Det har blivit allt mer tydligt att fler och fler från Sverige väljer att ansluta sig till den Islamiska Staten, IS. Men att beskriva det som unikt och som en konsekvens av islamism och segregation är inte hela sanningen.
Förfärliga saker har hänt i samband med kriget i Syrien. Hundratusentals har dött och miljoner är på flykt. Listan är lång.
Samtidigt har det faktum att människor väljer att kriga för IS skapat svarta rubriker. Ingen har väl missat Agendas reportage eller de oändliga analyser gjorda av forskare och journalister på varför unga män väljer IS istället för den svenska tryggheten? I dag finns det till och med ett ”foreign fighter index”. Den beskriver antalet personer från ett land som väljer att kriga i Syrien och Irak fördelat på per miljon invånare. Vem hade trott det för fem år sen?
Begreppet ”foreign fighters” eller ”jihadister”, som det kallas i Sverige, är något som använts på senare tid i samband med kriget i Syrien. Men att människor åker till andra länder och krigar har funnits under en längre tid. Denna nyanserade bild kan i viss bemärkelse ha undgått svensk rapportering och frågar du en svensk på gatan så tvivlar jag att hen hade kunnat nämna någon annan grupp i världen som dragit till sig andra svenska ”kämpar”. Den svenska debatten har behandlat uppkomsten av ”foreign fighters” som ett nytt och ont fenomen, ständigt associerat med IS.
”Foreign fighter” blir du enligt svensk mediabild om du kommer från ett land som Sverige och sedan väljer att kriga i Syrien, men inte om du kommer från exempelvis Jordanien, som för övrigt har tio gånger fler personer per miljon invånare som ansluter sig till grupper i Syrien och Irak. Du betraktas heller inte som ”foreign fighter” om du som svensk åker ner till Ukraina och krigar. Och din återkomst till Sverige uppfattas inte som ett stort problem även om det kanske borde göra det. Rapporteringen är otydlig och visar bara en aspekt av vad fenomenet och den nya terrorismen egentligen är. För det är vad det är – en ny våg av terrorism.
En av artiklarna om de unga svenska män som väljer att gå med IS, skriven av tre forskare från försvarshögskolan och publicerad i the Journal of Foreign Policy, beskriver hur bland annat ett 30-tal somalier mellan 2006 och 2009 i från Göteborg gick med i gruppen Al-Shabab. Detta var när organisationen av många fortfarande räknades som en frihetsorganisation. Även om problemet egentligen var det samma. Det vill säga att unga män med invandrarbakgrund åkte ner från Sverige för att kriga i ett krig som inte var ”svenskt”, var spridningen på en sådan nyhet inte lika viral som i fallet Syrien.
I en annan artikel från Al Jazeera rapporteras det att ett dussintal ”västerlänningar” har gått med i den kurdiska YPG-gerillan. Slutsatsen är att ”foreign fighters” finns på alla sidor av krig. Det vi i dag bevittnar är snarare en förbättrad och mer systematiserad rekrytering av dessa.
Fenomenet i sig är inte konstigt. Studiet av modern terrorism brukar ofta hänvisa till fyra ”vågor”. Den första vågen sägs ha börjat i slutet av 1800-talet, där de första moderna terroristerna var anarkisterna i Ryssland. Detta spred sig sakta till andra länder, för att sedan bli den andra, den tredje och den fjärde vågen. I den sista vågen tillhör de mer religiösa terroristerna. Till exempel gruppen Al-Qaida och terrordåden den 11 september.
Den femte vågen skulle kunna vara fenomenet ”foreign fighters” och hur krig som i Syrien, från att ha varit ett inbördeskrig, istället har blivit ett internationellt krig. Men precis som allt annat i vår värld följer detta bara trenden globalism. Den nya formen av terrorism är den globala terrorismen.
Precis som de tidigare vågorna av terrorism, vilka var en reaktion på den tidens politik och maktstruktur är terrorismen vi bevittnar i dag en reaktion på hur världen ser ut just nu. Vi är mer upplysta, vi är mer blandade och det är enklare för oss att relatera till ett krig som sker bortom Sveriges gränser.
Vi bör därför behandla fenomenet ”foreign fighters” och svenska jihadister som ett globalt problem, inte ett nationellt, där uppkomsten av krig är den största orsaken till varför frivilliga i krig i dag existerar. Vi bör också släppa tanken på att människor bara väljer att ansluta sig till IS, när det egentligen finns fler grupper som opererar på samma vis. Världen förändras. Det gör även vi och terrorism.
Sirin Kara, utredare
