Centerpartiet blev den stora vinnaren i det finska valet. I det från svenskt perspektiv udda finska samregerandet stod Centern utanför den senaste regeringskoalitionen, och väljarna belönade dem med att göra dem till det största partiet. Nu blir Juha Sipilä, relativt ny i politiken, statsminister i en ny koalitionsregering.
Men vilka partier ska ingå där?
Mycket talar för att det nationalistiska, populistiska Sannfinländarna, blir ett av partierna. I valet fick de efter vad det verkar 37 mandat i riksdagen, att jämföra med Socialdemokraternas 34 mandat.
Därmed skulle Finland gå samma väg som tidigare Norge och (delvis) Danmark, där högerextrema partier steg för steg getts större inflytande över politiken. I Norge i form av regeringsposter.
Det gör Norden unikt. Ingen annanstans i världen har motsvarande partier nått lika långt i så många länder gränsande till varandra.
Vad är det för fel på Norden?
Paradoxalt nog är svaret på den frågan kanske att Norden är mer liberalt, och därför ökar grogrunden för de krafter som motsätter sig den bredare samhällsutvecklingen.
När statsvetare och sociologer undersöker vilka värderingar som präglar olika samhällen hamnar Sverige och de andra Nordiska länderna alltid i topp
I Sverige visar opinionsundersökningarna gång på gång att svensken i gemen är mer öppen för invandring och mer positivt inställd till det mångkulturella samhälle som följer i dess spår. Vi är helt enkelt betydligt mindre inskränkta i dag än för 20, 30 eller 40 år sedan. Till detta ska läggas att vi också regelbundet toppar alla världsrankningar när det gäller HBTQ-rättigheter, jämställdhet, välfärd och trygghet.
Det är ingen vild tolkning att detta starka liberala, individualistiska och samtidigt sociala drag i de nordiska modellerna föder en motreaktion. De som inte känner att de hör hemma i det nya samhället, de som finns kvar i en mer konservativ miljö eller helt enkelt känner att de förlorat något de tyckte var viktigt i samma takt som samhället moderniserats, skaffar sig en politisk tillflyktsort.
Under lång tid klarade vänstersidan i svensk politik av att fylla tomrummet för de som tycker att samhället blivit mindre tryggt och mindre sammanhållet, medan moderaterna fyllde samma behov för de väljare som längtade tillbaka av konservativa skäl. I dag är Sverigedemokraterna på väg att axla manteln för båda dessa grupper. På samma sätt som i Norge, Danmark och Finland.
Problemet är att det grundläggande socialdemokratiska, eller om man så vill liberala draget i den nordiska modellen nu hotas av att missnöjet vuxit. Av att de partier som tidigare var ett korrektiv till utvecklingen nu är på väg att ta över taktpinnen.
Då blir utvecklingen en annan. Då får vi ett hårdare samhälle.
Behovet av krafter som står fast vid det öppna samhället har aldrig varit större. Det om något bevisas av utgången i det finska valet.
Jesper Bengtsson
