Med sitt strategiska läge vid Östersjön, mitt emellan öst och väst, har Gdansk alltid varit en politisk plats. Än i dag, mellan turistande svenskar, spelar den polska staden en viktig roll i en ideologisk konflikt. Tidens Madeleine Bengtsson tog färjan dit från Karlskrona.
Det är inte utan att man häpnar när en kliver in på kullerstenarna i gamla stan i Gdansk. Höga, smala, pastellfärgade och sirligt utsmyckade Hansahus radar upp sig längs gatorna. Vyn är magnifik, och det är svårt att tro att byggnaderna faktiskt inte är särskilt gamla. De är återuppbyggda sedan 90 procent av staden demolerades under andra världskriget.
På uteserveringar sitter massor med svenskar och äter frukost, eftersom hotellen i de smala husen inte har plats för egna matsalar. Restaurangerna har öppet från tidigt till sent och serverar amerikanska pannkakor, sill och rödkål, både nytt och traditionellt. Marknadsstånd frestar med smycken och glass medan massageinrättningar och nagelsalonger finns i varje gathörn.
Gdansk har alltid lockat folk. Från början en fiskeort, sedan en handelsplats och många gånger en viktig pjäs i maktkamper. Tyskarna har alltid haft ett intresse i orten, liksom tidigare preussarna och lituaerna. Som utskeppningshamn för spannmål från det produktiva polska jordbruket blev Gdansk en mäktig handelsstad som peakade på 1500–1600-talet.
Men även under 1900-talet spelade staden en avgörande roll minst två gånger. Efter första världskriget och det tyska kejsardömets fall avskildes Gdansk, eller Danzig som staden hette på tyska, 1920 från Tyskland och blev 1922 en självstyrande så kallad fri stad, med egen konstitution, parlament och regering. Samtidigt hade Polen som nation återuppstått efter 125 år och det pånyttfödda landet ville gärna dra nytta av Gdansks hamn. Därför ingick staden snart i det polska tullområdet, trots att bara 1,5 procent av stadens befolkning talade polska.
Tyskland, som förnedrats i Versaillefreden och på köpet förlorat strategiskt viktiga Gdansk, fick sin hämnd den 1 september 1939 när det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein anföll Gdansk. Det var inledningen till angreppet mot Polen och dagen efter förklarades Danzig återigen tyskt och ockuperades fram till 1945 av Nazityskland.
Vad som hände med Polen och Gdansk under andra världskriget skildras i det nyligen uppförda Muzeum II Wojny Swiatowej, museet över andra världskriget. Trots byggnadens imponerande höjd måste man åka ner i källaren för att komma in till utställningen, där man bland annat får kliva in i och uppleva ett polskt kvarter före och efter bombningarna. I de olika rummen berättas det om de tre i stort sett lika onda deltagarna i kriget: Nazityskland, Sovjetunionen och Japan och hur deras agerande påverkade Polen.
Kort efter att museet öppnat i mars 2017 beslutade sig det styrande partiet i Polen, nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS), att byta ut museets chef. Kritiker mot chefsbytet oroar sig över att detta är ett led i en historieomskrivning som man menar att PiS ägnar sig åt, där Polen ska framställas som en hjältenation och landets egna medverkan till förintelsen tystas ned.
Partiledaren för PiS, Jarosław Kaczyński, var 1976 med och grundade kor, Kommitté för försvar av arbetare. Kommittén, som bestod av intellektuella, kom att ha en avgörande roll i fackföreningen Solidaritets kamp mot den polska sovjetregimen.
Denna kamp skildras på Europeiska solidaritetscentret som ligger vid varvet i Gdansk hamn. Museet är minst lika ambitiöst som det föregående och berättar om hur arbetare vid varvet fick ett klassmedvetande och insåg att det inte räckte med gatudemonstrationer för att protestera mot orättvisor: det krävdes en strejk. Leninvarvet med sina 17000 anställda var världens femte största och därmed ett viktigt produktionsmedel i sovjetiska Polen.
Med elektrikern Lech Wałęsa som karismatisk ledare började strejken i Gdansk 1980, för att sedan sprida sig över Polen. Denna rörelse, bestående av såväl arbetare som intellektuella och påhejad av katolska kyrkan, var en bidragande orsak till Sovjetunionens fall. Museet berättar på ett medryckande sätt, genom filmer, musik, föremål från varvet och till och med en replika av »the pope mobile«, hur motståndet i Gdansk legat till grund för det Polen vi känner i dag.
Men Wałęsa och Kaczyński är inte längre några goda vänner och har olika syn på i vilken riktning landet bör gå.
Polen med sin långa historia som nation brottas ständigt med sin världsbild. Att konflikten många gånger utspelas och har utspelats i Gdansk gör staden intressant som resmål, även om de flesta turister åker dit för billig mat, bärnsten och bubbelbad. Handeln i staden består oavsett regering och kanske är det just det som gör Gdansk till den politiska plats den är.
Text: Madeleine Bengtsson
är journalist och medlem i Tidens redaktionsråd
