”Finansministern hälsar att ni inte ska vara så skitnödiga.” Det något oortodoxa ordvalet i ett samtal från finansdepartementet i början av 2000-talet var en inte helt orimlig markering mot bristen på politiskt självförtroende inför en kommande reform. Det är relevant också i dag: socialdemokratins nödvändiga förnyelsearbete får inte hämmas av onödig ängslighet.
Efter höstens valresultat behövs en rejäl och modig socialdemokratisk idé- och politikutveckling. I stället för ängslighet eller att vissa ensidigt får diktera vad förnyelsen ska resultera i kan förnyelsen bygga på en kombination av tre perspektiv:
1.Vänstersossens mobiliserande engagemang för att utifrån arbetarrörelsens grundläggande värderingar minska klyftorna, stärka jämlikheten och öka rättvisan. Förnyelsearbetet får gärna utgå från tydliga klassanalyser och ha fokus på att stärka välfärden och schysta villkor i arbetslivet.
2.Gråsossens nyktra, underbyggda och verklighetsförankrade krav på att reformer ska vara hållbara, finansierade och bygga på en klok prioritering utifrån knappa resurser. Förnyelsearbetet kan med fördel också framöver bygga på ansvar inför de krav som verkligheten ställer på politiken. Välfärden ska exempelvis inte bara vara jämlik, den ska också vara effektiv och smart. Det handlar inte bara om att förvalta, utan ibland om att agera tydligt för att skapa en mer hållbar situation. Som exempelvis i migrationsfrågan.
3.Förnyelsesossarnas framtidsnyfikna, strukturkritiska samt rättighets- och värderingsdrivna perspektiv kan bidra med såväl visioner och idealism som en förmåga att ta sig an svåra, ”känsliga” och målkonfliktfyllda frågor. Denna nyskapade kategori innefattar flera olika perspektiv: feministisk könsmaktsanalys, mångfalds-, hbtq- och funktionsrättsperspektiv, digitaliseringens och globaliseringens hot och möjligheter, miljö- och klimatfrågorna, internationalism samt ett utvecklande arbetsliv. Men också frågor om kultur & identitet, det sekulära samhället samt nya förtryck och hot som kräver förnyad analys.
Poängen med denna kategorisering är inte att sätta stämplar i pannan på folk eller att dela upp partiet i olika fraktioner. Det här är inte socialdemokratins motsvarighet till Thomas Erikssons bok Omgiven av idioter, i vilken människor delas in i olika färgkodade personlighetstyper. Tvärtom. Detta handlar om en kombination av olika perspektiv som de flesta aktiva socialdemokrater bärs av – i olika omfattning och med olika betoning.
Men för ett framgångsrikt förnyelsearbete behövs en balans mellan dessa perspektiv. Om ett av perspektiven tillåts att dominera helt, så börjar socialdemokratin att halta.
En alltför radikal och ensidig vänsterbetoning skulle förvisso mobilisera vissa – men skulle skrämma bort andra,leda till besvikelse när de ekonomiska verkligheterna gör sig påminda och omöjliggöra för socialdemokratin att ta ett konstruktivt ledarskap i det nya politiska landskapet.
Att enbart inta ett försiktigt och visionslöst vardagstragglande förhållningssätt vinner man dock inga val på. Partier måste vilja något mer. Något nytt. Något som utmanar.
Enter: förnyelsesossens olika spretiga och nyfikenhetsdrivna framtidsidéer och förslag. Inte heller ensidig betoning på dessa perspektiv funkar dock. Det är just kombinationen somär lösningen. Det farliga är när bara ettperspektiv får råda. Eller om socialdemokratin blir ängslig och tappar politiskt självförtroende.
Låt därför förnyelseprocessen präglas av högt i tak, lyhördhet och respekt för olika tankar och perspektiv. Inte av förutsägbara interna skyttegravskrig.
Daniel Färm
tf chefredaktör
