Listan över områden där den demokratiska kontrollen behöver öka är lång. Emma Fastesson Lindgren listar några prioriterade områden och föreslår konkreta reformer.
Kortsiktigt tänk i kommunsektorn, ideologiska drömmar och en vilja att aldrig hamna i en 90-talsmardröm igen har lett till att mindre makt tilldelas våra demokratiskt kontrollerade institutioner. I vårt lands grundlag står det att ”All makt i Sverige utgår från folket”. Trots det kan våra folkvalda i många fall inte längre påverka energiförsörjningen, skolan eller den statliga reporäntan. I stället har makten sålts av till välbärgade kapitalister i utlandet och icke valbara byråkrater.
När den demokratiska makten minskar, minskar också människors tro på politiska lösningar. Det funkar inte att ha talepunkter som ”det är marknaden som ska lösa det där” eller ”det är ett marknadsmisslyckande”. Det rätta svaret bör vara ”det är förjävligt, vi ska nu lagstifta för att återta den demokratiska kontrollen och göra livet bättre för vanligt folk”.
Om väljaropinionen fortsätter uppåt ser vi ut att efter valet 2026 få Sveriges första vänstermajoritet på 20 år. Nästa mandatperiod bör Socialdemokraterna på riktigt göra något åt vårt alltför privatiserade och alltmer odemokratiska samhälle. För att det ska kunna ske så fort som möjligt behövs en plan.
Nedan följer en att-göra-lista över fyra områden eller institutioner, en del för varje år under mandatperioden.
Elnäten och fjärrvärmen
Varje morgon på väg till förskolan åkte jag och min mamma förbi en stor mörk tegelbyggnad med små fönster. Den var skrämmande redan då, och på äldre dagar tycker jag att den mer och mer ser ut som en sovjetisk underrättelsebyggnad. Mitt emot ligger en av Malmös mest populära parker, Slottsparken. Från parken kan man se företagets logga på byggnaden och skuggor av arbetande byråkrater. Samtidigt kan byråkraterna i toppvåningarna hålla koll på sin kassako som går på bete nere i parken, Malmös befolkning.
I början av 2000-talet byttes loggan på fasaden ut. Från det delvis kommunägda bolaget Sydkraft till det tyska kapitalistföretaget EON.
Sedan dess har eon använt Sverige som sin egen sedelpress. Senast under 2022 ville de höja priset på fjärrvärmen med 20 procent medan andra liknande bolag höjde sina priser med 5 procent. Efter risk för stämningar höjde de ”endast” priset med 13 procent. Efter flertalet anmälningar från fastighetsbolag såsom MKB ska EON också utredas av konkurrensverket.
När det gäller elnäten är även det en guldgruva för EON. Under 2022 höjde de sina elnätsavgifter med 20 procent, det är dubbelt så mycket som snitthöjningen om 9,5 procent. Samtidigt kan vi i maj månad följa hur Vattenfall planerar att sänka sin avgift. Det blev tydligen inte så dyrt som företaget hade tänkt.
Att elnätsbolagens priser bara är killgissningar är djupt problematiskt. Företagen har monopol på elnäten. Det går inte att leva i Sverige utan el, det går inte att säga nej till elnäten. Detta är inte en marknad som fungerar för vanligt folk, därför ska det heller inte vara en marknad. Den demokratiska kontrollen bör återtas snarast.
Möjliga reformer att verkställa:
• Prissättningen på elnät bör regleras kraftigt. Det är inte rimligt att det är så pass mycket fri prissättning. Det som är rimligt är självkostnad plus ett påslag för att täcka upp framtida investeringar. Allt annat är övervinster och bör vara förbjudet.
• Vattenfall bör inte vara ett vinstdrivande bolag. Priserna bör sänkas och resterande energibolag får följa efter eller lämna marknaden.
Sveriges skolsystem
På andra sidan Slottsparken ligger ett gymnasiekomplex ägt av skolkoncernen Academedia. Det var på en av de skolorna som jag för första gången fick höra talas om ekonomen Milton Friedman. Nyliberalen som fick Riksbankens pris i Alfred Nobels minne och var en av initiativtagarna till skolpengssystemet.
1994 genomförde Bildtregeringen friskolereformen som inkluderar ett skolpengssystem. Systemet bygger på att elever kan välja skola och att varje elev medför en peng till skolan. Milton Friedman argumenterade för att skolpengssystemet skulle öka föräldrars makt. Bildtreformen medförde också att det blev fritt fram för privata aktörer att starta skolor och ta ut obegränsat med vinst. Genom att skolor nu skulle konkurrera om elever skulle kvalitén i svensk skola höjas automatiskt.
Det gjorde den inte. Vissa föräldrar har absolut sett sin makt öka medan andra har sett sin minska markant. Samtidigt har den fria etableringen av friskolor lett till att fullt fungerande skolor lagts ner, trots föräldrarnas önskan att hålla dem öppna. Dessutom har miljarder av svenska skattepengar lämnat vårt land för att delas ut till ägare av svenska friskolor i skatteparadis.
De vinstdrivande friskolornas enda mål är vinst, det står till och med i aktiebolagslagen. Inte konstigt att de inte bryr sig om att sätta rättvisa betyg, anställa behöriga lärare eller satsa på elevhälsan. Det viktigaste är utdelningen till ägarna.
Resultatet av friskolereformen är tydligt. En betygsättning man inte kan lita på, en oplanerbar skolsektor och ofantligt rika skolkoncernsägare.
Systemet kostar mer än vad det smakar. Att köpa ut friskolorna beräknas kosta 20 miljarder. Det kan uppfattas som mycket pengar och en stor reform. Men om vi jämför med elstödet som kostade över 60 miljarder är det en mindre mängd pengar. Möjligheten att ta ut vinst från skolan skadar vårt samhälle. Det skadar våra barn och professionen. Det är väl befogat att ta till handling.
Möjliga reformer att verkställa:
• Köp ut skolföretagen för 20 miljarder.
• Förbjud vinstdrivande organisationer att driva skolverksamhet.
Apoteken och bilprovningen
Lite mer än tio år efter att Bildtregeringen sönder privatiserat skolan var det dags igen. Alliansregeringen sålde ut bilprovningen och apoteken. Till och med totalförsvarets läkemedelsförsörjning lades på marknadens axlar, något som ledde till stora problem under coronakrisen när det blev brist på mediciner och ingen hade axlat ansvaret, förmodligen för att det saknades höga vinstprognoser. Det är inte så konstigt att apoteken i dag lägger mer krut på naturgodis och smink i stället för att garantera tillgänglighet till läkemedel. När målet är vinst är folkhälsa inte det mest prioriterade.
En privatisering av bilprovningen skulle garanterat leda till högre priser för Sveriges befolkning. Det varnades alliansregeringen om innan reformen och det var exakt det som skedde efter verkställandet. Nu mer än tio år efter har priset på bilprovning gått upp med 100 procent. Liksom vid privatiseringen av skolan och apoteken är det vanliga svenskar som får betala för att högern experimenterar med samhällsviktiga funktioner.
Möjliga reformer att genomföra:
• Återförstatliga apoteken och bilprovningen.
• Återge försvaret uppdraget att säkerställa tillgången till läkemedel under kris.
Riksbanken
Turligt nog har Riksbanken inte lagts ut på entreprenad, än. Dock har det demokratiska inflytandet över institutionen minskat. I Riksbanksdirektionen möts fyra män och två kvinnor minst fem gånger per år för att ta ett beslut som påverkar oss alla. Sedan 90-talskrisen har gruppen ett tydligt mål, att hålla inflationen vid 2 procent, kosta vad det kosta vill. Deras enda verktyg är styrräntan.
En höjning med 0,5 procentenheter kan innebära flera tusen kronor i höjda kostnader för en barnfamilj. Samtidigt har de myndiga familjemedlemmarna ingen möjlighet att påverka vem som sitter i direktionen.
Möjligheten till inflytande är i stället att rösta i riksdagsvalet. Dock verkar den SD-styrda regeringen inte förstått att deras beslut också påverkar inflationen. Elstöd utan tak och sänkt skatt för Sveriges rikaste är allt annat än inflationsdämpande.
Det finns däremot reformer finanspolitiken kan genomföra för att dämpa inflationen. En sådan är att höja skatten för höginkomsttagare, en annan är att höja momsen och en tredje är att sätta ett tak samt fasa ut ränteavdragen.
Det är uppenbart att regeringen och riksdagen inte tar sitt ansvar för att hålla koll på inflationen. Politiken har lämnat walk-over till Riksbanken. Men så behöver det inte vara. Ett bättre samspel mellan finans- och penningpolitik hade kunnat kontrollera inflationen på ett bättre sätt än i dag.
Möjliga reformer att verkställa:
• Tillsätt en utredning för att utveckla samspelet mellan finans- och penningpolitik.
• Utred Riksbankens syfte och metod.
Att ta tillbaka kontrollen kommer att ta tid. Områdena ovan är inte de enda som behöver demokratiseras. Bostadsmarknaden, sjukvården och tågen är några fler. Men de fyra områdena ovan är en bra början för nästa mandatperiod. Om inget görs riskerar samhället att bli än mer svårstyrt. Makten kommer att ligga hos ett fåtal företagsägare och varje medborgares röst minskar i värde.
Att återta den demokratiska kontrollen är inte bara möjligt, det är ett måste för ett bättre Sverige.
Emma Fastesson Lindgren, förbundsordförande S-studenter
