Socialdemokraternas grundval är gemensamheten och samkänslan. Partiet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.’ En parafrasering av Per Albin Hanssons folkhemstal visar att Socialdemokraterna som parti står inför ett vägval. Ska vi vara ett tydligt sekulärt parti, som alla kan känna sig hemma i? Eller ska vi i praktiken vara ett halvreligiöst parti, som ger de med en viss tro en privilegierad särställning?
Partikongressen i Västerås den 29-31 maj kan avgöra detta vägval: ska den religionsfrämjande organisationen Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (STS) ha en särställning inom Socialdemokraterna, med icke kongressvald representation i partiets VU; och ska partiet fortsätta att ställa upp i kyrkovalet?
Dessa frågor väcker starka känslor – på olika sätt. Det handlar inte nödvändigtvis i första hand om positioner eller att värna ett uppdrag, utan i hög grad om att människors livsåskådning är något som för många ligger nära deras identitet. Därför är det viktigt att betona att alla socialdemokraters engagemang är lika mycket värt – oavsett om man är kristen, muslim, ateist, axelryckare eller något annat. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska känna sig välkomna i vårt parti, och vi ska visa stor respekt för varandra oavsett vilken livsåskådning en har.
Men just för att dessa frågor väcker så starka känslor, behöver vi som parti tydliggöra att vi inte favoriserar en livsåskådning framför andra. Som sekulärt parti bygger vi Socialdemokraterna starkt för framtiden. Det handlar inte om att vara emot religion eller alla människors rätt att tro eller inte tro. Tvärtom. Genom att ta dessa steg kan vi skapa förutsättningar för alla – oavsett om en är troende, ateist eller inte bryr sig – att engagera sig i vårt parti. Och nu kan vi tydliggöra att de som vi väljer till olika uppdrag får detta förtroende för att de står för och representerar socialdemokratiska värderingar på ett bra sätt – inte för att de har eller inte har en viss religiös övertygelse.
Att Religious Social Democrats (som STS heter på engelska) – utan att vara valda av partikongressen – sitter med i partistyrelsen och VU är problematiskt av flera skäl:
Vi är ett sekulärt parti. Partisekreterare Carin Jämtin har klokt och offentligt tydliggjort att ”Socialdemokraterna är i grunden ett sekulärt parti – vi bygger våra politiska ställningstaganden fritt från religiösa föreställningar.” Därför är det orimligt att en organisation som tvärtom bygger sina ställningstaganden på religiösa föreställningar ska ha en plats i partiets ledning.
- Alla – också icke-troende – ska känna sig välkomna. Partiledningen har även offentligt tydliggjort att det sekulära är en förutsättning för att ”människor av olika trosriktningar (…) ska kunna vara verksamma hos oss.” Samtidigt agerar STS mot dem som vill tydliggöra att vi är ett sekulärt parti.
- Sidoorganisationer i VU som alla kan stå bakom. SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S är öppna för alla och står för något som alla i partiet kan ställa upp på: kampen mot patriarkala strukturer, arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter, engagemang i och influenser från akademin, och att ge ungdomar bättre möjligheter. STS, däremot, driver något som många i partiet starkt motsätter sig: att religionen ska spela en större roll i samhället. STS är dessutom inte de facto öppet för alla socialdemokrater, eftersom de flesta ateister/humanister/icke-troende socialdemokrater knappast kan ställa upp på formuleringarna i organisationens manifest att endast ”Gud äger sanningen”, att det politiska agerandet bör vägledas av Bibeln, Koranen och Toran, att utgångspunkten är ”Guds gränslösa nåd”, eller att kärnan för organiseringen är en koppling mellan politik och religion. Därför bör inte STS likställas med SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S.
- Tydlighet i hbtq-frågor. STS har tidigare låtit religiös/traditionell hänsyn få företräde framför tydlighet om en grundläggande värdering. I det manifest för S-muslimer som antogs av STS förbundsstyrelse togs skrivningarna för att värna hbtq-personers rättigheter bort. STS ledning försvarade detta, under rubriken S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer.
- Rätt kriterier för nomineringar och val. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska kunna nomineras och väljas i, av och för partiet. Men STS driver kandidater just för att de är aktiva muslimer. Det är inte relevant för ett sekulärt parti, lika lite som att vara ateist eller kristen är det. Däremot ska vi aktivt verka för en god representativitet när gäller kön, ålder och etnisk mångfald – för att komma till rätta med patriarkala strukturer. Men religiös tro får aldrig vara ett kriterium för att bli vald – eller bortvald – i vårt parti.
- S ska inte utgå från att just invandrade är religiösa. Vi behöver locka fler människor med utländsk bakgrund. Men det är fel att utgå från att STS ska spela en avgörande roll i detta arbete. Partiet kan inte möta nyfikna människor med utländsk bakgrund med att implicera ”Jaså, du har invandrat? Då får vi be dig att vända dig till vår religiösa avdelning.” Många flyktingar som kommer från religiösa diktaturer vill inte alltid bli bemötta som i första hand religiösa individer. Det kan ofta vara tvärtom. Vi ska inte blinka med ett öga med en religiös kontaktlins i.
STS har visat på stort engagemang i asyl- och biståndsfrågor. Det är bra, och något som STS delar med många andra i partiet som inte bygger detta engagemang på en religiös tro. Det är inte orimligt att STS också fortsättningsvis kan fungera som en förening inom den socialdemokratiska familjen. Men det är orimligt att just religiösa socialdemokraters intresseförening får en särställning som icke kongressvald i partiets ledning.
Vi välkomnar partistyrelsens förslag om att sidoorganisationernas adjungering till VU ska utredas – men vill poängtera att det finns betydligt mer rimliga skäl för SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S att sitta med i detta höga beslutande organ än STS. Om religiösa socialdemokrater också fortsättningsvis ges en privilegierad särställning, så är det bara en tidsfråga innan humanistiska och ateistiska socialdemokrater börjar organisera sig på allvar inom partiet – och kräver motsvarande representation i partiets beslutande organ. Det skulle leda till en olycklig balkanisering av vårt parti.
Den andra frågan gäller kyrkovalen. Ett sekulärt parti deltar inte aktivt i ett religiöst samfunds inre processer. Det är inte fel att socialdemokrater som har ett engagemang i Svenska kyrkan ställer upp i dess interna val. Men att Socialdemokraterna som parti ställer upp i valet till Svenska kyrkan innebär också att partiet de facto är med och styr denna kyrka. Det är fel.
– Socialdemokraterna ska inte ge en trosinriktning en särställning. Partiet ska behandla alla trosuppfattningar lika. Att engagera sig i valet till Svenska kyrkan innebär att en protestantisk luthersk trosinriktning får en privilegierad särställning. Svenska kyrkan är – efter sin nya relation till staten – inte heller en ”folkkyrka” som vi behöver engagera oss i.
– Socialdemokraterna ska inte hjälpa en missionerande religion att få fler anhängare. Svenska kyrkan arbetar aktivt för att omvända fler till sin religion. Det är inte Socialdemokraternas roll att – genom att ställa upp i val och ta plats i dess beslutande organ – vara stödtrupp och verka för fler medlemmar åt en sådan missionerande kyrka. Det är inte heller partiets roll att hålla uppe religiösa trossamfunds medlemstal genom att medverka till att Svenska kyrkan (och ett antal andra – betydligt mindre – religiösa samfund) får hjälp av Skatteverket med att årligen driva in cirka 13 miljarder (!) kronor i medlemsavgift via skattsedeln. Vi som parti hamnar lätt i ett ovärdigt cirkelresonemang: ”vi ska vara aktiva i Svenska kyrkan för att så många svenskar är med i just detta samfund och för att de har så stora tillgångar som vi vill ha koll på” – och när vi är med, så verkar vi på olika sätt för att kyrkan ska få så många medlemmar som möjligt, och för att den ska fortsätta få miljardintäkter. Kyrkans ansvar för begravningar och kulturarv går givetvis att kompensera på annat sätt än detta orimliga försök att motverka att allt fler vill lämna Svenska kyrkan.
– Kyrkan ska vara skild från både staten och partierna. Eftersom det är de politiska partierna som de facto styr staten, är det viktigt att den sekulära grundprincipen att skilja på religion och politik inte begränsas till enbart staten själv, utan även omfattar de politiska partierna. Vårt parti var drivande i att separera kyrka från stat, och de flesta andra partierna har nu lämnat Svenska kyrkan i fred.
– Vi ska inte överdrivet partipolitisera samhället. Partiet ska inte heller ställa upp i kyrkovalet för att vara med och bestämma i så många olika sammanhang som möjligt. Vi ska vara väldigt försiktiga med att partipolitisera hela det svenska samhället. Partipolitiken fyller sin viktiga roll i de offentliga organen, men bör i övrigt vara högst försiktig med var och när den engagerar sig formellt. Vi vill inte se ett samhälle med socialdemokratiskt styrda idrottsföreningar, socialdemokratiskt styrda bostadsrättsföreningar, socialdemokratiskt styrda frimärksföreningar och så vidare. Byt ut socialdemokratiskt styrda till kommunistiskt eller sverigedemokratiskt styrda, så förstår alla varför. Däremot är det bra och viktigt att socialdemokrater – som enskilda eller tillsammans med partikamrater – finns med i så många olika delar av samhället som möjligt. Men det betyder inte att vi ska bidra till att partipolitisera religiösa samfund.
– Hjälp kyrkan att slänga ut SD. Socialdemokraternas deltagande i kyrkovalet håller tyvärr inte Sverigedemokraterna borta från kyrkan. Tvärtom legitimerar vårt deltagande i kyrkovalet att främlingsfientliga partier kan flytta fram sina positioner i Svenska kyrkan. De flesta andra riksdagspartier ställer inte längre upp i kyrkovalet. När Socialdemokraterna som parti inte längre ställer upp i kyrkovalet så blir det enklare för Svenska kyrkan att göra om valet så att inte heller Sverigedemokraterna kan ställa upp.
– Självständiga och oberoende kyrkoaktiva. De socialdemokrater som har ett starkt engagemang i Svenska kyrkan kan givetvis själva välja att också fortsättningsvis gå samman i nomineringsgrupper och ställa upp i kyrkovalet. Fördelen för dem blir att de då slipper behöva få handlingsprogram, listor, verksamhetsberättelser och annat godkänt av partiet lokalt och centralt. Det vore bättre för både partiet och kyrkan, och vi noterar att fler förtroendevalda partivänner inom kyrkan också offentligt driver på för att få denna självständighet. Partistyrelsen argumenterar dessutom på annat håll inför kongressen för en sådan grundläggande respekt för icke-offentliga ideella organisationers självständighet: ”Den direkta politiska styrningen av civilsamhällets organisationer ska vara så liten som möjligt, men självklart ska grundläggande krav ställas, till exempel vid mottagande av offentligt stöd.” Men ett sådant förhållningssätt kan vi fortsätta att ställa krav på kyrkan när gäller till exempel könsneutrala vigslar med mera.
– S ska inte backa upp en exkluderande kyrka. Svenska kyrkan är ett exkluderande religiöst samfund, som inte är öppet för vem som helst. Utgångspunkten är att den som vill bli medlem i kyrkan ska genomgå en religiös ceremoni: dopet, inklusive trosbekännelse. Det är svårt att hävda att det går alldeles utmärkt för socialdemokrater som är muslimer, judar, hinduer, buddister, ateister e dyl att gå med i denna kyrka, och därmed kunna vara med och bli vald och bestämma.
– Använd partiets resurser till något som medlemmarna ställer upp på. För de socialdemokrater som också har ett engagemang i Svenska kyrkan är det naturligtvis smidigt att kunna kombinera dessa två engagemang. Men för andra partiaktiva är det lätt att ifrågasätta varför så mycket av både resurser, tid och kraft går åt till något som inte berör och omfattar alla. När partiet kallar ska alla medlemmar veta att det är för något som berör alla.
– Visa större relevans för nyanlända och icke-protestantiska svenskar. Om vi som parti ska vara relevant för människor med annan tro/livsåskådning och nyanlända från andra kulturer än den protestantiska, så bör vi ompröva traditionen att ställa upp i kyrkovalet.
– Tidigare rådslag missvisande. Partistyrelsen avstyrker de motioner till partikongressen som vill att Socialdemokraterna ska låta Svenska kyrkan vara i fred, genom att hänvisa till ett kyrkopolitiskt rådslag 2012. Men det rådslaget ägde rum för att diskutera hur – inte om – partiet skulle engagera sig i Svenska kyrkan. Det är självklart att kyrkoaktiva socialdemokrater engagerar sig mer i ett sådant rådslag, än de som inte ens får vara med och rösta eller bli valda i detta val som partiet ställer upp i. Om medlemmarna hade bjudits in till ett rådslag för att diskutera partiets sekulära grund istället för kyrkopolitiken, så hade utslaget sannolikt blivit ett annat. Att avfärda kravet på att vi som parti inte ska ställa upp i kyrkovalet genom att hänvisa till ett sådant vinklat rådslag duger inte.
Socialdemokraterna befolkas av många som ser sig själva som religiösa, men också av många som är ateister och humanister. Därför är det enda rimliga att partiet som sådant inte favoriserar vare sig den ena eller den andra livsåskådningen – men välkomnar alla.
Nu behövs ett handslag för att tydliggöra att Socialdemokraterna är ett sekulärt parti, där alla sympatisörer – oavsett tro eller icke-tro – kan känna sig välkomna. Att vi tror oss behöva gå via religiösa samfund eller religionsfrämjande organisationer för att få ett ökat stöd tyder på dåligt självförtroende. Våra värderingar och idéer – och vår organisation – är starka nog för att mobilisera ett starkare stöd. Genom att förtydliga att Socialdemokraterna är ett sekulärt parti stärker vi rollen som Sveriges främsta framtidsparti.
Daniel Färm (S), kongressombud, Stockholms läns partidistrikt
Petter Mähler (S), ordförande Vallentuna arbetarekommun
Tara Twana (S), distriktsstyrelseledamot S-kvinnor i Stockholm, ledamot i Stockholms läns landsting och medlem i Matteus S-förening
Lars Wegendal (S), f d riksdagsledamot, Älmhult
Kaj Fölster (S), sociolog, Reimersholmes S-förening, Stockholm
Martin Engman (S), HBT(S) och Södermalms områdesorganisation, Stockholm
Marie Martinsson (S), f d politiskt sakkunnig i Regeringskansliet och politisk sekreterare i Sveriges riksdag
Joakim Truedsson (S), Katrineholms Arbetarekommun
Läs replik från Socialdemokrater för Tro och Solidaritet: ”Många missuppfattningar om STS”
