Idédebatt som låter arbetarrörelsen och vänstern blicka framåt.

Publicerad i Aftonbladet den 5/9 2018.

 Moderaterna går till val på att ”det ska löna sig att gå från bidrag till arbete”. De hävdar att ”bidragsberoendet” är utbrett och vill därför införa ett så kallat bidragstak. Samtidigt föreslår Moderaterna lagstiftning om lägre löner i de så kallade inträdesjobben.

Men i en färsk rapport från Tankesmedjan Tiden framgår att ”bidragsberoendet” är det lägsta sedan 1981, och att det i dag i princip alltid lönar sig att gå från arbetslöshet till arbete. Däremot visar rapporten att Moderaternas egna förslag om lagstiftat lägre löner för just den här gruppen skulle göra det mindre lönsamt att gå från ”bidrag” till arbete.

Moderaternas argumentation bygger påståendena att ”En av sju i arbetsför ålder lever i dag på bidrag” och att detta ”har blivit en permanent försörjning” för många människor. Det stämmer inte. Bidragsberoende ska alltid bekämpas. Men att ”leva på bidrag” implicerar att en person, permanent eller under en längre period, får sin försörjning från de generella eller behovsprövade bidrag som finns, istället för lönearbete.

Enligt statistik från Socialstyrelsen och SCB bör endast en procent av den arbetsföra befolkningen (drygt 60 000 personer) betecknas som ”bidragsberoende” (det vill säga har försörjningsstöd minst 27 månader under tre års tid).

De 14,5 procent som någon gång under ett år uppbär en social ersättning (till exempel för att man är sjuk, är hemma med sina barn eller får a-kassa mellan två jobb) ”lever” inte ”på bidrag”. Det handlar om kortare omställningsperioder – med höga krav och noggranna kontroller – på väg tillbaka till jobb. Inte någon stadigvarande ersättning.

Beräkningar från SCB visar även att det inte finns några fall där hushållen förlorar på att en går från arbetslöshet till ett jobb med lägstalön. Det lönar sig alltid – och oftast rejält – att ta ett arbete. Moderaterna överdriver och sprider felaktiga påståenden om omfattningen av ”bidragsberoendet”, och incitamenten att ta ett arbete.

Däremot visar vår rapport att ett av Moderaternas främsta vallöften, inträdesjobben, skulle göra det betydligt mindre lönsamt för ungdomar och nyanlända att ”gå från bidrag till arbete”. De ekonomiska incitamenten för nyanlända med färre än fyra barn att gå från bidrag till arbete halveras med Moderaternas politik.

Jämfört med dagens läge tjänar en tvåbarnsfamilj 2 800 kronor mindre på att gå från bidrag till inträdesjobb i stället för till ett vanligt arbete med lägstalön. För hushåll med färre än fyra barn gäller det även om man också skulle införa ett bidragstak, eftersom bidragen inte är så höga som Moderaterna vill ge sken av. Också för de med minst fyra barn blir de ekonomiska incitamenten svagare än med dagens lösning eller etableringsjobben.

Sammantaget står det dock helt klart att Moderaternas förslag om inträdesjobb gör att man tjänar mindre – inte mer – på att gå från bidrag till arbete.

Detta är ingen marginell fråga. Det handlar om kärnan i Moderaternas ekonomiska politik. De stora skattesänkningarna är beroende av besparingar på ”bidrag”. Men motiveringen för att skära ned på bidragen är att ”bidragsberoendet” är utbrett och att det inte lönar sig att gå från bidrag till arbete.

När det visar sig inte stämma – och när Moderaternas egen låglönejobbslinje till och med gör det mindre lönsamt att arbeta – vad finns då kvar av partiets ekonomiska politik?

Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
Torsten Kjellgren, utredare Tankesmedjan Tiden