2014 går till historien som det år då politiska nördar som jag själv fick mer än vår beskärda del av valrörelser, spekulationer och politiska debatter.
Men 2014 var dessutom året då den brutala House of Cards-liknande cynismen gjorde entré i svensk politik och fokus flyttades från sakpolitik till ren spelteori.
När året började hade jag personligen just börjat jobba på Tankesmedjan. Vi slog ihop tidningen Tiden med smedjans verksamhet och grundade Tankesmedjan Tiden, ett namn med anor inom arbetarrörelsen från tidigt 1900-tal.
En tankesmedja har tre uppgifter. För det första ska den stimulera debatt i de breda frågor som ofta saknas i den politiska dagsdebatten. Vad betyder globaliseringen och hur kan progressiva politiska krafter hitta en väg framåt i en sådan ny, öppnare värld? För att söka svaren på de frågorna lät vi tidningen Tiden få en mer internationell prägel och vi gav ut antologin Världens kris, vänsterns lösningar med Katrine Kielos som redaktör. Vi höll flera seminarier på samma tema. Vi höll fast vid de Europafrågor som varit smedjans signum under flera år och vi gav oss in i debatten om framtidens biståndspolitik. För att nämna några exempel.
För det andra ska en smedja belysa politiska problem och ge policyförslag på mer konkreta områden. Vi har under året publicerat flera rapporter om kvalité i arbetslivet, barnfattigdom, utvecklingen i skolan, det välfärdsindustriella komplexet och liknande frågor.
För det tredje ska en smedja synas i debatten. Där har vi lyft oss rejält, och i dag är Tiden ett namn som fler känner till och vi syns regelbundet i bredare massmedier. Där har det verkligen hänt något på senare år. För tio-femton år sedan sade man alltid att högern var mycket bättre på opinionsbildning, med Timbro som flaggskeppet. I dag finns det tre tankesmedjor på vänsterkanten, flera intressanta, synliga bloggar och debattsajter och vänsterns debattörer har invaderat de bredare massmedierna.
Tyvärr är ”supervalåret” och tankesmedjornas superår inte alltid kompatibla med varandra. En valrörelse är sällan rätt tillfälle att ta sig an de där breda samhällsfrågorna. Debatten kokar ned till plånboksfrågor och politiska utspel. På Tiden såg vi fram emot 2015 som året då det skulle gå att lyfta från det där. Valet var avklarat. En ny regering fanns på plats i Rosenbad.
Men Sverigedemokraternas enögdhet och allianspartiernas vilja att leka House of Cards genom att helt vägra bryta blockpolitiken och samtala med Löfven om att minska SD:s inflytande gjorde att vi står inför ett nytt val. En ny debatt som kan fasta i spelet.
Men bara om vi låter den göra det.
Från Tidens sida kommer vi att göra allt vi kan för att valet ska handla om verkliga politiska frågor. Verkliga samhällstrender och verkliga strategier.
Det ska – trots allt – bli verkligt roligt och utmanande att ta sig an 2015, den nya Tankesmedjan Tidens andra år.
Jesper Bengtsson, chef Tankesmedjan Tiden
