Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Nu är det offentliggjort. Regeringen kommer att, tillsammans med Vänsterpartiet, lägga fram en proposition om vinstbegränsningar i välfärden. Förslaget kommer inte nå majoritet i riksdagen, i och med att Alliansen och Sverigedemokraterna (SD) är emot vinstbegränsning. Det finns dock flera goda skäl till att lägga fram det ändå.

Propositionen som läggs fram utgår från Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Ett vinsttak föreslås för privat verksamhet inom skolan och omsorgen på sju procent av det operativa kapitalet, plus statslåneräntan. Begränsningen är tänkt att sätta stopp för de övervinster som plockats ut från många privata aktörer inom välfärden de senaste åren. Dessa aktörer har fått skattefinansierade medel att driva sin verksamhet, men istället för att fokusera på att leverera välfärd av hög kvalitet har många plockat ut övervinster, ofta till skatteparadis långt bort från insyn. Detta frisläppta ”vilda västern”-system är unikt i västvärlden. Det existerar bara i Sverige. Ingen annanstans är vinsten helt oreglerad för privata aktörer inom välfärdssektorn.

Vinstbegränsningen skulle innebära att det inte längre går att dra ned på kvaliteten genom lägre personaltäthet och lägre löner för att kapa kostnader och därmed maximera vinsten. Istället ska den huvudsakliga vinsten återinvesteras i verksamheten, och på så vis höja kvaliteten. Kort och gott är idén att skattemedel ska användas till det de är avsedda för: nämligen välfärd. Vinnarna på en vinstbegränsning skulle bestå av lärare, undersköterskor, brukare, patienter och i förlängningen medborgarna. De enda verkliga förlorarna skulle bli de riskkapitalister som endast har bedrivit välfärdsföretag för att uppnå maximal vinst. De kommer inte längre tillåtas verka på samma sätt.

Men förslaget om en vinstbegränsning har inte stöd i Sveriges riksdag. För de borgerliga partierna har vinstintresset inom välfärden tyckts nästintill heligt, ända sedan debattens början. Även om detta sker på bekostnad av välfärdens kvalitet. Den ståndpunkten gjorde sig tydlig när Carema-skandalen kulminerade för några år sedan, och samma ståndpunkt består idag.

Vad som är mer uppseendeväckande är SD:s helomvändning i frågan. Partiet gick till val 2014 på att begränsa vinsterna i välfärden. Nu, tre år senare, är Jimmie Åkessons parti en stor förespråkare för obegränsade vinstuttag inom välfärden. Kvalitetsproblemen i välfärden har inte försvunnit på tre år. Inte heller övervinsterna, eller utslussningarna till skatteparadis. Det enda som egentligen har skett som skulle kunnat påverka SD:s omsvängning i frågan är de frekventa uppvaktningarna från Svenskt Näringsliv.

Det är alltså inför denna riksdag som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet lägger fram sitt förslag om vinstbegränsning. Även om förslaget inte kommer nå majoritet finns det flera poänger med att lägga fram det. För Vänsterpartiets del skulle allt annat än att lägga fram ett förslag om vinstbegränsning innebära ett stort svek mot väljarna. Detta var Vänsterpartiets huvudfråga inför valet 2014, och partiet har varit tydligt med att ett stopp i vinstjakten är ett huvudvillkor för fortsatt budgetsamarbete med regeringen.

Men även för Socialdemokraternas del finns det ett stort principiellt värde att lägga fram propositionen. Förslaget representerar nämligen en kärnfull princip som bör ligga alla socialdemokrater varmt om hjärtat: att skattepengar ska användas till det de är avsedda för. Man visar också, genom att lägga fram förslaget, att man menar allvar med att stoppa vinstjakten inom välfärden. Partiet skulle gå från ord till handling. Även om förslaget faller i Riksdagen, så har Socialdemokraterna möjligheten att göra det till en valfråga 2018. Det skulle vara en välkommen sådan. Här finns en tydlig vänster-högerkonflikt, som partiet har gått runt och väntat på. Samtidigt finns det ett brett folkligt stöd för vinsbegränsning. Endast tio procent av svenska folket är för ett obegränsat vinstuttag inom välfärden. Styrkeförhållandena i Riksdagen speglar därför inte alls den folkliga opinionen i frågan.

Att föra upp vinstbegränsning som en huvudfråga i valrörelsen skulle därför tränga in de borgerliga partierna och SD i ett hörn. Alliansen skulle få svårt att motivera sitt villkorslösa stöd för vinstjakten och viljan att hålla fast vid Sverige som ett extremfall i världen, gentemot en kritisk folklig opinion. SD skulle bli obekväma då en vänster-högerfråga plötsligt tar över debatten, istället för frågor kring invandring, lag och ordning som partiet föredrar att fokusera på. Det skulle också bli svårt för SD att möta sina väljare med trovärdighet och få stöd efter helomvändningen i frågan. Opinionsundersökningar visar att 52 procent av partiets sympatisörer är för en vinsbegränsning och 26 procent är för ett strikt vinstförbud.

Att lägga fram förslaget om vinstbegränsning i riksdagen kan med andra ord vara ett lyckodrag för regeringen, även om det faller. Det skulle utgöra ett värdigt startskott för att sätta frågan högst upp på dagordningen inför valet. Detta skulle öka chanserna till en ny röd-grön regering avsevärt.