Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

För två veckor sedan blev det klart att alla högstadie- och gymnasielever i Skåne får gratis kollektiv trafik i sommar. Denna vecka fick alla skolungdomar i Stockholmsområdet samma glädjande besked, tack vare regeringens satsning på kollektivtrafik för ungdomar. Klassamhällets orättvisor syns särskilt tydligt hos barn och ungdomar – vårt samhälles framtid. Det är därför de positiva konsekvenserna av regeringens satsningar förtjänar att belysas mer i den politiska debatten.

I Skåne handlar det om 90 000 ungdomar, och i Stockholm 160 000. För dessa totalt 250 000 ungdomar gör den här satsningen all skillnad i världen. De allra flesta har inte kunnat bekosta sina resebiljetter själva tidigare, när de velat ta sig till kompisar eller till sommaraktiviteter. De har då blivit beroende av att deras föräldrar betalar för resebiljetterna, eller skjutsar dem med bil. Då flera föräldrar vare sig har bil eller råd att betala för månadskort, har många ungdomar fått stanna hemma istället. I sommar kommer det dock inte finnas några skäl att tvingas stanna hemma en solig dag!

Sommarlovet skall vara en glad tid för barn och ungdomar. Fritid och frihet att göra vad man vill. Spendera tid med den man vill, göra det man vill, vart man vill. Eller möjligheten att testa på ett sommarjobb för de ungdomar som vill och kan få ett sådant. Men sommarlovet är också en tid då klasskillnader och orättvisor blir särskilt tydliga. När barn ifrån välbärgade hem åker på utlandssemestrar, bor på hotell och badar i medelhavet, så får arbetarklassens barn ofta nöja sig med att stanna hemma. Den första frågan vid skolstarten i augusti: ”Vad har du gjort under sommarlovet?” kan frambringa väldigt skilda känslor beroende på elevens socioekonomiska bakgrund. Glädje, stolthet och kanske skryt hos den ifrån de högre samhällsskikten. Underlägsenhet, nedstämdhet och skam för den ifrån de lägre. Samma sak gäller för de äldre tonåringar som vill ha ett sommarjobb. För barn till välbärgade föräldrar med breda kontaktnät brukar sommarjobb ofta lösa sig. För den vars förälder är arbetslös eller saknar ”rätt” kontakter är det ofta svårare att få möjlighet att sommarjobba.

Att slopa avgiften för kollektivtrafiken för 250 000 skolungdomar löser inte alla klassorättvisor. Men det innebär en ökad frihet för alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund, att göra det man vill – vart man vill. Om ens omnejd utökas ifrån gång- och cykelavstånd, till att täcka en hel region, så ökar också utbudet av sommaraktiviteter kraftigt. Kanske finns det sport- eller fritidsaktiviteter som lockar på andra sidan staden, eller en nära vän som bor en längre bussresa ifrån en. I sommar kommer inte föräldrarnas ekonomi eller välvilja att skjutsa styra möjligheterna för Skåne- och Stockholmsungdomar att fylla sin tid på det sätt och på den plats de bäst vill. Klassorättvisor suddas inte ut men mildras i alla fall något, samtidigt som självständigheten stärks för unga människor att styra sina egna liv.

Men är den här satsningen, när en kvarts miljon ungdomar får gratis kollektivtrafik en sommar, inte bara valfläsk? En kortlivad åtgärd utan sammanhang för att locka positiva rubriker ett valår? Knappast. Satsningen går rätt i linje med regeringens övriga insatser för just barn och barnfamiljer under denna mandatperiod.

Barnbidraget har höjts med 200 kr per månad. Det är ingen astronomisk summa, men gör en stor skillnad för många familjer som brottas med de många utgifter det innebär att ha barn. Bidraget har många förtjänster. Det motverkar barnfattigdom och jämnar ut skillnader mellan barnlösa och barnfamiljer, där de senare har betydligt större utgifter. Det faktum att bidraget är standardiserat, och inte behovsprövat, stärker förtroendet för välfärdsstaten – och skapar en känsla av att alla sitter i samma båt. Barnbidraget visar att alla, brett i arbetar- och medelklassen, tjänar på den gemensamma välfärden. Barnbidraget är en socialdemokratisk modell. Makarna Myrdal var arkitekterna bakom det på 1930-talet och Tage Erlanders regering införde det på bred front på 1940-talet. I takt med att allt annat i samhället har blivit dyrare så har barnbidraget behövts höjas kontinuerligt genom åren. Det har socialdemokratiska regeringar också gjort, till skillnad ifrån borgerliga regeringar. Förra gången bidraget höjdes var året 2006 och Göran Persson var socialdemokratisk statsminister. När den borgerliga Alliansregeringen tog vid prioriterade de skattesänkningar före höjda barnbidrag, under sina åtta år vid makten. Nu när vi åter har haft en socialdemokratisk regering så har barnbidraget höjts igen.

En annan viktig insats som regeringen har gjort tacklar en av de ultimata klassorättvisorna. Nämligen att sjuka barn inte får behandling eller att barn med synfel inte får glasögon. Tack vare regeringens reformer tillsammans med Vänsterpartiet så har alla barn i Sverige nu rätt till gratis mediciner och gratis glasögon. Det är en viktig principiell rättighet, likaså som det innebär en lättnad och verklig förbättring i vardagslivet för många barnfamiljer.

När Socialdemokraterna sitter i regering så får barn och ungdomar det bättre. De får ökat ekonomiskt stöd, och ökad frihet att forma sina liv. När de borgerliga sitter i regering så sänks skatten några hundralappar för de som tjänar bra, samtidigt som avgifter införs och höjs på olika håll istället för att slopas eller sänkas. Det är vad valet egentligen handlar om i höst.

Torsten Kjellgren

Utredare, Tankesmedjan Tiden