Ledare från Tiden nr 4/2023
Den 27e november presenterade Socialdemokraterna de första fyra av totalt elva nya samhällsanalyser. Ledande företrädare riktade kritik mot den högermajoritet vi haft i riksdagen sedan 2006, men även nödvändig självkritik.
Vi är inte nöjda med samhällsutvecklingen och år 2026 ska vi gå till val som ett förnyat parti.
Samtidigt ägnade SD sin tid åt förslag om att riva moskéer och förbjuda muslimska symboler. Destruktiva förslag som kommer ur deras ideologiska övertygelse men som inte löser några samhällsproblem. Snarare orsakar nya.
Det borde vara öppet mål för Socialdemokratin. Men ändå lägger vi ibland krokben för oss själva.
I stället för att själva vara de hårdaste kritikerna av islamism, vilket vi borde vara eftersom islamismen är en högerextrem och patriarkal ideologi, och kritisera SD för att de skapar samhällsproblem snarare än löser dem, så hamnar vi förvånansvärt ofta där vi hamnat under många år – i resonemang om Tyskland på 30-talet. Det duger inte.
SD är fortfarande ett relativt nytt fenomen. Förvisso kom de in i riksdagen 2010, men då som paria för alla demokratiska partier. Det är först under de senaste åren som de på allvar konkurrerat om positionen som Sveriges största högerparti och efter det senaste valet som de slutligen erövrade den rollen.
I princip alla våra ledande företrädare inom socialdemokratin, såväl lokalt som nationellt, fick sin politiska skolning under en tid då SD inte fanns. När de lärde sig argumentera och debattera var det främst mot Moderaterna och med en dagordning som bestod av jobb, ekonomi och välfärd. Idag är motståndaren något helt annat.
Nu väntar en enorm uppgift. De viktigaste debatterna att vinna handlar inte längre om marknadskolan eller äldreomsorgen. De vinner vi redan. Det vi måste bli bättre på är frågor om integration, segregation och alla de samhällsproblem som växer fram ur parallellsamhällen. Vi måste vinna debatter om religiös extremism, mångkultur, och anti-semitism.
Det innebär inte att vi ska sluta prata om annat, tvärtom menar jag att det största hindret för S att växa idag är vår brist på populär ekonomisk politik. Att vi inte lyckats bättre med att ta fram förslag som pressar ner mat- och elpriser är ett svaghetstecken. Här måste vi bli bättre. Bankskatten är ett bra steg i rätt riktning men inte tillräckligt.
Med SD som vår främsta politiska motståndare kommer vi ofrånkomligen möta alla möjliga påståenden om integrationsmisslyckanden, muslimer, svenskhet och annat. Det är inte debatter vi är vana vid att ta. Därför krävs både kunskapsinhämtning och debattövning.
Ansvaret ligger hos såväl partisekreterare, gruppledare i riksdagen som distrikts- och AK-ordföranden.
Rörelsen måste bildas och det måste ske nu.
Payam Moula, chefredaktör tidskriften Tiden
