I Coronakommissionens första delbetänkande riktas skarp kritik mot samtliga beslutsnivåer för det höga dödstalet på landets äldreboenden under coronapandemins första våg. Det är nu centralt att komma till rätta med underfinansieringen av välfärden, de misslyckade privatiseringsexperimenten, den bristande ansvarsfördelning samt den orimliga personalsituationen i äldreomsorgen.
Idag presenterade Coronakommissionen sitt första delbetänkande, Äldreomsorgen under pandemin (SOU 2020:80). Som väntat innehöll rapporten skarp kritik mot myndigheter och beslutsfattare på samtliga nivåer. Kritiken, som i mångt och mycket påminner om den som framfördes i slutet av november av IVO (Inspektionen för vård och omsorg) är av allt att döma befogad. Delbetänkandets analys och slutsatser bör föranleda politiska beslut för att åtgärda följande problem:
1. Den strukturella underfinansieringen av sjukvården och omsorgen. Det torde nu vara uppenbart för de flesta att åratal av borgerlig skattesänkarpolitik är oförenlig med en fungerande välfärd. Denna underfinansiering har i sin tur, som delbetänkandet beskriver, bidragit till att förvärra situationen under pandemin. Precis som Tankesmedjan Tiden visade i den skuggskatteutredning vi genomförde under året i samarbete med LO-ekonomerna behövs en stor skattereform som gör att vi faktiskt kan finansiera den sjukvård och den äldreomsorg som medborgarna efterfrågar.
2. Misslyckade privatiseringsexperiment. De problem som vi ser idag förvärras ytterligare av de privatiseringsexperiment, inte minst framväxten av nätläkare, som lett till att resurserna inte fördelas dit sjukvårdens och omsorgens behov är som störst. Delbetänkandet belyser särskilt den splittrade organisationen och de svårigheter som funnits med att få insyn och kontroll i ett system med kommunala och privata vård- och omsorgsgivare.
3. Bristerna i regionernas sjukvårdsansvar. De 21 regionerna, i huvudsak borgerligt styrda, bär tillsammans med moderatledda SKR ansvaret för många av de problem som beskrivs i delrapporten. Detta gäller de brister som redan tidigare uppmärksammats vad gäller t ex hanteringen av skyddsutrustning, samt frågan om äldres tillgång till läkare. Inte minst berör detta även testningen. Trots att regeringen klargjorde att de skulle stå för kostnaderna var regionerna alldeles för saktfärdiga med att komma igång med testningen. Delbetänkandet lyfter även de brister som Dagens Nyheter tidigare avslöjat vad gäller frånvaron av individuella bedömningar i Region Stockholm. Det framstår överhuvudtaget som angeläget att se över ansvarsfördelningen vad gäller sjukvården. Det är uppenbart att dagens system inte klarat av den svåra prövning som pandemin inneburit.
4. Underbemanning och orimliga villkor inom äldreomsorgen. Delbetänkandet målar upp en mörk och dyster bild över den verklighet som anställda inom äldreomsorgen fått brottas med under pandemin. Idag har vi en situation med alldeles för stor omsättning och rotation på personal, särskilt hos de privata utförarna. Såväl den offentliga äldreomsorgen som den som bedrivs i privat regi är underbemannad och har i alldeles för stor utsträckning blivit beroende av timanställd och lågbetald arbetskraft. Det går inte att komma ifrån att en god äldreomsorg kräver rimliga löner och villkor. I annat fall riskerar äldreomsorgen att bli en arbetsmarknads- och integrationsåtgärd för människor som inte får jobb någon annanstans och som saknar erforderlig kompetens. Vi måste ha högre ambitioner än så för vilken omsorg vi vill erbjuda Sveriges äldre. Allt annat vore oacceptabelt.
Det är viktigt att reda ut vilka det är som bär ansvaret för de brister som delbetänkandet beskriver. Framöver väntar de verkligt svåra utmaningarna – att förbereda de politiska reformer som är nödvändiga för att komma till rätta med problemen. Det är vi skyldiga Sveriges äldre och de hjältar inom sjukvården och äldreomsorgen som under detta år fått slita mycket hårt i kampen mot pandemin.
Martin Rynoson, biträdande analyschef, Tankesmedjan Tiden
