väg än den terräng Sundgren tidigare rört sig i. Det kräver, anser jag, att de mest svepande manövrarna lämnas åt sidan till förmån för något mer nyanserat och konkret. Samma sak krävs också, tror jag, för att tilltala de väljare som inte självklart röstar vänster. Jag ser med spänning fram emot ett sådant bidrag från Sundgren.
David Åhlén
författare till boken En annan socialdemokrati