”Vad kan man dra för slutsatser efter att ha granskat Socialdemokraternas valmanifest de senaste tjugo åren? Tobias Lundin Gerdås tog sig an uppgiften och drar flera lärdomar.
Antingen är man förberedd eller så är man det inte.” De bevingade orden kommer från Fredrik Reinfeldt och var en ganska god beskrivning av hur han såg på alliansen som politiskt projekt. Efter tolv år i opposition så fanns det år 2006 såväl ett borgerligt regeringsalternativ som en politisk plattform där huvuddragen av de politiska områdena som en tillträdande regering behöver hantera.
Vi underskattade alliansen 2006. Såväl deras enighet som deras långtgående politiska agenda. Men det var inte vår underskattning som blev deras framgång. Det var deras förberedelser. Bankerydsöverenskommelsen blev ett politiskt program som kom att vägleda Reinfeldts hela första mandatperiod. En kompass för politik och samarbete. Sänkt skatt på arbete. Försämringar av socialförsäkringarna. Avregleringar av apotek och bilprovning. Sålda statliga bolag. Liberaliserad migrationspolitik och arbetskraftsinvandring. Ett marknadsliberalt projekt med en tydlig agenda och en tydlig berättelse.
Jag brukar roa mig (?) med att läsa valmanifest. De är partipolitikens svarta guld. Om partiprogrammen beskriver de långa linjerna, känslorna i samtiden, så beskriver valmanifesten politiken som ”det möjligas konst”. Vad som helt enkelt går att göra när notan från åren dessförinnan är betald. Blir man nu förvånad över angiverilagar, sänkt skatt på snus eller varför det är viktigt med en nationell satsning mot ensamhet så beror det på att man inte har läst partiernas valmanifest ordentligt.
I den här texten tänkte jag tar er tillbaka tjugofem år i tiden. Till de socialdemokratiska valmanifesten.
1998 var ett svårt år för socialdemokratin. Ett svårt år som slutade i dur. Trots Gudrun Schyman, Alf Svensson och budgetsaneringen så samlade Socialdemokraterna till slut 36 procent av valmanskåren. Ett ganska gott resultat om man betänker den omfattande kritiken mot budgetsaneringen – men ett katastrofval om man minns valresultaten från 1994 (då vi landade på 45 procent). I valmanifestet från 1998 ”Med omtanke om framtiden” så försöker partiet gjuta mod i (fot)folket. Budgetsaneringen närmar sig slutet. Nu är det dags att börja blicka framåt igen – mot ett nytt millennium. Målet om en öppen arbetslöshet på maximalt 4 procent är det första löftet (i november år 2000 når man målet). Man lanserar satsningar på grön energi, forskning, nya universitet (Mittuniversitetet) men också löften om kamp mot inflation och för överskott i de offentliga finanserna. Socialdemokratin börjar hitta sin plats i Europa och EU-utvidgningen beskrivs redan 1998 som det definitiva slutet på det kalla kriget.
Mest känt är ändå att man lanserar ”maxtaxan” i barnomsorgen som tydligt förbättrar privatekonomin (och ökar arbetskraftsutbudet) för landets barnfamiljer och kanske framför allt marginalväljare som betalar högst omsorgsavgift.
Socialdemokratin lämnade därefter 90-talet och gick in i ett nytt millennium, stärkta av en framgångsrik budgetsanering och 1998 års löften om att gå från krispolitik till välfärdspolitik. 2001 är Göran Persson ordförande i eu och 2002 går socialdemokratin in i sitt senaste segerval (20 långa år sedan den härliga kvällen). Men vad bestod löftena av 2002? I korthet: Anställ massa folk! Det ska anställas fler inom äldreomsorgen, fler i skolan, fler på dagis (ja, så hette det fortfarande) osv. Men relativt stor plats tar trygghetsfrågorna och brottsbekämpningen redan då. Samhället ska bli fritt från narkotika och poliserna fler. Den gröna omställningen tar mer plats. Embryot till det gröna folkhemmet läggs. Det märks att Persson varit ordförande i eu och engagemanget för Östersjön finns med. Den stora utvidgningen av eu ska genomföras. Som valmanifest betecknat så är 2002 års manifest inte lika modigt som 1998 men socialdemokratin var i takt med tiden och Göran Perssons popularitet och de impopulära Moderaterna gjorde jobbet enklare. 130 miljarder i sänkta skatter ställdes mot fler lärare, sjuksköterskor och undersköterskor. Valet blev en succé.
2006 fick vi lämna regeringsmakten efter tolv långa och framgångsrika år. I valmanifestet från 2006 kan man som läsare så här 17 år senare ändå ana en viss trötthet åtminstone jämfört med 1998 års modiga manifest och 2002 års självsäkra. Reformerna är ganska detaljerade. Men känns igen. Arbete kommer överst men några stora satsningar kan inte skönjas. Det är samverkansprogram och mer forskning. Låga räntor och stabila statsfinanser. Arbetslösheten ska återigen ner till 4 procent. Tänderna är det nya välfärdspolitiska projektet men det lyfter inte riktigt trots ett partiellt högskostnadsskydd (som senare införs) och att en tandundersökning maximalt ska kosta 200 kronor och unga vuxna ska få gå gratis. Men om 1998 och 2002 känns avlägset och de flesta reformer är avbockade eller inaktuella så kan även en socialdemokrat anno 2023 ha reformer att hämta från 2006. Partiet slår till exempel fast ett motstånd mot religiösa friskolor, vill låta kommunerna ha makt över friskoleetableringar och slår fast att pengar ska gå till elever och inte till vinstutdelningar (låter det bekant?). Etableringen av nyanlända förbättras och psykisk hälsa främjas.
2010 blev Reinfeldt omvald och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Socialdemokraternas valmanifest innehåller satsningar på rätt till förskola om 30 timmar för alla barn i hela landet, syskonförtur, kvalitetscertifiering av privata vårdgivare, fria hemtjänsttimmar för äldre, stora satsningar på vuxenutbildning och en ”rivstart” mot ungdomsarbetslösheten. Det är reformer på individnivå i ett politiskt samtal präglat av liberalismens idéer (i dåvarande Stockholms läns landsting lanserades den famösa ”butlern i tunnelbanan” som ett tydligt tecken i tiden).
När vi går in i våra dagar och valmanifestet för 2014 handlade det mesta om jobben. Stärkta av Stefan Löfvens bakgrund och framtoning lyckades Socialdemokraterna ta tillbaka initiativet i jobbfrågan. Målet om eu:s lägsta arbetslöshet, 90-dagarsgaranti för unga och satsningar på export och innovation stod i centrum. Manifestet har nu vuxit ut till ett halvt partiprogram om 26 sidor inklusive bilder på barn i motljus. Men manifestet innehåller en hel del guldkorn som satsningar på skolan och lärarna, en bättre arbetslöshetsförsäkring och avskaffad stupstock. Fritidshemmen ska bli en integrerad del i skoldagen och ett klimatavtal behöver komma på plats (Paris 2015).
Men 2014 är också präglat av ett långt borgerligt maktinnehav. Socialdemokratins mål är att ta tillbaka makten, vända på fokuset mot välfärd i stället för skattesänkningar. Men manifestet kunde inte förutse den stora omsvängning som kom att ske i svensk och europeisk politik med den stora flyktingkrisen 2015, terrorns år 2016, attentatet på Drottninggatan 2017 och den grova eskalerande kriminaliteten i våra förorter. Kritiken mot Reinfeldtregeringen handlade om skatterna och inte segregationen.
Man väljer inte vilken tid man lever i och aldrig har väl skillnaden varit så stor mellan två val som mellan 2014 och 2018. Och här är det väl på sin plats att anmäla visst jäv. Men trots högervindar så är det socialdemokratiska valmanifestet överraskande starkt med många tydliga reformer trots ett mycket svårt politiskt läge. Vi lanserar flera förslag om höjda pensioner (pensionstillägg, höjd garantipension och helt avskaffad pensionärsskatt), vi föreslår en familjevecka för att kunna stötta barnfamiljer under de långa skolloven och vid studiedagar på förskolor osv (en reform som hade blivit en omistlig del av barnfamiljernas liv om den kommit på plats). Vi har lärt oss regera på fyra år och har ett antal reformer som är möjliga att genomföra och reformer som det har räknats på. Men också en radda straffskärpningar, nya satsningar på polis och rättsväsende, en skärpt asylpolitik och begränsad arbetskraftsinvandring. Låt oss beskriva det som ”ett paradigmskifte i synen på brott och straff”.
2022 ligger kursen fast. Trots januariavtalets mer mittenorienterade politik kommer det förslag som präglas av en tro på det gemensamma men också med ett allvarligt budskap om det försvårade säkerhetsläget, Natointräde och gängkriminaliteten. Liberalismens 2010 känns mycket avlägset.
Valmanifesten är tidsdokument. Det är också dokument som vi i efterhand kan betrakta och utvärdera oss själva inför. Lyckades vi nå fram med våra reformer? Var de verklighetsförankrade och möjliga att genomföra? En snabbläsning ger vid handen att vi genomfört det mesta fram till 2006 men att det där av naturliga skäl tar stopp. Vi har haft en högermajoritet i riksdagen sedan dess. Mycket av den socialdemokratiska förhandlingsstyrkan behövde investeras i omläggning av kriminal- och migrationspolitik i samarbetet med V och MP. I januariavtalet behövde samma styrka läggas på att försvara socialförsäkringar, förhandlingsmodellerna på arbets- och hyresmarknaden.
Det märks. Med undantag för de S-V-MP-budgetar som Magdalena Andersson lyckades få igenom i riksdagen har riksdagsmajoriteterna lett till att vi fått kompromissa som aldrig förr. Det socialdemokratiska genomslaget har varit som tydligast på välfärdens område men vi har också behövt hantera kris efter kris.
Vad ska vi göra? Hur ska vi göra det? Och tillsammans med vem ska vi göra det?
Nu får vi snart chansen igen. Det är i skrivande stund 1083 dagar kvar till söndagen den 13 september 2026. Men valet 2026 blir inget vanligt val. Tidöavtalet är inget marknadsliberalt projekt. Det är mer socialkonservativt och i delar auktoritärt och sedan Gösta Bohmans dagar är vi vana att utkämpa debatter mot en marknadsliberal höger.
Det sägs att Hillary Clinton en gång sa ”Att regera handlar om att hantera ett stort antal kriser. Om du har tid över så behöver du ta tag i de problem som dina företrädare lämnat över till dig. Och har du riktigt tur så har du lite tid över till en egen agenda.”
Så illa behöver det så klart inte vara. Men när en ny socialdemokratisk regering tillträder behöver varje departementschef, minister och statssekreterare ha en punktlista att sätta sig med i de kvava mötesrummen tillsammans med enhetschefer och opolitiska tjänstemän. Listan behöver svara på problem i samtiden. Vara tillräckligt konkret för att genomföras men också tillräckligt långtgående för att vanligt folk ska känna skillnaden.
Så långt före valet 2026 behöver vårt parti svara på de politiska reformernas huvudfrågor: Vad ska vi göra? Hur ska vi göra det? Och tillsammans med vem ska vi göra det?
Högern har lagt två av sina fyra budgetar. Men det är långt kvar. Snälla ta mig tusen dagar härifrån.
Text: Tobias Lundin Gerdås, socialdemokrat i Sköndal och fd statssekreterare
