Det finns få saker som är så förutsägbara som att diverse åsiktsmaskiner en månad innan valet ger tvärsäkra svar på vem som ska vinna eller försvinna. Exakt hur resultatet kommer se ut på valnatten kanske ingen vågar säga men att alliansen kommer förlora regeringsmakten verkar de flesta överens om. Men så avgjord är inte kampen för den senaste veckan drog plötsligt Fredrik Reinfeldt fram sina äss ur skjortärmen.
Det råder ingen tvekan om att Alliansen har en tuff uppförsbacke framför sig och att samla fler väljare än de rödgröna verkar nästintill omöjligt. Det betyder däremot inte att det är omöjligt att de bli omvalda. För regeringen behöver ingen majoritet för att regera vidare. Om Sverigedemokraterna fortsätter agera vågmästare räcker det att de lägger ner sina röster för att nuvarande regering ska kunna fortsätta i ytterligare fyra år.
Reinfeldt har redan för ett år sen klargjort att det största blocket ska bilda regering och sa i en Expressen-intervju ”Om de rödgröna tillsammans blir större än alliansens fyra partier, då är vi beredda att släppa fram dem till makten för att på det sättet säkerställa att vi isolerar Sverigedemokraterna från inflytande.”
Det verkade helt enkelt som att spelreglerna var klara och att de rödgröna därmed kunde sitta lugnt i båten och helt enkelt vänta in att folket röstade bort en regering som de uppenbart tröttnat på.
Men den senaste veckan har två saker hänt som totalt förändrade dessa förutsättningar. Det första skedde under Reinfeldts sommartal då han talade om en osäker omvärld och att vi måste hjälpa våra medmänniskor från de krig och konflikter som sker i omvärlden. Samtidigt markerade han att detta skulle komma att kosta och ställde därmed indirekt frågan om vi väljer välfärd eller invandring. Trots att Reinfeldt också lyfte de långsiktiga fördelarna med en öppen invandringspolitik och det moraliska ansvaret så är det en retorisk vinkling som kommer att gynna Sverigedemokraterna eftersom det ger flyktingmottagandet orimligt stort utrymme i debatten.
Redan dagen efter TV-debatten mot Stefan Löfven framhöll Reinfeldt dessutom att hans nu ett år gamla löfte om att störst block bildar regering inte längre gäller eftersom han inte längre ser något rödgrönt regeringsalternativ. Plötsligt ritas alltså spelreglerna om. På så sätt har Reinfeldt gjort regeringsfrågan ännu mer avgörande och han har gjort det igenom att förminska höger-vänster konflikten i politiken och istället spela upp välfärd-invandring, en dimension där endast främlingsfientliga krafter gynnas. Samtidigt öppnar han för att fortsatt styra Sverige i minoritet med passivt stöd av Sverigedemokraterna, en situation som absolut inte är otänkbar efter valdagen.
Med mindre än en månad kvar till valdagen lägger alltså statsministern sitt hittills starkaste kort för att bli omvald. Det är högt spel, det förstår även Reinfeldt, men det kan fungera. Frågan är till vilket pris.
Magnus Nilsson, utredare Tankesmedjan Tiden
