Arkiv

I två steg har partistyrelsens arbetsgrupper lämnat först sin samhällsanalys, sedan förslagen för att åtgärda de problem som identifierats. Berättelsen om var vi befinner oss i dag låter ungefär så här: Det som en gång byggde Sverige starkt – ingredienserna i den klassiskt socialdemokratiska modellen – har vi låtit förfalla. Unga har vuxit upp i ett samhälle där socialdemokratin inte stått för framsteg. Människors trygghet och tillit hotas av den växande gängkriminaliteten. Klyftorna har vuxit. Marknadslogiken har tillåtits ta över och invandringen har varit för stor i förhållande till mottagarkapaciteten.

Det är lite dystert. Men det är en rättvis spegel av tiden vi lever i, som är mörkare än på länge.

En av arbetsgrupperna citerar Ingvar Carlsson, som i en intervju berömmer eldsjälar i fotbolls-Sverige och säger att ”jag skulle önska att det blev lite mer känt att vi har verktyg och konkreta exempel på hur ungdomar sugs upp från riskmiljöer och kriminalitet och går från att vara främling till lagkamrat. Det finns positiva saker som fungerar.” Det är en viktig påminnelse om vilket anslag som varit den klassiska socialdemokratins signum: att bygga på det som fungerar, att inte ge upp tron på människan och att gneta på i de vardagliga lösningarna snarare än i de grandiosa visionerna. Och även om arbetsgrupperna tar avstamp i en mörk verklighetsbild, lyckas de ofta hitta just en sådan, betydligt ljusare ton i själva förslagen. Det som skisseras är ett konstruktivt, hoppfullt samhällsbygge, baserat på åtgärder som skulle göra reell skillnad och som samtidigt är fullt realistiska. Det är snyggt gjort.

Också av rent strategiska skäl är det viktigt. Socialdemokrater kan aldrig vinna en tävling i svartsyn. Tillåts den breda ut sig kommer det alltid att vara andra politiska krafter som har störst dragningskraft.

”En befolkningsprognos som skakar om.” Så lät det i somras när Sveriges Kommuner och Regioner kommenterade SCB:s prognos av Sveriges demografiska utveckling. Prognosen skakar inte bara om, utan är rent av mörk. En negativ befolkningstillväxt. Vi blir äldre och barnafödandet går ned. Med andra ord minskar befolkningstillväxten. Varför vill inte unga skaffa barn längre?
Vem ska vårda våra äldre på äldreboendet? Vem ska hörsamma industrins rop efter ny personal?

Tydligt är i alla fall att den borgerliga regeringen inte reflekterat över de frågeställningarna.

– Ett historiskt skifte!

– För första gången på 50 år är utvandringen större än invandringen!

Den dåvarande migrationsministern Maria Malmer Stenergard var alldeles till sig av lycka på en presskonferens i Rosenbad när hon kommenterade migrationen i Sverige. En allvarlig demografisk utveckling möts av en regering som skryter om sin världsfrånvända politik.

Antalet 1–5-åringar kommer att sjunka i alla kommuner,  samtidigt som antalet barn i grundskolan kommer sjunka fram till 2028 i 180 kommuner. På andra sidan den demografiska kurvan står den äldsta befolkningen som kan komma att öka med så mycket som 60 procent. I januari 2024 kom SCB:s preliminära sammanställning av 2023 års befolkningsstatistik. Inte sedan 2003 har så här få barn fötts. Barnafödandet är nu på 1,5 per kvinna. Ställer man barnafödandet mot antalet kvinnor i barnafödande ålder, så kallad summerad fruktsamhet, är den uppmätta nivån den lägsta sedan SCB började mäta 1749.

På andra sidan den demografiska kurvan står den äldsta befolkningen som kan komma att öka med så mycket som 60 procent.

Kanske är det chockerande statistik för äldre generationer, men ingen ung lär bli förvånad. Ett allt vanligare samtalsämne bland mina vänner är oro för samhällsutvecklingen och vad vi lämnar över till nästa generation. Ungdomsbarometerns generationsrapport från 2023 kopplar förändrade attityder kring familjebildning bland unga till ungas syn på framtiden. Sedan 2011 har andelen unga som ser familjebildning som viktigt sjunkit dramatiskt. Fler än hälften tror att deras egen generation kommer få det sämre än tidigare generationer, och ännu fler upplever att samhället är på väg åt fel håll. Det borde inte förvåna någon att en generation som vuxit upp med existentiell ångest över krig och klimatförändringar inte ser ljust på nästa generations framtidsutsikter. Vi kan krasst konstatera att framtiden var bättre förr.

Att falla fritt. Känslan av fritt fall har använts för att beskriva frihet, men också för att beskriva skräcken av att snabbt störta mot avgrunden. Skräcken av att obönhörligen möta en säker död. De flesta av oss har bara känt den skräcken i drömmar. Hur det är i verkligheten torde få om någon veta, av förståeliga skäl. Men några som vetat, men aldrig fick chansen att berätta var de många offer för militärdiktaturen i Argentina mellan 1977 och 1983 som dödades med just detta modus operandi. Utslängda ur ett flygplan över Rio de la Plata.

Vad har då den argentinska diktaturens mord och fritt fall med valet av Javier Milei i november 2023 att göra? En del har det visat sig. Men för att beskriva kopplingen tar vi ett steg tillbaka.