En fråga som verkar nästan evig i EU-sammanhang är den om bristen på demokratiskt inflytande och legitimitet för det europeiska projektet. Och trots att EU på alla möjliga sätt har försökt skapa transparens i sina beslutsvägar, sjösatt studiebesök vid Europaparlamentet och uppmuntrat medborgarinitiativ med möjligheten att skapa så kallade folkinitiativ så är intresset fortsatt svalt.
Nyligen levererades den av regeringen beställda rapporten »EU på hemmaplan« som diskuterar just den svenska demokratins möjligheter och begränsningar i förhållande till eu. Slutsatsen är nedslående och utredarna konstaterar att kunskaper om även de mest grundläggande delarna av hur EU-beslut tas, implementeras och efterlevs saknas hos journalister, beslutsfattare, lärare och till och med statsvetarkåren. Det är inte märkligt att intresset hos befolkningen är lågt om inte ens de som anses vara experter på området kan förklara eller förstå sig på eu. Utredningen pekar också på fall där lärare har undvikit att lära ut EU-kunskap när de diskuterar demokrati i grund- och gymnasieskolan, helt enkelt därför att de känner sig för osäkra på hur det egentligen fungerar.
Den 25 maj arrangerade arbetarrörelsens forskarnätverk en konferens på temat »Europa ut ur krisen«. I ett av delseminarierna diskuterades bland annat hur det svenska civilsamhället förhåller sig till EU. Det svenska civilsamhället och våra aktivister brukar ofta lyftas fram som en anledning till varför Sverige år efter år toppar de jämförande demokratistudier som Freedom house tar fram. »Demokratin är fast förankrad här i landet« som Olof Palme en gång uttryckte det. Men när forskningen frågar aktivisterna hur de själva ser på sin roll i EU visar det sig snabbt att intresset är lågt. Civilsamhällets insatser för att påverka politiker på EU-nivå är mycket få.
Men allt handlar inte om ointresse och okunskap, det finns dessutom strukturer som arbetar mot demokratin på EU-nivå. Utredningen pekar på att flera viktiga beslut lyfts för debatt i riksdagen eller för allmänheten först efter att beslut redan är taget på EU-nivå. I praktiken blir den svenska debatten då en skendebatt eftersom besluten redan är tagna.
Många frågar sig varför enorma debatter som den om TTIP-handelsavtalet med USA eller REACH-förordningen om kemikalier i vår mat aldrig når Sverige. Svaret är enkelt och bygger på en kombination av okunskap, ointresse och snåriga beslutsvägar när EU-besluten väl når Sverige. Att enskilda medborgare på eget initiativ skulle sätta sig och läsa igenom tusentals dokument för att sätta sig in i en svensk lagstiftningsprocess vore vansinnigt att tro och ingen vettig politiker skulle kräva detta av medborgarna. Trots det så är det precis vad som krävs om du är intresserad av ett specifikt EU-direktiv (motsvarande lag).
Vår demokrati vilar på mycket mer än bara fria val. Vi har media som granskar våra samhällen, intresseorganisationer som kräver sina rättigheter, lärare som månar om att våra barn och elever får kunskap om vad demokrati innebär och förpliktigar till. Vår demokrati är politiker som vågar ta ställning i sakfrågor och förstår vilka avvägningar de gör. Europa och Sverige förtjänar ett demokratiskt system som vi medborgare kan förstå och där besluten går att följa och ifrågasätta. Utan sådana reformer är jag rädd att vi snart står inför både ett Brexit och ett Svexit.
Magnus Nilsson, är kommunikationschef vid Olof Palmes internationella center
