Det finns några saker som är mycket positiva med dagens besked att det inte blir något extra val och att de båda stora blocken kunnat nå en överenskommelse. För det första: ett extra val hade inte ändrat något i grunden. Sverigedemokraterna hade förblivit vågmästare och svårigheterna hade fortsatt. Det går inte att hålla extra val en gång i halvåret. Då får vi en italiensk parlamentarisk situation.
Dessutom innehåller uppgörelsen ett antal punkter där blockpolitiken inte längre ska vara lika benhård. Energin och pensionerna till exempel. Ett steg för allianspartierna att ta den utsträckta hand som Löfven hållit fram ända sedan han valdes till partiledare för några år sedan.
Frågan är varför allianspartierna landat i detta först nu.
Uppgörelsen bygger på att det block som inte blir störst i riksdagen ska släppa igenom det största blockets ekonomiska politik, förutsatt att de inte själva tror sig kunna driva igenom sin egen politik. Det är en frivillig överenskommelse och det blir med andra ord inte en lag som åsidosätter den grundläggande majoritetsregeln. Alla som läst lite statsvetenskap vet att majoritetsregeln är grunden i demokratin. Alla avsteg från denna ger minoriteten oproportionerligt mycket makt och därmed gäller inte principen om en människa en röst.
En frivillig uppgörelse är något annat. Det betyder bara att partierna gör upp om fungerande spelregler. Frågan är bara varför de borgerliga partierna inte använde sig av den principen under höstens omröstningar. Läget då var ju exakt detsamma som det uppgörelsen nu vill förhindra.
Jesper Bengtsson
