Jag möter ofta människor som ger uttryck för sin stora oro över tillståndet i världen och här hemma i vårt eget samhälle. Den oron är befogad.
Fattigdom, svält och sjukdomar, orättvisor, miljöhot och klimatfrågan, miljontals människor på flykt, våld och konflikter, krig och kärnvapenhotet är i sanning stora hot mot mänskligheten. Denna oro är ofta kombinerad med uppgivenhet och besvikelse över att det inte tycks finnas rörelser och idéer, som kan erbjuda lösningar på vår tids problem. De klassiska idéerna och reformprogrammen tycks inte längre vara giltiga. I spåren av denna besvikelse breder populismen ut sig.
För snart 50 år sedan svarade Karl Vennberg den tidens tvivlare och klentrogna i dikten Sju ord på tunnelbanan:
Låt oss gå rakt på sak:
70-talets utfall kan bero av
hur vänstern förstår att hantera sin besvikelse
Du vars hjärta är hos vänstern: den behöver ditt
förnuft.
Upprepa fakta, din del av fakta.
Upprepa drömmen, din del av drömmen.
Upprepa orden i det illegala språket.
Just det måste vi göra nu, med mod och tillförsikt. Vi måste ge de oroliga tydliga besked om hur vi vill angripa vår tids problem.
Våra grundläggande idéer blir aldrig omoderna – än mindre ogiltiga. Jag blev en gång övertygad socialdemokrat gripen av två klassiska formuleringar i socialdemokratins partiprogram:
Sina djupaste rötter har socialdemokratins idéer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.
Solidariteten innebär en inlevelse i varandras villkor och en vilja till omsorg och omtanke om varandra.
Vi måste tala högt och tydligt om dessa våra grundläggande idéer. Och vi måste med de idéerna som bärande grund utforma program för hur vi vill möta de problem, som möter oss i dagens värld och i vårt samhälle, på samma sätt som vi tidigare redovisat hur vi ville reformera samhället, till exempel genom kraven på allmän rösträtt och demokrati, efterkrigsprogrammet med folkhemsbygget, miljonprogrammet
för bostäder, Kvarteret Framtiden och utbyggnaden av barnomsorgen. Idéerna står sig över tiden, men bör inte slarvas bort genom försumlighet. De har fått fördjupad aktualitet genom flykting- och integrationsfrågan, multikulturen och segregationen.
Reformprogrammen måste omformas i varje generation för att lösa den nya tidens problem. Ernst Wigforss benämnde sådana program med det vackra uttrycket »Provisoriska utopier« just för att markera att de måste förnyas. Det är genom att utarbeta och redovisa sådana reformprogram, provisoriska utopier, som vi kan återge människor framtidstro och handlingskraft.
Det saknas inte frågor, samhällsproblem, som behöver våra gemensamma insatser:
Vi har kvar stora orättvisor, som i dag främst drabbar kvinnor, invandrare/flyktingar, personer med funktionsnedsättningar och personer med otillräcklig utbildning. De utgör en ekonomisk underklass vars situation måste förbättras.
En ny segregation breder ut sig inte minst i spåren av privatisering, vinstintresse och valfrihet i barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Dessa klassiska folkhemskomponenter byggde alla på gemenskap och principen »alla tillsammans« på lika villkor. Den skola för alla som blev resultatet av skolreformerna på 1950-talet, måste återupprättas. De skatteinkomster, som vi ansträngt oss att övertyga människor att bidra till, får inte slösas bort på vinstutdelning. Välfärden, barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg, ska vårdas och utvecklas. Barnkonventionen ska lagfästas och dess åtaganden fullföljas.
Vi lever i dag i ett multikulturellt och multireligiöst samhälle. Varje år tillförs det tusentals flyktingar som kommer hit efter svåra umbäranden och katastrofer. Vi måste ta ansvar för att de får ett gott liv i gemenskap med oss.
Vi är i början av ett mycket omfattande program för att bygga nya bostäder och rusta upp det äldre bostadsbeståndet. Denna gång måste det ske med hänsyn till miljö och social välfärd, energi- och resurshushållning. Priserna måste hållas nere vid nivåer, som människor med normala inkomster har råd med.
Vi ska förverkliga ett resurssnålt energisystem fritt från klimatpåverkan, kärnkraft och fossila bränslen och med bevarande av de outbyggda älvarna.
Vi måste förverkliga ett helt nytt transportsystem. Det kräver en utbyggnad och upprustning av kollektivtrafik, järnvägar och vägar och en radikal förnyelse av all transportteknik.
Vi måste utforma och genomföra program för en bättre miljö, minskad klimatpåverkan och effektiv resurshushållning.
Försvars- och säkerhetspolitiken, byggd på neutralitet och allmän värnplikt, ska anpassas till en ny tid.
Det internationella arbetet för fred och nedrustning är viktigare än någonsin. Sverige bör verka för att FN reformeras och stärks och att fredsförhandlingarna om Syrien och Mellersta Östern blir framgångsrika. Det internationella arbetet för jämställdhet – kvinnors rättigheter, barns rättigheter, klimat- och miljöpolitiken och flyktingfrågan är särskilt viktigt. Sverige bör i samarbete med likasinnade på allt sätt
arbeta för att motverka populismen och dess före-trädare, som den nya amerikanske presidentens politik. Det nära nordiska samarbetet bör fortsätta. I Europa bör Sverige särskilt verka för delat ansvar för flyktingfrågan och miljöpolitiken.
För alla de här områdena bör handlingsprogram, provisoriska utopier, utformas och läggas fast av den socialdemokratiska partistyrelsen och partikongressen. Det brukar gå så till att en person/arbetsgrupp får i uppdrag att leda det arbetet. Jag har varit med om arbetet med att utforma politiken på en rad områden. Det är ett mycket intressant och givande arbete som innefattar såväl identifiering av grundläggande idéer på området, verklighetsanalys, faktasökande och programformulering. Ofta också resor över hela landet för samråd med olika grupper. Efter omfattande diskussioner i verkställande utskottet, partistyrelsen och riksdagsgruppen kan programmet föreläggas kongressen för antagande.
Jag hoppas att den socialdemokratiska kongressen i april kommer att kunna ta ställning till en rad reformprogram av detta slag på viktiga samhällsområden, som sedan kan redovisas för medborgarna. Ett parti, som med sådana idéer och program kan bemöta människors oro och besvikelser, förtjänar och kommer att få människors förtroende. Det kommer att under-minera grunden för populismen.
Vi behöver provisoriska utopier för vår tid!
Text: Birgitta Dahl, är fd talman och miljö- och energiminister
