Under onsdagen presenterade Moderaterna sin skuggbudget. De säger sig vilja satsa på välfärden – genom att skära ner på ”bidrag”. Det är ett uppenbart försök att ludda till debatten och skapa nya konflikter. Därför är det viktigt att vara tydlig med vad Moderaternas politik skulle innebära: istället för att värna och stärka välfärden skulle deras politik gröpa ur den.
Partiledaren Ulf Kristersson går idag tillsammans med partiets ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson till hårt angrepp mot den politik för hög sysselsättning och en fungerande välfärd som den rödgröna regeringen driver.De benämner regeringens samlade investeringar inom bostäder, klimat och arbetsmarknad som bidrag utan effekt – trots att det finns gott om forskning som visar på motsatsen. Istället påstår de sig vilja satsa på ”välfärdens kärna”. Argumentationen brister på flera punkter.
Till att börja med är det moderata nyspråket ”välfärdens kärna” bara ett sätt att försöka hävda att en central del av välfärden (socialförsäkringarna) inte är lika mycket värda som en annan del (välfärdsverksamheterna; skola, vård och omsorg). Begreppet ”välfärdens kärna” säger också något mer om deras syn på samhället. Vem definierar vad som är statens kärnuppgifter, och vad som inte innefattas i ”kärnan”? För den klassiska liberalismen, och senare nyliberalismen (där Kristersson är ideologiskt skolad) formuleras svaret genom idealsamhället ”nattväktarstaten”. I denna innefattas endast rättsväsende, polis och försvar i statens kärnuppgifter. Resten skall vara bortom statlig kontroll, det vill säga privatiseras och styras efter efterfrågan och köpkraft snarare än behov. Är det detta som menas med att ”satsa på välfärdens kärna”, också för dagens moderater?
För socialdemokrater har ambitionen alltid varit högre. I den socialdemokratiska välfärdsstaten ska alla medborgares trygghet säkras. Den med höga behov ska få värdighet och rättvisa, och solidaritet skall visas med den svage. De socialförsäkringar som Moderaterna vill skära ner på handlar om vår allas trygghet. Alla som arbetar behöver väl fungerande trygghetsförsäkringar om och när något händer. Därför talar verkligheten emot Moderaternas politik. Den som blir sjuk behöver inte bara en tillgänglig och väl fungerande sjukvård, utan även en sjukförsäkring som gör att man inte behöver lämna hus och hem för att man blir sjuk. Samma sak för den som får barn: då behövs både barnomsorg och en föräldraförsäkring som gör att man kan vara hemma med sina barn. Att skära ned på detta är att skära ned på vanligt folks trygghet. Det borde Moderaterna vara ärliga och tydliga med. Sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna är en viktig del av välfärden. Det handlar inte om välgörenhet. Vi hjälper alla till efter förmåga att bidra till detta system, denna försäkring och samhällskontrakt – och vi får alla (inte bara de välbärgade) ut trygghet från det. Det är den socialdemokratiska välfärdsstaten.
Moderaterna envisas med att benämna ersättning från sjukförsäkring och föräldraförsäkring för ”bidrag”. Syftet är ett uppenbart försök att trumma igång en debatt om bidragsberoende och måla upp en bild av lata människor som inte skaffar sig jobb.
Bilden, som borgerligheten försöker sprida, att skattepengar slösas på omfattande onödiga bidrag är fullständigt felaktig. De flesta människor i Sverige idag har ett jobb att gå till. Vi har den högsta sysselsättningsgraden sedan Eurostat började sina mätningar. Det så kallade bidragsberoendet är det lägsta sedan 1981 och regeringen har redan skärpt kraven på t ex nyanlända att delta i utbildningar och annat som leder till jobb. Regeringen har också slopat ett av de bidrag som de borgerliga införde: vårdnadsbidraget som fungerade som en kvinnofälla. För de människor som inte har ett jobb, handlar det knappast om lathet eller ovilja. Istället handlar det om att samhället kan göra mer för att dessa grupper ska få chansen på arbetsmarknaden. För alla människor vill ha ett arbete att gå till, kollegor att samtala med, tjäna en egen lön och genom den en frihet och självständighet att forma sitt liv.
Moderaternas retorik att ”stärka välfärden” genom att ”minska bidragen” betyder bara en sak: nedskärningar av den välfärd som vi alla får del av. Och därmed sämre trygghet för alla som kan bli sjuka, kan få barn eller kan förlora jobbet.
Ulf Kristersson hade ansvar för nedskärningarna av socialförsäkringarna under regeringen Reinfeldt. Väljarna har knappast glömt effekterna av dessa: utförsäkrade cancersjuka och andra som drabbades hårt av en onödig, omänsklig och ohållbar politik.
