Det enda som går att säga med säkerhet på årets Pressfrihetsdag är att journalistiken och massmedierna i dag är satta under stor press och i dramatisk förändring. Men oavsett teknikform eller de nya digitala kanaler är det helt avgörande att samhället även i framtiden har en fri och oberoende journalistik. Och det är just detta som i dag är hotat.
Över hela världen pågår en klappjakt på journalister. Från den nya turkiska repressionen, över krigszoner där journalisterna gjorts till måltavlor till censurlagar i Ungern och hot och hat mot journalister i vårt eget land. Det som förenar dessa hot är att journalisterna inte längre uppfattas som obeorende. Istället betraktas de som en part. Som Johan Persson och Martin Schibbye när de gav sig in i Ogadenprovinsen och den etiopiska regeringen anklagade dem för samröre med gerillan. Som de modiga lokaljournalisterna i Mexiko som granskar drogkartellerna och omedelbart dödshotas. Som granskande reportrar i Ryssland som åtalas för förtal.
Här finns det ett dubbelt uppdrag. För journalistiken handlar det om att värna sitt oberoende. I tider av krympande ekonomiska marginaler och svårigheter att ta betalt för nyheter på nätet är risken stor att man säljer ut sig. Köpta nyheter växer som fenomen, artiklar som på ytan ser ut som ”vanlig” journalistik, men där avsändaren är ett företag eller myndighet. Trenden är också att allt mer av journalistiken förvandlas till åsikter, krönikor, analyser och kampanjjournalistik.
I det läget uppfattar många att medierna har en agenda som är något annat än att kritiskt granska makten. Det är oroande, och något moderna massmedier måste ha med i beräkningen. Det andra sidan av myntet är att vi som medborgare i ett demokratiskt samhälle måste förstå den oberoende journalistikens värde. Även oberoende medier kan driva en linje, att vara oberoende är inte att vara opartisk. Och allt är inte åsikter.
Det som alltid varit journalistikens uppdrag, källkritik, faktagranskning, att låta flera parter komma till tals, är något som blivit ännu viktigare i vår tid av Fake News och filterbubblor. Om vi som medborgare börjar betrakta all information som lika färgad och partisk blir sanningen relativ, och det är den inte. Samtidigt måste vi se det som går åt rätt håll. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2016 hamnar Sverige som tvåa i hela världen. Ett lysande resultat, och något hoppfullt för den svenska demokratin.
