I konflikten mellan Elon Musk och organiserade arbetare står mycket på spel. Även om utgången är oviss kan vi redan nu se positiva effekter av konflikten, skriver Maria Arkeby.
”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”
Så lyder det fackliga löftet. Själva hjärtat i svensk fackföreningsrörelse och en av grundpelarna i den svenska modellen. Men hur starkt har det löftet brunnit de senaste åren? Kanske är det så att Elon Musk är precis vad vi behöver för att väcka det till liv?
Det finns en sund hatkärlek på den svenska arbetsmarknaden. Fackföreningsrörelsen älskar att ondgöra sig över arbetsgivarnas vilja att hålla löntagare på mattan, och arbetsgivarsidan suckar över fackens stelbenthet.
Likt en intensiv dans där svensk arbetarrörelse en gång slog i taktpinnen har vi gått över till en ytterligt väl koreograferad, kanske till och med lite tråkig dans.
Det är i sig som det ska vara för att upprätthålla den egna kartellens hegemoni. När det sker med respekt. Och visst har vi lyckats bra med vår modell sett till antalet förlorade arbetsdagar, vilket är det internationellt vedertagna sättet att mäta konflikter på arbetsmarknaden.
Ett år som stuckit ut under 2000-talet var 2003 då 83000 medlemmar i Kommunal gick ut i strejk
Mellan 2010 och 2021 visar Medlingsinstitutets statistik att Sverige hade i genomsnitt 8100 förlorade arbetsdagar, att jämföra med de övriga nordiska länderna som låg mellan 110000 och 126500 dagar.
Det var också målet med Saltsjöbadsavtalet 1938, att skapa ordning och reda, arbetsfred. Men vad gör det med den fackliga organiseringen och kampviljan? Den slumrar till en aning.
Ett år som stuckit ut under 2000-talet var 2003 då 83000 medlemmar i Kommunal gick ut i strejk för högre löner. Det året hade vi 627521 förlorade arbetsdagar. Man accepterade till sist medlarnas bud utan att få igenom sina lönekrav.
Men Kristin Linderoths avhandling vid Lunds universitet, Kampen om välfärdsarbetets värde: Fackligt aktiva kommunalare minns strejken 2003, visar att det kom något annat gott ur den konflikten.Engagemang.
Det fanns redan då en frustration över villkoren inom välfärden, menar Linderoth. Och över att välfärdsarbetarna, de flesta kvinnor, kände sig osynliggjorda.
Strejken innebar en möjlighet att bedriva fackligt arbete på ett nytt sätt för många, genom aktivism. Synen på facket förändrades och moralen stärktes.
Så hur bra har vi varit på att upprätthålla den egna hegemonin? Och vad kommer konflikten mellan Tesla och IF Metall att betyda på sikt?
Den marxistiske filosofen Antonio Gramsci var ute och cyklade när det gällde en del, men det ligger naturligtvis någonting i hans ståndpunkt att kapitalismens makt över samhället beror på att de som domineras accepterar rådande ordning.
En slags konsensus kring sakers beskaffenhet och riktighet. I dag kan vi dra paralleller till att de villkor vi demokratiskt satt upp för bankerna nu fullkomligt härskar över många som har det svårt att sätta mat på bordet till sina barn i den ekonomiska krisen. Villkor vi hittills accepterat och rent av sett som självklara.
Men Elon Musk och hans Tesla gör något med oss. Hans försök att prångla på oss sin avsky för facklig organisering och sätta sig upp mot rådande ordning i Sverige upprör. Här drar vi gränsen för vår kärlek till den förhärskande amerikanska kulturen. ”In Sweden we have a system” heter det, och det tycks vara en kulle vi är beredda att dö på. Om man ska tolka konflikten så här långt.
Bilden av en dollarmiljardär som kommer till vårt land och loskar den svenska modellen i ansiktet målas upp och plötsligt väcks en slumrande jätte till liv. Med besked. Facket reser sig, fyller lungorna och höjer sin röst starkare än på mycket länge. Och som vi längtat efter den ljuva stämman!
Även i länder som just USA vinner facket mark och stödet för fackföreningar är rekordhögt. Det är också det som gör den här konflikten så viktig internationellt, även i länder som Tyskland.
Transportarbetareförbundet var först ute med att varsla om sympatiåtgärder mot Tesla. När jag frågar förbundsordförande Tommy Wreeth om konflikten beskriver han den föga förvånande som både ”inspirerande för oss som kampförbund och oerhört viktig för lo för att visa på sammanhållningen och den gemensamma styrkan”.
En styrka som nu plötsligt tycks förvåna många och kanske till och med skrämma arbetsgivarorganisationer som Almega som nu ifrågasätter proportionaliteten i sympatiåtgärderna.
När det gäller sakfrågan är utgången i skrivande stund oviss. Tecknas ett avtal? Vinner Musk mot svenska staten? Lämnar Tesla Sverige? Både lo och Svenskt Näringsliv å sin sida, och Elon Musk med sitt Tesla å sin har mycket att förlora. Det går inte att sticka under stol med.
Men LO och svensk fackföreningsrörelse kommer förhoppningsvis att stå som vinnare oavsett utgång genom att man blåst liv i en känsla och i en kraft; en kraft som kommer att vara enormt viktig för att både säkerställa schysta villkor på svensk arbetsmarknad framgent och för att ha modet att göra de framtidsanpassningar som behövs för att klara det.
För facket behöver växa och den vikande organisationstrenden vända. I antologin ”Vår Tid” (Tiden, 2023) skriver Andrea Törnestam att ”Fackförbunden har gedigna strukturer, ett inre system, som är noggrant utformat för att täcka varje bransch. Ändå är det många som inte vet om att det fackliga löftet omfattar dem.
Var ska de gå med? Får de ens gå med? Vissa anses vara sina egna arbetsgivare även om de snarare kan ses som digitala daglönare, som plockar uppdrag genom en app eller får sms från bemanningsföretaget.”
Det spritter av liv i leden och likt Ronja Rövardotter hör man nu ett fackligt vårskrik mitt i vintern
Vidare skriver hon: ”Om inte fackförbund klarar av att bygga om det inre systemet, omfatta alla som levererar mat, städar rum eller transporterar människor oavsett deras sysselsättningsform, då spricker kartellen. Det måste bli lättare att gå med trots korta anställningar, att man är uppdragstagare eller jobbar branschöverskridande. Det vore ett fackligt löfte för 20-talet.”
Jag hoppas att det är precis det vi kommer att få se nu. Ett LO med nyvunnen kraft att göra det som krävs för att vara relevanta för vanligt folk i alla möjliga, och ibland omöjliga yrken. En vilja att säga, ”det har vi aldrig provat, låt oss testa det”.
Det spritter av liv i leden och likt Ronja Rövardotter hör man nu ett fackligt vårskrik mitt i vintern. För att ytterligare parafrasera Astrid Lindgren kan vi konstatera att vi äntligen känner livet i oss.
Maria Arkeby, biträdande verksamhetschef Tankesmedjan Tiden
