Världen globaliseras i snabb takt. Med på köpet följer såväl problem som måste lösas och möjligheter som måste fångas. Det nationella svängutrymmet för egna svar är fortfarande stort men i allt högre grad kan och måste vi samverka internationellt. Problem som tornar upp sig är hög arbetslöshet, växande sociala klyftor, dåliga arbetsförhållanden, korruption, skattefusk och rovdrift på miljön. Möjligheten, ja kanske till och med nödvändigheten, att ta vara på i globaliseringens spår är potentialen att bygga en rättvis, inkluderande och hållbar tillväxt.
En internationellt öppen ekonomi med fri handel är bra för tillväxten. Men för att ekonomin ska bli långsiktigt stark och dessutom hyfsat jämt fördelad, så måste man vara noga med att den är byggd på goda villkor. Det är tydligt att vi måste bli långt mycket bättre än idag på att hushålla med klimat och naturresurser. Det går inte att slösa och smutsa ner hur som helst om tillverkningen ska hålla i det långa loppet. Men därtill måste vi också se till att bli bättre på att hushålla med ”resursen” arbetskraft.
En god hälsa, utbildning och trygghet gör arbetskraften mer benägen än annars att acceptera ett högt omvandlingstryck och effektivisering av ekonomin. Fortfarande finns alldeles för många exempel på hemska arbetsförhållanden. Människor som blir sjuka för att de arbetar i farliga miljöer; barn som lever under slavliknande former istället för att leka och att gå i skolan; företag som vinner konkurrensfördelar framför andra företag genom korruption – det kortsiktiga vinstintressets avarter kan vara brutalt och det både göder misstro och skadar effektiviteten i ekonomin.
En internationell facklig-politisk diskussion har inletts om hur man på global nivå skulle kunna nå en balans mellan kapital och arbete. En balans som på en och samma gång tillåter god lönsamhet för företag, bra arbetsvillkor för de anställda och omsorg med klimat och miljö. Idén är att på internationell nivå odla en konsensuskultur med erfarenheter från den nordiska modellen och samverkan mellan arbetsgivare, löntagare och politik.
Internationaliseringen måste upplevas som legitim för medborgarna. Bättre utformade regleringar kan hjälpa globaliseringen framåt i en sund takt och stärka medborgarnas tillit inför utvecklingen. Men det handlar inte bara om enskilda individer utan även om företagens tillit; också handel mellan företag måste upplevas som rättvis. Skatterabatter, skatteflykt, mutor och informell verksamhet måste motarbetas för att få en konkurrensneutralitet där företagen kan utgå från att samma regler gäller alla företag som verkar på en och samma marknad.
Ett avgörande verktyg för att kunna hantera problemen och möjligheterna är samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden. Det gäller hela vägen från lokal till global nivå. Att parterna ges centrala roller – och politiken bidrar där det behövs – är det mest effektiva sättet att hitta en balans mellan arbete och kapital. Konstruktiv partssamverkan är en mycket positiv samhällskraft. Arbetarna får schyssta villkor, företagen blir lönsamma och samhällsutvecklingen drivs åt rätt håll.
Om än understött av parterna på arbetsmarknaden och civilsamhället, så har politiken en nyckelroll som härledare och måste ta ett aktiv ansvar för att vett och etikett upprätthålls i det internationella utbytet. Därför kan man hoppas att Stefan Löfven i regeringsförklaringen kommer återkoppla till det New Global Deal, ett internationellt samarbete i Saltsjöbadsanda, som han i tidigare sammanhang har lyft som ett konkret förslag på förstärkt internationell samverkan. Det vore en viktig nystart för svensk progressiv utrikespolitik.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.
