Imorgon presenteras den nya budgeten. S och Mp har redan aviserat ett flertal satsningar och reformförslag som ingår häri, så några mer sensationella överraskningar kan vi knappast vänta oss. Höjt tak i a-kassan, utbyggda järnvägar och en tredje pappamånad är några av de mer konkreta satsningar som aviserats.
Processen för att ta fram budgeten har förstås inneburit en hel del förhandlingar de båda parterna emellan. Men i det stora hela är det nog inget annat område som partierna är så ense om som i skolfrågan.
Inte ens två veckor efter valdagen gick den alldeles färska regeringskoalitionen ut med förslag för en bättre skola. Läxrut ska bort, gymnasiet liksom förskoleklass blir obligatoriskt, elev- och förskolegrupperna blir mindre, fler lärare och stödpersonal ska tillsättas och högre lärarlöner ska införas. 3,4 miljarder kommer satsas på en jämlik skola under det närmsta året, något som meddelades häromdagen. Och så sent som idag aviserades att 2,5 miljarder kronor ska satsar för att ge 24 000 nya platser i folkhögskola, Komvux, yrkeshögskola och högskola i ett nylanserat kunskapslyft.
Satsningar på en mer likvärdig och bättre skola – det låter väl bra? Jo i och för sig, men det är inte fullt så enkelt.
För faktum är att det återstår att se. Förra regeringens la också mycket pengar på skolan och detta spädde bara på skolkrisen. Så pengaregn över skolan är knappast lösningen. Snarare behövs en annorlunda ansats, för att pengarna ska hamna rätt. Så att satsningarna ger mest effekt.
Vid ett välbesökt seminarium i riksdagens andrakammarsal i förra veckan, arrangerat av bland andra Tankesmedjan Tiden, diskuterades just framtidens skola och utbildning. Eller rättare sagt – hur vi med gemensamma ansträngningar kan ta skolan ut ur krisen. För en skolkris är just vad vi har just nu, om detta är nog de flesta överens.
Utifrån olika infallsvinklar och akademiska discipliner bad vi ledande skolforskare titta närmare på hur vi kan vända den negativa utvecklingen. Detta har resulterat i boken ”Skolan ut ur krisen”, som låg till grund för seminariet.
I boken erbjuder de olika forskarna en hel rad olika förslag på hur vi kommer ur krisen. Olika problem diskuteras såsom det fria skolvalet, skolsegregationen, kunskapsmätningar, New Public Management i skolan osv. I grunden är dock forskarna överens. Utbildningssystemet måste bli förankrat i annat än bara ideologier och värderingar, som den förra regeringens politik i stor utsträckning gjorde. Deras budskap är tydligt: Vi måste värna om en långsiktighet och kontinuitet i skolans utveckling. Och politiken behöver vara byggd på vetenskap och professionens kunskap, snarare än på snabba värdebaserade nycker.
Den skolkommission som socialdemokraterna tidigare nämnt är precis ett sådant forum som forskarna efterfrågar. Men trots att det låter som en väldigt bra utgångspunkt för en mer välfungerande skola är det något som det pratats relativt tyst om på sistone. Kanske blir det inget av med den idén. Eller kanske får inte skolkommissionen den roll det tidigare pratades om.
För frågan är hur vi försäkrar oss om att inte göra samma misstag som den förra regeringen gjorde när reform efter reform genomfördes utan minsta anknytning till vare sig forskning eller lärares och elevers erfarenheter? Som genomfördes efter framhastade enmansutredningar. Riskerar vi inte att ytterligare skjuta hål i det sjunkande skeppet?
Imorgon får vi veta. Mitt hopp sätts till en regeringsbudget där skolkommissionen ges ett ordentligt utrymme med ett tydligt uppdrag. Där skolans utveckling genomförs utifrån expertis snarare än politisk klåfingrighet.
Det är av yttersta vikt att politikerna tar ordentligt ansvar så att skolan kommer ut ur krisen. I det här avseendet innebär att ta ansvar att våga dela med sig av ansvar. Bara så kan vi återigen få världens bästa skola.
Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
