Den franske politikern Harlem Désir har varit europaparlamentariker och dessförinnan lett den antirasistiska organisationen SOS Racisme, vars slogan ”Rör inte min kompis!” blev internationellt etablerat på 80-talet.
Nu är han Frankrikes europaminister. Stämning och arbetsgång inom ett EU-gemensamt parlament och ministerråd, en nationell regering och därtill en kunskap om vad som skapar främlingskap och göder främlingshat. Med dessa olika erfarenheter i ryggen har man rimligen en bra möjlighet att se brett på de utmaningar Europa idag står inför.
På ett seminarium arrangerat av Tiden, franska ambassaden och LO, ger han sin syn på vad som krävs för att EU ska få en social dimension. Han talar om vikten av att bedriva en tillväxtvänlig ekonomisk politik och om nödvändigheten att få igång investeringar som kan leda till fler jobb. Att den politiska viljan förvisso har varit beslutsam under senare år men att de politiska åtgärderna också har varit brutala ur ett socialt perspektiv.
Räkenskapsböckerna har varit i fokus under lågkonjunkturen och det har haft sin poäng såklart. Men takten och valda åtgärder borde ha varit annorlunda. Den ekonomiska turbulensen stoppades med nedskärningar och arbetslöshet. En behandling som med andra politiska val kunde ha blivit mildare, men man hoppade – eller struntade i – den sociala konsekvensanalysen. Om fler hade fått behålla sitt jobb så hade heller inte tillväxten tagit dubbelt stryk via minskad efterfrågan och via ökade inkomstskillnader.
Hög arbetslöshet och ökande inkomstskillnader skapar en social polarisering; mellan den som har ett jobb och den som är arbetslös, mellan den som har ett tryggt jobb och den som har en osäker anställning gällande både tid, lön och miljö. Polarisering ger avtryck i hälsa, inkomst, inflytande, utbildning och BNP
Just det sistnämnda tar OECD upp i en ny undersökning. Genom att jämföra utvecklingen av jämlikhet och tillväxt kan man konstatera att ekonomier växer mer genom att öka jämlikheten. I Sverige, där inkomstojämlikheten ökar mest i världen, har vi nu under tre decennier förlorat någonstans mellan 6-7 procent i tillväxt jämfört med om fördelningen hade varit oförändrad. Det är svårt att räkna ut exakt vad det motsvarar i kronor beroende på multiplikatoreffekter, läckage, konjunkturläge och annat men någonstans runt 250 miljarder kronor (jämfört med 2013 års BNP). I Frankrike har tvärtom ökad jämlikhet inneburit att den franska ekonomin har växt mer än vad den annars hade gjort. Grattis till dem! Och tänk vad mycket bra vi skulle kunna ha hittat på för de där potentiella miljarderna.
Polariseringen får näring av fel politik, svagt ledarskap, av ökad konkurrens mellan företag som tillåter att arbetstagare ställs mot varandra. Det är inte konstigt om medborgares tillit till EU-projektet är tilltufsat när många tvingas leva på eller under marginalen, när man upplever att ekonomisk balans är meningen med politiken istället för människors välmående. Harlem Désir nämner på vårt möte att politikerna måste övertyga EU:s medborgare om att vägen leder rätt: för att återetablera medborgarnas förtroende behövs inte bara en stabil ekonomisk grund utan också sociala rättigheter och en respekt för grundläggande rättigheter för arbetstagare. Social dumping är inte vägen fram, däremot en återetablerad social dialog.
Europa är fortsatt mest blått. Extrema åsikter har tagit allt större plats i Europaparlamentet. Det är en svår uppgift att kompromissa sig fram genom det politiska landskapet för att nå den progressiva visionen om ett socialt Europa. Men det tycks bli alltmer av en nödvändighet.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden
